Unbreakable Kimmy Schmidt s.1

The series follows 29-year old Kimmy Schmidt as she adjusts to life in New York City after her rescue from an Indiana doomsday cult. The pilot opens with her rescue from the cult's underground bunker, where Kimmy and three other women were held with the Reverend for fifteen years. (beskrivning lånad från wikipedia!)

En Netflix Original serien som hamnat lite i skymundan (House of Cards har fått all uppmärksamhet). Hade egentligen ingen uppfattning alls vad detta skulle handla om innan jag började kolla. Fattade att det var en komedi-serie men inte riktigt premisserna för den. Men det här var en fantastisk upptäckt!

Otroligt rolig. Man typ gapskrattar för att det är så himla bra och roligt. Serien fungerar asbra för att få perspektiv på världen vi lever i. Man drar ju vissa saker till sin extrem men ändå intressant att få det ur den synvinkeln. 

Mycket är bara totalt weird men roligt. Vänta tills ni får se prästen och inser. Suveränt. Skitroligt. Helt klart värt att se! 

The Sandman vol.10: The Wake - Neil Gaiman

When a Dream ends, there is only one thing left to do...

THE WAKE

In which the repercussions of the Death of Lord Morpheus are felt, and, in an epilogue, William Shakespeare learns the price of getting what you want.

This is the tenth and final volume of Neil Gaiman's Sandman, described by author Mikal Gilmore in his introduction as "nothing less than a popular culture masterpiece, and a work that is braver, smarter and more meaningful than just about anything "high culture" has produced during the same period." (beskrivning lånad  från goodreads, finns även på bokus)

Då var man äntligen klar. Skönt men samtidigt lite sorgligt.

The Sandman är svår, konstig, lång, för det mesta totalt obegriplig men ofta väldigt bra. För att verkligen fatta, om man någonsin kan fatta, så behöver man antagligen läsa böckerna ett par gånger, vilket tyvärr inte kommer att hända för min del på ett bra tag, men det är nog att rekommendera. För det finns så många aspekter att lägga märke till och fundera kring och se kopplingar emellan. Så...någon gång igen.

Jag har en fråga, eller en huvudfråga som man kan bryta ned i flera mindre frågor, som lyder:

Vet du vem The Sandman är?
(utan att ha läst den här boken!) Vet du vem Morpheus är? Vet du vem Dream är?

För när jag började läsa dessa böcker visste jag inte det alls och jag visste inte att det fanns allmänkunskap där folk kunde sånt här. Varför har jag inte lärt mig detta?! Underlättar antagligen läsningen. Men det säger någonting om hur olika läsningarna av The Sandman, och alla andra böcker med egentligen, kan bli beroende på vilken kunskap man tar med sig.

För att avsluta det här, så hittade jag en bild från det sista numret i The Wake som är väldigt talande för hela serien tycker jag. Dream är med i nästan alla nummer i serien och på ett övergripande plan så handlar det om honom, tycker jag, men de flest enskilda numren/volymerna handlar om annat/andra men där Dream dyker upp. Men här är han, tillsammans med Shakespeare.

Coraline - Neil Gaiman

Coraline är en modern klassiker inom fantasy. Den har ibland jämförts med Alice i underlandet. Den lilla flickan Coraline och hennes föräldrar flyttar in i ett konstigt hus. Där bor miss Spink och miss Forcible, en gammal som tränar en muscirkus ingen får se. Och så finns en dörr som kanske inte leder någonstans. Men när Coraline tittar efter hamnar hon i en spegelvärld. där träffar hon en kvinna som presenterar sig som hennes "andra mamma". Hon vill att Coraline ska stanna... för evigt. Neil Gaimans ungdomsbok förtrollar och skrämmer läsare i alla åldrar. (beskrivning lånad från cdon, finns även på bokus, adlibris och goodreads!)


Det här är den första av Neil Gaimans romaner som jag har läst, har tidigare läst några av hans graphic novels om The Sandman, så bara det faktumet var spännande innan jag började med den här boken. Intrycket jag har av vad Gaiman skriver om är att allt är bara totalt konstigt och sjukt, ofta är det en väldigt mörkt/dyster och skrämmande handling/situation blandat med övernaturligt, talande djur och generell awesomeness. För även om saker och ting är totalt flippade så är det ändå fantastiskt bra flippat och man älskar det samtidigt som man hatar det. 

