Den sista. Whys and Wherefores. Jag antar att det är ett så bra slut det kan bli.Saker och ting sammanfaller, de får sina svar/lösningar och världen lever vidare...
Det här sista numret i Y; Whys and Wherefores, är förödande äckligt bra. Den har en väldigt ödslig undergångskänsla samtidigt som det finns lite hopp kvar i världen. Äckligt bra.
Sammanfattningsvis tycker jag detta var en riktigt bra serie. Totalt ocensurerat, absurt roligt och hemskt med en grund i fascinerande tankar. Riktigt bra.
Det är verkligen en häftig situation när det sker världsomfattande snabba ögonblicksförändringar som man inte kan påverka och vad man gör och hur man klarar sig då när man fått leva i båda världarna och hela tiden kommer ihåg hur det brukade vara. Många av dagens YA-dystopier handlar snarare om ett eventuellt framtida samhälle som redan är bestämt/färdigt/avklarat/skapat och inte i dess skapelse moment som världen i Y snarare är.
Jag har inte läst enormt många YA-dystopier men är det inte så att många handlar om ett framtida samhälle som det finns något fel på och som man vill ändra på? Jag tänker på Hunger Games, Divergent och även Rör mig inte som också verkar vara på väg dit åt. (Okej, definitionen på dystopi är just negativ samhällsvision, dock behöver den inte vara i framtiden men är ofta det - på wikipedia, därav är ju den genren förklarad!) Men det jag då efterlyser är typish en contemporary story fast i ett framtida samhälle. Hur det är att faktiskt leva i ett framtida samhälle där allt bara inte är skit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar