The Martian Chronicles - Ray Bradbury

The visionary master of science fiction at his best.

Written in the age of the atom, when America and Europe optimistically viewed the discovery of life on Mars as inevitable, Bradbury's closely interwoven tales of a brutal, stark and unforgiving Martian landscape are both astonishing and insightful.

"The Martian Chronicles" tells the story of humanity's repeated attempts to colonize the red planet. The first men were few. Most succumbed to a disease called the Great Loneliness when they saw their home planet dwindle to the size of a fist. Those few who survived found no welcome on Mars. But more rockets arrived from Earth, and more. People brought their old prejudices with them - and their desires and fantasies and tainted dreams. (beskrivning lånad från goodreads, finns även på bokus, cdon och adlibris)

Fahrenheit 451 av Bradbury är en av mina favoritböcker. Tycker att den är fruktansvärt bra. Detta är min andra Bradbury bok och tycker nog inte att den är riktigt lika bra. The Martian Chronicles består av ett antal noveller/short stories som handlar om att människor åker till Mars och börjar befolka planeten. Pretty much. De flesta berättelserna har olika karaktärer och sker vid olika tidpunkter så det är egentligen bara själva grundhandlingen som sträcker sig över alla berättelserna och binder dem samman.

Vissa berättelser var bättre och andra lite sämre. Dock upplever jag att det största problemet är själva formatet. I och med att det är short stories, även fast Bradbury är bra på att berätta mycket med få ord, så upplever jag inte att jag får en riktigt överblick. Eller snarare är det först tillsammans som man får en överblick, så det är ingen berättelse som verkligen sätter fingret på varför människor gör vad de gör. Vissa berättelser gör det ganska bra men känner inte att någon gör det helt klockrent. 

Men det är ändå en cool bok med många häftiga tankar. Det är häftigt att tänka på att den här boken skrevs på 1940-1950-talet - det är innan den första människan ens hade varit på månen. Och redan då tänkte man på att resa till mars. Som sagt, coolt. Bradbury är väldigt duktigt på att plocka upp tankar och ideer i samhället och göra litteratur av dem på fantastiska sätt. Det är väldigt spännande att läsa. Jag gillar det.     

Mina favoriter i boken är ”Rocket Summer”, ”The Taxpayer”, slutet av ”- And the Moon be Still as Bright”, ”The Green Morning”, ”There will come soft rains” och ”The million Year Picnic”. 

Coraline - Neil Gaiman

Coraline är en modern klassiker inom fantasy. Den har ibland jämförts med Alice i underlandet. Den lilla flickan Coraline och hennes föräldrar flyttar in i ett konstigt hus. Där bor miss Spink och miss Forcible, en gammal som tränar en muscirkus ingen får se. Och så finns en dörr som kanske inte leder någonstans. Men när Coraline tittar efter hamnar hon i en spegelvärld. där träffar hon en kvinna som presenterar sig som hennes "andra mamma". Hon vill att Coraline ska stanna... för evigt. Neil Gaimans ungdomsbok förtrollar och skrämmer läsare i alla åldrar. (beskrivning lånad från cdon, finns även på bokus, adlibris och goodreads!)


Det här är den första av Neil Gaimans romaner som jag har läst, har tidigare läst några av hans graphic novels om The Sandman, så bara det faktumet var spännande innan jag började med den här boken. Intrycket jag har av vad Gaiman skriver om är att allt är bara totalt konstigt och sjukt, ofta är det en väldigt mörkt/dyster och skrämmande handling/situation blandat med övernaturligt, talande djur och generell awesomeness. För även om saker och ting är totalt flippade så är det ändå fantastiskt bra flippat och man älskar det samtidigt som man hatar det. 

Coraline är lite så här. Jag funderar över om boken uppenbart riktar sig specifikt mot barn eller vuxna. Det är en ganska kort bok (ca 150 sidor). Den är väldigt lättläst men bra och helt rätt ordval. Huvudkaraktären är en ung tjej. Dock har den en stämning i sig många kanske inte skulle anse vara lämplig för barn. Stundvis är den otroligt äcklig. Ett litet tilllägg från min del så skrev jag just den senaste meningen med världens leende - det är den reaktionen jag har av den här skräcken - äckligt men fantastisk! 