Coraline är lite så här. Jag funderar över om boken uppenbart riktar sig specifikt mot barn eller vuxna. Det är en ganska kort bok (ca 150 sidor). Den är väldigt lättläst men bra och helt rätt ordval. Huvudkaraktären är en ung tjej. Dock har den en stämning i sig många kanske inte skulle anse vara lämplig för barn. Stundvis är den otroligt äcklig. Ett litet tilllägg från min del så skrev jag just den senaste meningen med världens leende - det är den reaktionen jag har av den här skräcken - äckligt men fantastisk! 

Jag gillar korta böcker. Visserligen gillar jag långa böcker med men en kort berättelse tvingar författaren att begränsa sig på vissa sätt. Det är bara ett visst antal karaktärer och en viss plats som handlingen utspelar sig på med mera. Handlingen och boken i sig blir därför allt mer komprimerad och storyn är hela tiden relevant utan långa utsvävningar om andra saker. Dock betyder inte det att boken och storyn är innehållslös. 

En av mina favoritböcker, Fahrenheit 451, är också på ca 150 sidor, och kan lyfta fram en mängd olika aspekter och synvinklar. Samhällskritik mot Sovjetunionen och dess diktatur, "Big Brother"- övervakning, kunskap, teknologi, facebook/twitter, böcker, läsning, fri vilja M.M! Visserligen rörs inte mina tankar åt tankar som dessa när jag läser Coraline men poängen är att en bok inte behöver vara innehållslös för att den är komprimerad. Det som blir kvar i en komprimerad bok är ju det väsentliga. 

Saga vol.2 - Brian K. Vaughan

The smash-hit ongoing epic continues! Thanks to her star-crossed parents Marko and Alana, newborn baby Hazel has already survived lethal assassins, rampaging armies, and alien monstrosities, but in the cold vastness of outer space, the little girl encounters something truly frightening: her grandparents! (beskrivning lånad från goodreads, finns även på bokus, cdon och adlibris) 

Läs om första delen här! 

Okej, så vi har ett episkt äventyr i rymden, krig, bounty hunters som jagar Marko och Alana, magi, spöken, weirdo-varelser, ibland aningen kontroversiellt eller/och "olämpligt" material, en über-gullig bebis och ja, en hel del annat. 

Det är en jättebra story, spännande och underhållande. Det är inte ofta man hör meningen: "The giant evil space fetus just shot black goo from its eyes!" Det händer ju liksom inte men det är så absurt bra. Dock vet jag inte riktigt vad jag ska göra med allt det här än så länge. Men det kommer.

Men det är bara weird och jättebra och bäst. 

Skrev det här inlägget, sedan blev jag inspirerad att faktiskt veta, så jag läste det här och det förklarar Saga väldigt bra. Och nu är jag på rätt spår igen. Längtar till nästa bok/nummer! 

Before Watchmen: Rorschach

Rorschachs journal (july 1, 1977)

I hate this place. Have since I was a child.

My mother (may she rot in hell) called it the greatest city on earth. One new year's eve she took me out on the fire escape and told me that I was lucky to live here. 

And that I owed her that. 

It was one of the few times she ever smiled at me. Then she was called back to bed, by one of my uncles. 

I stayed outside in my pajamas, holding onto the cold metal rail. The snow fell. My fingers turned blue, and my toes purple, then black, as the sun rose. 

She wasn't smiling in the emergency room. She was spitting. Cursing. Asking me why do you always have to ruin everything? 

What made you this way?

I looked her in the eye, and said, You did. 

You did. And do. 

Det här är ju lite stört. Men även det känns ganska obvious att Rorschach-serien ska vara störd. Dock är det ändå väldigt intressant. Från det jag visste innan så kändes det ju som att Rorschach var de karaktären som mest distanserat sig från det mänskliga och bara blivit Rorschach med den här masken. Dock tycker jag att man i dessa nummer förmänskligar honom en hel del. De visar honom ganska ofta utan masken på och vad han gör då. En liten sidoberättelse handlar om en kvinna som arbetar på kaféet där Rorschach ofta äter.

