Macbeth (1971) + Macbeth - William Shakespeare

In its concentration of interest upon the protagonists, Macbeth can be seen as Shakespeare's experiment in unity of focus, whose chief appeal arises from the struggles of the central characters with each other and with the infernal powers that inspire or govern them. Over the centuries, the vision of directors like Welles, Nunn and Polanski, as well as the eloquent talents of actors like Garrick, Siddons, Olivier and McKellen have contributed to the central debate of the play: Who or what is culpable? Bernice W. Kliman, in her analysis of Macbeth in performance, examines major productions of the play on both stage and screen, thereby inviting the reader to contemplate directors' and actors' choices for what is arguably Shakespeare's most compelling play. (beskrivning lånad från goodreads, finns att läsa här, finns att lyssna på här, finns även på bokus, cdon och adlibris)

A ruthlessly ambitious Scottish lord siezes the throne with the help of his scheming wife and a trio of witches. (beskrivning lånad från imdb)

*lång utandning....* 

Häromveckan såg jag en dokumentär om comic books och superhjältar. Och det jag insåg när jag såg den var att jag som lever idag inte alltid kan förstå saker som kommer från andra tider, för jag lever inte i den situationen. Man pratar om att Shakespeare är tidlös. Jag ger de som sagt det en ytterst tveksam och ifrågasättande blick. 

Med största sannolikhet förstår jag inte det här och därför kanske jag inte kan uppskatta det. Men nej. Jag förstår verkligen inte vad som är så fantastiskt med Shakespeare och/eller Macbeth. Sorry. 

Det är otroligt svårt att bara läsa Macbeth, tycker jag. För det är ju faktiskt ingenting som ska läsas, då det är en pjäs. Så jag såg dels Roman Polanskis film, men mitt råd (om ni nu även efter denna hopplösa recension av Macbeth ändå kommer att ta er an boken) är att lyssna på den samtidigt som ni läser den. Finns på Spotify, länk ovan.  För språket är väldigt svårt, så det underlättar att både se, lyssna och läsa. I detta fallet blir språket en barriär som jag tycker gör boken och handlingen väldigt svårtillgänglig. 

Sedan upplever jag inte att den är "tragisk" eller hemsk, eller blodig eller något. Alla typ dör men ändå tycker jag inte att den är hemskt. Det är ju bara fel. Men jag tror som sagt att det beror på att det är en så pass stor distans mellan mig och den här boken och handlingen. 

Utspelar sig dock i Skottland och de nämner bland annat Inverness, vilket även är där som Outlander tar sin början. Jag tycker även att Macbeth är lite lik Brott och Straff, när man dyker in i sinnet hos en mördare/kriminell. 

Så... inte direkt en ny favorit för mig. Tyvärr.

Aniara - Harry Martinson (del 2/2)

Vi tror att det räcker med att överlämna åt politikerna att klara en del praktiska samlevnadsdetaljer. Men vi måste alla känna vår meddelaktighet i världssituationen. Vi måste uppleva vårt medlemskap i kosmos och vår medansvarighet när förstörelsen släpps lös. 

Aniara, Harry Martinsons stora rymdepos, är på en gång en förtvivlans varning i kärnvapnens och de ekologiska hotens tid och det kanske fulltonigaste uttrycket för Martinsons livslånga projekt att visa oss människans försök att se sig själv och sin roll i skapelsen.

Aniara publicerades första gången 1956 och fick ett storartat mottagande. Men kanske är det först idag som rymdeposet fullt ut framstår som ett av vår tids konstnärligt och intellektuellt mest utmanande verk. (beskrivning lånad från bokus.com, finns även på adlibris.com och cdon.com)

Läs första delen av min recension på Aniara här!

Jag har tydligen en tendens att kasta mig in i den djupa änden när det kommer till böcker. Min första "riktiga" graphic novel/comic book var Watchmen av Alan Moore. Bland mina första klassiker är Brott och Staff av Dostojevskij. Det är inte direkt lätta böcker. Och självklart som min första bok på vers väljer jag Aniara på vars baksida det står "ett av vår tids konstnärligt och intellektuellt mest utmanande verk" - inte det lättaste. 

Samtidigt tror jag att detta är något som lockar mig med böcker. Det är någon som utmanar mig att läsa boken och ta mig igenom den, genom att skriva på den och säga att den är intellektuellt utmanande. 