Jag gillar korta böcker. Visserligen gillar jag långa böcker med men en kort berättelse tvingar författaren att begränsa sig på vissa sätt. Det är bara ett visst antal karaktärer och en viss plats som handlingen utspelar sig på med mera. Handlingen och boken i sig blir därför allt mer komprimerad och storyn är hela tiden relevant utan långa utsvävningar om andra saker. Dock betyder inte det att boken och storyn är innehållslös. 

En av mina favoritböcker, Fahrenheit 451, är också på ca 150 sidor, och kan lyfta fram en mängd olika aspekter och synvinklar. Samhällskritik mot Sovjetunionen och dess diktatur, "Big Brother"- övervakning, kunskap, teknologi, facebook/twitter, böcker, läsning, fri vilja M.M! Visserligen rörs inte mina tankar åt tankar som dessa när jag läser Coraline men poängen är att en bok inte behöver vara innehållslös för att den är komprimerad. Det som blir kvar i en komprimerad bok är ju det väsentliga. 

Ny leverans!

Har hört en del bra om den här och sett den i olika sammanhang på olika bloggar. När jag tidigare köpte Fahrenheit stötte jag även på denna och tänkte Varför inte? Och här är den... har ingen aning om jag kommer att gilla den eller inte, men den verkar vara viktig inom sci-fi världen, så det är antagligen ett bra ställe att börja på. Jag tänker mig lite att nästa steg i läsningen är just mot mer fantasy/sci-fi böcker, men vi får se vart det leder oss. Har ju också många klassiker att läsa... (fast detta räknas kanske som en sci-fi klassiker!)

Fahrenheit 451!

Äntligen. Äntligen har jag hittat mig ett exemplar av en av mina favoritböcker, Fahrenheit 451! Så roligt. Extra lycka att jag fick tag i en nyutgåva men också med det här omslaget, som jag gillar. Boken är köpt på Adlibris, i samband med att något pris delats ut nyligen, satt de samman en lista med böcker som tidigare vunnit detta sci-fi pris. Så roligt, äntligen ska man få ställa den i sin bokhylla!

Måndag i två bilder...

Bild #1

Det här är tydligen en ny bok som jag aldrig har hört talas om men som har nästan samma titel som Fahrenheit 451 och samma handling, men tydligen heter den Fahrenheit 491.

Duktigt.

Det här är från en bok som heter Lusten att förstå, som används som litteratur på universitet och de har skrivit fel namn på boken i boken. Hilarious. Det är ju jättekul. Det är antagligen bara folk som har läst eller hört talas om Fahrenheit 451 som kommer att lägga märke till det men ändå! Så bra. :)

Bild #2

Som ett resultat av nördighet och time-to-do-whatever-you-want har jag skapat det här...

Detta konstverk, som jag målat för hand, är nu framsida i min kalender. Tycker den är finare än en svart bild där det refereras till prisklass 10 iallafall. Dödsrelikerna symbolen i mitten förstår nog de flesta som har läst/sett Harry Potter(hela serien refererar jag till). "Okej" kommer från John Greens The Fault In Our Stars. DFTBA betyder precis det som det står under Don't forget to be awesome och är ett uttryck myntat av samma John Green som innan och hans broder, Hank Green, som står för många saker. Bland annat att nördar är awesome. 

Ray Bradbury

Många av er därute, förhoppningsvis någon, kanske har hört att Ray Bradbury, författaren till bland annat jättebra Fahrenheit 451, dog för ett par veckor sedan. Jag har faktiskt bara läsa Fahrenheit 451 av honom och överlag är han inte en av de klassiska författarna som man "snackar om" så mycket i skolan m.m. Jag är inte övertygad om att jag någonsin kommer att få läsa en lika bra bok igen som Fahrenheit 451 är, i alla fall inte av andra författare. Därför måste jag nu ge mig in djupare i Ray Bradbury-världen.  Underbart.


I alla fall, så gav jag mig ut för att leta efter Ray Bradbury böcker. Vilket gick relativt bra. Bibblan fick hämta fram två böcker åt mig ur magasinet. Men nu har jag dem. Jag har ingen aning om vad det är man ska läsa(?) av honom men valde något inte helt så vanligt och tog två novellsamlingar: Det eviga regnets dag och Den illustrerade mannen. Så dem hoppas jag på. Får dock se när de kommer att läsas...