En annan spännande aspekt är att jämföra Rorschach och Nite Owl som jag dock kommer att ta upp mer när jag skriver om Nite Owl, som vi även märker av i de andra böckerna med, men hur ens bakgrund/uppväxt faktiskt påverkar en. Det är ju självklart att våra erfarenheter påverkar oss, vem vi är och vad vi gör, men att lite liknande förhållanden kan påverkar på så olika sätt. Just det, skildras väldigt bra när man jämför Rorschach och Nite Owl.

Många av karaktärerna har väl inte särskilt stor tro på människor eller världen över lag och det märks verkligen i Rorschach. Det finns inget hopp om mänskligheten överhuvudtaget största delen av tiden. Vilket är en väldigt deprimerande tanke men om man lever i den här världen så är det kanske inte så konstigt.

Covers: 

Länk till länkar!

Aniara - Harry Martinson (del 2/2)

Vi tror att det räcker med att överlämna åt politikerna att klara en del praktiska samlevnadsdetaljer. Men vi måste alla känna vår meddelaktighet i världssituationen. Vi måste uppleva vårt medlemskap i kosmos och vår medansvarighet när förstörelsen släpps lös. 

Aniara, Harry Martinsons stora rymdepos, är på en gång en förtvivlans varning i kärnvapnens och de ekologiska hotens tid och det kanske fulltonigaste uttrycket för Martinsons livslånga projekt att visa oss människans försök att se sig själv och sin roll i skapelsen.

Aniara publicerades första gången 1956 och fick ett storartat mottagande. Men kanske är det först idag som rymdeposet fullt ut framstår som ett av vår tids konstnärligt och intellektuellt mest utmanande verk. (beskrivning lånad från bokus.com, finns även på adlibris.com och cdon.com)

Läs första delen av min recension på Aniara här!

Jag har tydligen en tendens att kasta mig in i den djupa änden när det kommer till böcker. Min första "riktiga" graphic novel/comic book var Watchmen av Alan Moore. Bland mina första klassiker är Brott och Staff av Dostojevskij. Det är inte direkt lätta böcker. Och självklart som min första bok på vers väljer jag Aniara på vars baksida det står "ett av vår tids konstnärligt och intellektuellt mest utmanande verk" - inte det lättaste. 

Samtidigt tror jag att detta är något som lockar mig med böcker. Det är någon som utmanar mig att läsa boken och ta mig igenom den, genom att skriva på den och säga att den är intellektuellt utmanande. 

Jag förstår vad som händer, utspelas och liknande och jag tor att jag fattar men jag är inte säker på att jag fattar det jag borde fatta. För att citera Martinson: "Har någon hjärna ens behärskat alla orden i Xinombras språk. Ingen enda. Då fattar du. Och fattar inte." (Aniara, 2004, s. 165)

Så här är lite av det jag tänker och ser när jag läser Aniara(saker som tas upp i boken i random oordning): något slags högvärderande av planeten Jorden. Att det är en häftig plats - det har ändå uppstått liv här. Dock är det människors fel av det bara gått utför för jorden och mänskligheten. Ibland känns det som att det är vår egen historia igen, samtidigt som det ska vara vår framtid. Vad gör man när det inte finns någonting? Rymden = nothing liksom! Och en massa annat. Tid. Ensamhet. Sorg. Förödelse. Makt. Religion. Allsmäktighet. Vad har vi kvar när vi inte längre har Jorden? Vi ska inte ens börja prata om vad den här resa står för. Botgöring? Tolerans? Acceptans? Finns Gud och vad är det(/han/hon)? 

Jag vet att det är många av er där ute som läser en hel böcker på vers. Detta var som sagt min första men jag tyckte det var helt okej. Visserligen är detta ett erkänt storverk och det är väldigt bra gjort. Jag tycker det är duktigt att kunna bryta ner en historia till dessa verser och samtidigt kunna måla en historia för mig som läsare för jag ser verkligen framför mig hur det här utspelar sig. 

Jag var på en IMAX(typ Cosmonova) film när jag var i USA om Hubble teleskopet i 3D så jag har verkligen tydliga bilder på hur det skulle kunna vara att åka i detta rymdskeppet och bara stirra ut i universum. Det är ganska häftigt i ca 40 minuter men i en livstid? Man kanske kan förstå att de har en del problem? 

Böcker som får mig att ens tänka de tankarna jag tänkt när jag läst den här boken hamnar omedelbart över medelmåttighetsgränsen. Jag gillar den. Jag är inte säker på att jag faktiskt fattar den men jag gillar den. Läs den! 