Jag förstår vad som händer, utspelas och liknande och jag tor att jag fattar men jag är inte säker på att jag fattar det jag borde fatta. För att citera Martinson: "Har någon hjärna ens behärskat alla orden i Xinombras språk. Ingen enda. Då fattar du. Och fattar inte." (Aniara, 2004, s. 165)

Så här är lite av det jag tänker och ser när jag läser Aniara(saker som tas upp i boken i random oordning): något slags högvärderande av planeten Jorden. Att det är en häftig plats - det har ändå uppstått liv här. Dock är det människors fel av det bara gått utför för jorden och mänskligheten. Ibland känns det som att det är vår egen historia igen, samtidigt som det ska vara vår framtid. Vad gör man när det inte finns någonting? Rymden = nothing liksom! Och en massa annat. Tid. Ensamhet. Sorg. Förödelse. Makt. Religion. Allsmäktighet. Vad har vi kvar när vi inte längre har Jorden? Vi ska inte ens börja prata om vad den här resa står för. Botgöring? Tolerans? Acceptans? Finns Gud och vad är det(/han/hon)? 

Jag vet att det är många av er där ute som läser en hel böcker på vers. Detta var som sagt min första men jag tyckte det var helt okej. Visserligen är detta ett erkänt storverk och det är väldigt bra gjort. Jag tycker det är duktigt att kunna bryta ner en historia till dessa verser och samtidigt kunna måla en historia för mig som läsare för jag ser verkligen framför mig hur det här utspelar sig. 

Jag var på en IMAX(typ Cosmonova) film när jag var i USA om Hubble teleskopet i 3D så jag har verkligen tydliga bilder på hur det skulle kunna vara att åka i detta rymdskeppet och bara stirra ut i universum. Det är ganska häftigt i ca 40 minuter men i en livstid? Man kanske kan förstå att de har en del problem? 

Böcker som får mig att ens tänka de tankarna jag tänkt när jag läst den här boken hamnar omedelbart över medelmåttighetsgränsen. Jag gillar den. Jag är inte säker på att jag faktiskt fattar den men jag gillar den. Läs den! 

Ps. Återigen: Jag tycker att det här är en bra låt. Den är inte exakt som versen i boken(Den blinda, Aniara, 2004, s. 92) men ändå bra. Helen Sjöholm som sjunger i den här låten gör även rösten( och antagligen sjunger) till Anastasia i Anastasia, en av mina favoriter. Gilla. 

Ett ljusår är en grav - Harry Martinson, Aniara, 2004, s.162

Beautiful #1: Beautiful Disaster - Jamie McGuire

Abby Abernathy is a good girl. She doesn’t drink or swear, and she has the appropriate number of cardigans in her wardrobe. Abby believes she has enough distance from the darkness of her past, but when she arrives at college with her best friend, her path to a new beginning is quickly challenged by Eastern University’s Walking One-Night Stand.

Travis Maddox, lean, cut, and covered in tattoos, is exactly what Abby wants—and needs—to avoid. He spends his nights winning money in a floating fight ring, and his days as the ultimate college campus charmer. Intrigued by Abby’s resistance to his appeal, Travis tricks her into his daily life with a simple bet. If he loses, he must remain abstinent for a month. If Abby loses, she must live in Travis’s apartment for the same amount of time. Either way, Travis has no idea that he has met his match. (bekrivning lånad från goodreads.com)

Jag har fastnat i ett träsk av medelmåttiga lättlästa e-böcker. Det är en sjukdom. Det är bara så enkelt att browsa runt på goodreads efter böcker och sedan leta upp dem i iBookstore. Så enkelt. För enkelt.

Jag letar inte in mig på böcker som brott och straff eller liknande (allt för krävande) utan min drog är new-adult/chick-lit/feel-good böcker. Det är inte de största litterära verken men de är fortfarande bra och underhållande att läsa.

Beautiful Disaster är en som de böckerna som påbörjade mitt nuvarande beroende av e-böcker och även ledde in mig på det mer specifika området med "romantiska" idrotts/sport böcker(vilket jag kommer att återkomma till vid ett annat tillfälle!).

Det är en bra rolig underhållande berättelse. Jag gillar den. Det är typ som bra fanfiction fast man måste betala för den. Men absolut läsvärt!

Ps. Den finns nog som vanlig bok också om man vill läsa det med, det är bara jag som fick tag i dem som e-böcker! 

Brott och Straff - Fjodor Dostojevskij

Brott och Straff handlar om Raskonikov, fattig student i St. Petersburg, som bestämmer sig för att mörda en pantlånerska. Hans plan och genomförandet av denna utspelar sig bara i de första kapitlerna i boken. Största delen handlar om vad som händer efter.

Brott och Straff är en av världens mest kända och lästa böcker, men det är inte någon barnlek att läsa den, inte alls utan det är en väldigt seriös bok att läsa. Jag började läsa boken i juni förra året och läste ut den i onsdags, självklar har jag läst andra böcker emellanåt men det är en väldigt svår och jobbig bok att läsa, man orkar inte att läsa ut den på en helg. Utan man får ta ett par sidor åt gången. Både språkmässigt och innehållsmässigt är den svår att förstå.