Men det dummaste av allt, var att jag innan Bibblan gick till akademibokhandeln, för att kolla om de hade någonting. Jag såg inget i butiken och bestämde mig för att fråga personalen, och hon visste inte ens vem det var jag pratade om. Fail. Ursäkta, det är inte världens mest populära författare men ändå! Är man del i bokvärlden kan man inte ha missat att han just har dött och då borde man kunna koppla Ray Bradbury till något. Dessutom har han skrivit ett antal olika berättelser. Besviken. Jag blir lack på sådant här, när personer som borde ha kunskapen inte har den. Dåligt. På det sättet är Bibliotek MYCKET bättre!

Här kan ni läsa en text av Neil Gaiman, som handlar om.... något.

The Handmaid's Tale - Margaret Atwood

Som jag kanske berättat innan var det min engelska lärare som rekommenderade denna boken för mig efter att jag gjort en redovisning på Fahrenheit 451 av Ray Bradbury. Dystopiklassiker.

Boken utspelar sig i ett eventuellt framtida samhälle. Där männen bestämmer allting, kvinnor har ingen makt eller något att säga till om alls. Protagonisten (huvudpersonen) är Offred, som är en Handmaid i ett hus håll. En Handmaid är typ en tjänarinna, vars uppgift det är att föda barn åt hushållet hon för tillfället bor hos. Då kvinnan i det hushållet inte kan få egna barn.

Samtidigt som man under boken gång få veta hur det är att leva i detta samhället och handlingen fortskrider, får man samtidigt veta hur de kom hit, vad som hände. Jag tycker det är väldigt intressant. Man får alltid bra tips på saker att vara uppmärksam på. Till exempel om en kvinna helt plötsligt helt inte kan komma åt några av sina pengar utan en man i hennes närhet måste göra det åt henne, då är det nästan redan kört och dags att göra någonting. Det är jättebra grejer att komma ihåg.

Jag tycker inte det var det bästa bok jag någonsin läst. Ska jag jämföra den med Fahrenheit, tycker jag nog att den sist nämna är mycket bättre. Jag tycker den var mer spännande, bättre och den tilltalade väl mig mer. The Handmaid's Tale är dock en väldigt intressant och fascinerande bok. De tar upp många olika ämnen och det är kul att få tänka lite på vad som faktiskt skulle kunna hända i en möjlig framtid.

En okej bok, väldigt intressant. Dock inte världen mest underhållande bok.

Fahrenheit 451 - Ray Bradbury

"The system was simple. Everyone understood it. Books were for burning, along with the houses in which they were hidden."

Guy Montag was a fireman whose job it was to start fires. And he enjoyed his job. He had been a fireman for ten years, and he had never questioned the pleasure of the midnight runs or the joy of watching pages consumed by flames, never questioned anything until he met a seventeen-year-old girl who told him of a past when people were not afraid. Then Guy met a professor who told him of a future in which people could think. And Guy Montag suddenly realized what he had to do...  (beskrivning kommer från Goodreads.com)

Wow, en riktigt häftig bok. Jag tycker att det här var en jättebra bok. Något jag tycker är coolt är att nästan varje ord är betydelsefullt. I nyare böcker kan det vara sida efter sida med betydelselöst blabber. Men inte in den här. Varje ord kanske inte betyder någonting men det känns som om att det gör det. Man kan försöka sig på att förstå boken, vissa delar kommer man inte att förstå andra kommer man att förstå. Försöker man att fatta det som står och vad det betyder kommer man i alla fall att börja tänka.

Bara det faktumet att boken handlade om böcker fick mig att läsa den. Det är ju jättespännande. Varför bestämmer man att man ska bränna alla böcker? Fascinerande. Det var faktiskt väldigt intressant att läsa den.

Det här är mer av en "modern klassiker", den är skriven på 1950-talet och ibland är den svår att förstå, både innehållsmässigt och ordmässigt (jag har ju då läst den på engelska, vet inte om den finns på svenska, möjligen.) men det är inte överdrivet svårt. Vill man läsa en annan bok, än dagens Vampire Academy och The Mortal Instruments, tycker jag att ni kan läsa den här.