I rymden finns inga känslor

18-årige Simon delar lägenhet med sin bror Sam. Simon som har Aspergers syndrom kräver ett fast schema där allt måste vara sig likt vecka efter vecka. Förändringar är något han bara kan hantera i små doser och när allt blir för jobbigt gömmer han sig i sin tvättunna, fylld med självlysandestjärnor – han gömmer sig i rymden för där finns inga känslor. När Sam blir dumpad av sin flickvän och går in i en mindre depression spricker hela tillvaron för Simon. Han ger sig själv i uppdrag att hitta en ny flickvän till Sam, men med sin sociala inkompetens blir det inte enkelt, Simon vet ingenting om tjejer och kärlek. (Beskrivning lånad från cdon.com)

Inte för att jag vet hur man är när man har aspergers, men är man medveten om att man har aspergers när man har aspergers? För Simon verkade medveten om det, och det kanske man är, då passar det ju bra i filmen men som sagt I don't know(om man är medveten om det då!). 

Annars tyckte jag filmen var bra. Rolig, sorglig och lite jobbig(i brist på ett bättre ord, men liksom hur hanterar man förändringar när man har svårt för dem?) ibland. Jag tycker också att det är ganska underbart med logik, som kanske egentligen inte är logiskt men när man hör resonemanget - så varför inte? 

Mycket bättre än Himlen är oskyldigt blå, främst för att handlingen var mer underhållande och rolig. Rekommenderas.