Något som jag hade en del problem med var namnen i boken. Det är ett ganska stort antal personer med i berättelsen och bara det gör det svårt att hålla koll på vilka alla är och vilket förhållande/bekantskap de har till de andra karaktärerna. Dessutom har alla karaktärer ett antal smeknam som används, vilket gör det hela så mycket mer förvirrat. Huvudkaraktären till exempel heter Rodion Romanovitj Raskolnikov, oftast kallar de honom Raskolnikov men ibland säger de Rodion och ibland Rodion Romanovitj, vilket kan bli aningen förvirrat. Plus det att en annan karaktär som är med ganska mycket heter Razumichin(Dmitrij Prokofjevitj), vilket är relativt likt Raskolnikov, gör att jag ibland blandt ihop karaktärerna. Inte så bra. Och då har vi inte ens gått in på birollskaraktärerna som dyker upp, det är omöjligt att hålla koll på alla. Man borde nästan ha ett schema eller en tabell över namnen när man läser.


Det finns antagligen vädigt många olika åsikter om vad Brott och Straff innebär och symbolik/budskap och annat i boken. Jag själv är absolut inte förstående om vad den faktiskt handlar om. Men det tas upp många olika ämnen. Psykologi är väldigt närvarande genom hela boken, ibland pratar de om psykologi i boken och jag bara: WHAT? Men det är jätte fascinerande. Det finn ettt religiöst tema i boken. Filosofi, moral, meningen med livet, förnuft vs. känslor och mycket mer. Jag tror att beroende på vem man är, vad man kan och vet lägger man märke till olika saker. Man behöver kunskap för att kunna läsa boken, men man får kanske också kunskap av att läsa boken.

Brott och Straff är en väldigt underlig bok. Den är intressant, fascinerande, spännande och gripande(man bara fastnar i den). Något väldigt intressant är att enligt mig utspelar sig boken runt ett middagsbord där folk pratar med varandra. Tyvärr vet jag inte om jag gillar den eller inte, dock har jag en stor fascination för/mot den.

Vill ni ha en utmaning? - Läs Brott och Straff!

LYCKA!

Äntligen har jag läst klart Fjodor Dostovejskijs Brott och Straff. Herrejösses, vilken läsning! Det är helt klart den mest seriösa boken jag någonsin läst, ibland var det ett rent helvete att läsa den. Förhoppningsvis får jag ut en recension på boken antingen under dagen eller imorgon.

Nu kan jag äntligen gå vidare och läsa andra böcker... först på tur är Clockwork Prince av Cassandra Clare. Grymt taggad för den är jag!

Väntar på böcker....

Gjorde en lite beställning på böcker förra veckan som jag nu går och längtar efter. Tre stycken graphic novels blev det den här gången. Fortsättningen på Y: The Last Man, men Cycles och One Small Step. Den tredje och sista boken är V for Vendetta. Graphic noveln bakom filmen som några av er kanske sett. Hoppades att de skulle ha skickats idag men det verkar de inte ha gjort, jag skulle verkligen behöva lite omväxling från Brott och Straff(som jag för övrigt är på sida 480 av 600, så snart klar!).

Vad läser ni nu för tiden???

Läsning....

Just nu är jag lite efter på min läsning av böcker, fanfiction däremot kontrollerar mitt liv, sakta men säker är lotsas jag in på Harry Potter spåret! Det gör dock att böckerna blir lidande, just nu är det Brott och Straff och Silence som gäller. Ska försöka komma någonvart med dem i helgen... förhoppningsvis. Syster rekommenderade just en fanfiction på ca 400 000 ord dock var jag tvungen att läsa en massa andra fanfiction innan jag kunde läsa den. Så eventuellt kommer böckerna att få vänta lite till på att läsas.

Läs projekt!

Då har man påbörjat fortsättningen av mitt läs projekt... andra delen av Fjordor Dostojevskijs Brott och Straff. Tidigare i sommar började jag läsa den första delen, det tog mig ett par månader innan jag orkade ta mig igenom den, men det gjorde jag i alla fall. Och nu ska jag läsa klart boken, whoo!

Jag har inte läst så enormt många klassiker, inte hela varianten av dem i alla fall. Jag har har av någon underlig anledning blivit fascinerad av Ryssland. Och varför då inte läsa en rysk klassiker - dock på svenska!

Ibland är den bara ett rent helvete att läsa, och man klarar kanske inte av att läsa mer än ett par sidor åt gången. Men jag har ändå inte slutat; (stolt). Delvis för att jag är bestämd att jag ska läsa ut den, men det är en otroligt konstig bok och berättelse som har fångat mig.

Mitt mål är att ha läst klar den innan året är slut... vi får se hur det går med det! *fan, jag tror jag måste lägga fanfiction på hyllan ett tag. suck!*