Ps. Återigen: Jag tycker att det här är en bra låt. Den är inte exakt som versen i boken(Den blinda, Aniara, 2004, s. 92) men ändå bra. Helen Sjöholm som sjunger i den här låten gör även rösten( och antagligen sjunger) till Anastasia i Anastasia, en av mina favoriter. Gilla. 

Ett ljusår är en grav - Harry Martinson, Aniara, 2004, s.162

Aniara - Harry Martinson

Vi tror att det räcker med att överlämna åt politikerna att klara en del praktiska samlevnadsdetaljer. Men vi måste alla känna vår meddelaktighet i världssituationen. Vi måste uppleva vårt medlemskap i kosmos och vår medansvarighet när förstörelsen släpps lös. 

Aniara, Harry Martinsons stora rymdepos, är på en gång en förtvivlans varning i kärnvapnens och de ekologiska hotens tid och det kanske fulltonigaste uttrycket för Martinsons livslånga projekt att visa oss människans försök att se sig själv och sin roll i skapelsen. (beskrivning lånad från bokus.com, finns även på adlibris.com och cdon.com) 

Ett ljusår är en grav. 

Så vände vinden - Helen Sjöholm, Kleerup

The Perks of Being a Wallflower

15-årige Charlie är en outsider redan innan han börjar gymnasiet. Och livet i ettan gör definitivt inte saken lättare! Men när han träffar Sam och Patrick upptäcker Charlie att det ibland är bättre att falla helt utanför ramarna än att bara smälta in. För vem vill väl egentligen vara ”helt normal”? (Beskrivning lånad från cdon.com)

Jag måste läsa boken.

Jag är inte säker på att jag verkligen förstod allt som hände filmen. Så just nu är jag mest fundersam över den och stirrar tomt ut i luften och försöker förstå. Boken är kanske likadan, vilket man samtidigt hoppas på, för det känns som en bra film. Bra handling och samtidigt udda och konstigt och levande. Så jag hoppas att filmen kommer att betyda mer efter att jag läst boken. Jag MÅSTE läsa boken.

Som jag kanske möjligen har nämnt i något annat inlägg så tycker jag det är roligt att Stephen Chbosky som skrivit boken även faktiskt gör filmen. Det gillar jag. Sedan gillar jag också Jericho som han även varit med och skrivit/producerat.

Eyes Wide Shut

A New York City doctor, who is married to an art curator, pushes himself on a harrowing and dangerous night-long odyssey of sexual and moral discovery after his wife admits that she once almost cheated on him. (beskrivningen lånad från imdb.com, finns även på cdon.com)

Ännu en udda film av Stanley Kubrick.

Tom Cruises karaktärs fru är typ otrogen och Tom Cruise goes crazy.

Okej, inte riktigt men lite. Under ett antal nätter upplever han en annan värld i nattens New York.

Jag vet inte om det är någon av er som har läst The Catcher In The Rye av J.D. Salinger(Räddaren i Nöden på svenska) men jag får lite Holden Caulfield vibbar av hela grejen. Men det är antagligen bara en tanke som har fastnat i mitt huvud, ni andra kanske inte ser likheterna!

Sammanfattningsvis så är det en udda men ändå spännande och lite fascinerande film. 

I love being a nerd #3!

Något som jag tycker är roligt att göra är att browsa internet efter nerd/geek bilder/wallpappers och ibland hittar man väldigt bra/roliga/sjuka grejer. Mitt favoritställe, där man hittar mycket nördigt, är på Pinterest geek section! Allt möjligt finns det där. Och jag menar verkligen allt möjligt...

This is weird. Really, really weird. And at the same time... freaking awesome!

Alltså Voldemort bilden.... det är bara fel.

 Disclaimer: Alla dessa bilder är lånade från olika sidor på internet. Jag äger ingenting utan har bara sammansatt dem till kollage!

Princess Mononoke

On a journey to find the cure for a Tatarigami's curse, Ashitaka finds himself in the middle of a war between the forest gods and Tatara, a mining colony. In this quest he also meets San, the Mononoke Hime. (Beskrinvning lånad från imdb.com)

Jaa...

Det var ett tag sedan jag faktiskt såg filmen så jag kommer inte riktigt ihåg den så väl (dåligt Lovisa!). Men jag har för mig att jag tyckte att den var aningen konstig. Som vanligt på ett fascinerande bra sätt. 

