Låt den rätte komma in

Oskar är 12 år och mobbad. Han blir kär i Eli, en märklig flicka. Hon är vanvårdad och mager men ändå så vacker. Eli ger Oskar styrkan att slå tillbaks. Men hon är inte som andra - hon tål inte solen, hon äter inte mat och för att komma in i ett rum behöver Eli bli inbjuden. Hon måste dricka människors blod för att leva. (beskrivning lånad från cdon.com)

Det var ett bra tag sedan jag såg den här och jag kommer inte ihåg så mycket men filmer som den här ger mig hopp för svenska filmer.

Mörk, konstig och en lite annorlunda historia om vampyrer. Helt okej.

I rymden finns inga känslor

18-årige Simon delar lägenhet med sin bror Sam. Simon som har Aspergers syndrom kräver ett fast schema där allt måste vara sig likt vecka efter vecka. Förändringar är något han bara kan hantera i små doser och när allt blir för jobbigt gömmer han sig i sin tvättunna, fylld med självlysandestjärnor – han gömmer sig i rymden för där finns inga känslor. När Sam blir dumpad av sin flickvän och går in i en mindre depression spricker hela tillvaron för Simon. Han ger sig själv i uppdrag att hitta en ny flickvän till Sam, men med sin sociala inkompetens blir det inte enkelt, Simon vet ingenting om tjejer och kärlek. (Beskrivning lånad från cdon.com)

Inte för att jag vet hur man är när man har aspergers, men är man medveten om att man har aspergers när man har aspergers? För Simon verkade medveten om det, och det kanske man är, då passar det ju bra i filmen men som sagt I don't know(om man är medveten om det då!). 

Annars tyckte jag filmen var bra. Rolig, sorglig och lite jobbig(i brist på ett bättre ord, men liksom hur hanterar man förändringar när man har svårt för dem?) ibland. Jag tycker också att det är ganska underbart med logik, som kanske egentligen inte är logiskt men när man hör resonemanget - så varför inte? 

Mycket bättre än Himlen är oskyldigt blå, främst för att handlingen var mer underhållande och rolig. Rekommenderas.

Himlen är oskyldigt blå

Det är sommar och året är 1975. Martin går ut andra ring och flyr betongen i stan för ett sommarjobb på Sandhamns exklusiva seglarrestaurang i skärgården. En helt ny värld öppnar sig för Martin. Han blir omhändertagen av restaurangchefen Gösta, en playboy i centrum av den svenska societeten och möter samtidigt den stora kärleken. Men bakom den glamorösa fasaden i skärgårdsidyllen döljer sig en helt annan verklighet. Innan Martin riktigt förstår vad som hänt befinner han sig mitt i en av de största skandalerna i svensk kriminalhistoria. Himlen är oskyldigt blå är baserad på den sanna berättelsen om det största narkotikatillslaget i svensk kriminalhistoria när den så kallade Sandhamnsligan sprängdes 1975. (Beskrivning lånad från cdon.com)

Generellt sett har jag genom tiderna hatat svenska filmer. Seriöst. HATAT. Och det har självklart påverkat att jag inte sett så många svenska filmer. Men på senare tid har det kommit en del filmer som fått ganska bra kritik och därför tänkte jag ge svenska filmer en ny chans(ett par filmer iallafall. Typish ganska exakt de filmer som Bill Skarsgård har varit med i på senare tid). 

Skildring av Sverige? - Absolut. Inte för att jag vet hur det var på 70-talet, men bilden de ger i filmen passar in bra på vad jag kan tänka föreställa mig. Jag tyckte inte att den var fantastiskt bra. Delvis för att handlingen inte direkt intresserar mig. Men det var ändå en bra produktion. Så sammantaget helt okej. 

Fucking Åmål

Elin har hånglat med ungefär 70 000 killar, och tycker allt är tråkigt. Hon längtar efter att något skall hända. Jessica är tillsammans med Markus som tycker att han är tuffast i hela Åmål. Johan är Markus bästa kompis, han är dessutom förälskad i Elin, som tycker att Johan är töntig eftersom han kör moped trots att han går på gymnasiet. Och så Agnes som är ensammast i hela världen och som älskar en viss person så mycket att hjärtat nästan går sönder...
(beskrivning lånad från cdon.com)

Jag brukar anse att jag är relativt utbildad när det kommer till filmvärlden. Jag har givetvis inte sett allting, men jag har sett ganska mycket. Dock finns det ett område där jag nästan inte sett någonting, delvis för att de filmerna jag inte sett inom området inte varit de bästa filmerna och därför har resten  i kategorin blivit lidande. Området jag pratar om är, så klart, svenska filmer. Därmed såg jag idag, för första gången, Fucking Åmål.

Detta är en film som typ.... ALLA (svenskar) har sett. Förutom jag. Tills nu.

Den var bättre än vad jag hade förväntat mig. Även fast jag tycker att den är aningen överdriven och dragen till sin yttersta spets, i vissa fall/situationer. Men det är intressant att fundera över vad det är som påverkar att man blir till den man är. Om det ens finns något som påverkar den man är? Jag, som antagligen många andra med, såg den i ett utbildningssyfte; ungdomar/identitet/"den omvälvande tonårstiden" m.m. och då tänker man på frågor som det här. Och filmen framför vissa aspekter att detta på ett bra sätt, dock vet jag inte om alla känner igen sig i det.

Det finns absolut ett värde i att se filmen och den innehåller rätt många roliga scener.

Tanke: Något om fördomar. *Tänker vidare på fördomar*