Helt klart värd att se. För att animefilmer är väldigt häftiga att kolla på. De flesta animefilmerna kommer från och bygger på en annan "kultur" än vad jag kanske vi är van vid och därför, tycker jag, att det kan vara väldigt spännande i filmerna. Bland annat i den här filmen med "forest gods" och allting. Det är ganska häftigt. 

Min "identifier" till filmen är just hur otroligt lik "den heliga renen(?)"-scenen/djuret/anden/vad-det-nu-är är med den grejen i Snow White and The Huntsman. Kolla in det inlägget så har ni två bilder på det hela. Det känns bara direkt plockat från Mononoke. Det är frågan om Mononoke är den gemensamma nämnaren eller om det möjligen bygger på något annat?

En häftig och bra film men lite små weird.

Y:The Last Man vol.6 - Girl on Girl

Här hittar du recensioner på de tidigare volymerna!

Efter det givande men inte så långvariga besöket i San Francisco åker Yorick, Dr. Mann och Agent 355  vidare till Japan för att följa den mystiska ninjan.

Mycket kan hända under en båttur. Som vanligt totalt weird och totalt epic. Fascinerande hur man kan komma på det här. Att man inte vet och kan förutsäga vad som kommer att hända tycker jag är ett stort plus.

Inte för att jag gör någon djupare analys av det här men vissa saker som kommer fram i volymerna är spännande och väldigt intressanta. Vi gillar ju alla dystopier av olika slag och det är lite roligt att tänka på vad det faktiskt innebär, tycker jag. Bland annat som i Y så börjar de smuggla/frakta/sälja droger. Vilket man kan tycka är dåligt, men samtidigt, som de argumenterar för i den här boken, var det även så  man gjorde förr i tiden men opium. Vilket var med och påverkade att det skapades världshandel från början. Och nu försöker man på samma sak igen.

The Sandman vol.4 : Season of Mists - Neil Gaiman

The Sandman
Season of Mists
Volym 4
Neil Gaiman

För en massa år sedan skickade Dream en kvinna som älskade honom till Helvetet. När han nu träffar några av de andra Endless(hand familj) inser han att hans beslut inte var det bästa eller korrekta. Därför beger sig Dream till Helvetet för att övertyga Lucifer om att släppa henne.

Udda, unikt, underhållande. Som vanligt med Sandman och Neil Gaiman kan man inte förutspå eller förutsäga vad som kommer att hända i volymen. Man blir alltid överraskad. Jag har fortfarande inte helt och hållet listat ut vad serien faktiskt handlar om. Det är möjligt att jag aldrig fullt kommer att förstå vad som faktiskt händer. Men det är ändå fascinerande att läsa. Totalt weird.

Neil Gaiman hämtar ofta grejer från andra grejer. Exempelvis karaktärer, figurer och personer som man känner till från andra sammanhang. Han tar dessa och placerar dessa i story. Beroende på hur påläst man är och allmänt kunnig, kanske man förstår eller inte förstår. Saker som detta får mig alltid att vilja vet mer. Underbart.

Dr. Strangelove

Hela titeln är egntligen Dr. Strangelove or: How I learned to Stop Worrying and Love the Bomb. Den här filmen är också gjord av Stanley Kubrick som även gjort Full Metal Jacket som jag recenserade tidigare i veckan. Även den här filmen är väldigt udda. Den handlar om en Officer som är mentalt sjuk. Galen. Han skickar iväg en massa flygplan med atombomber mot Sovjet. Utan någon större anledning. Filmen utspelar sig under tiden dessa flygplan är på väg till Sovjet. Man följer politiker i ett konferensrum, ett flygplan på väg och officeren och hans "second in command" och vad de gör under den här tiden och försöker lösa/ hantera situationen.


Vad jag fattar det som så ska det vara en komedi film men det är inte världens roligaste film. Men ironisk och dum och ganska sjuk. Men det är inte LOL-varning på den.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om filmen, eller vart jag ska placera den. Men den är verkligen unik, även fast jag inte tycker att den är underbar så har den fastnat i min hjärna och den kommer antagligen att stanna kvar där ett bra tag. Det är mer en film som man kanske borde se, om man intresserar sig för filmer av olika slag m.m.