The Sandman vol.10: The Wake - Neil Gaiman

When a Dream ends, there is only one thing left to do...

THE WAKE

In which the repercussions of the Death of Lord Morpheus are felt, and, in an epilogue, William Shakespeare learns the price of getting what you want.

This is the tenth and final volume of Neil Gaiman's Sandman, described by author Mikal Gilmore in his introduction as "nothing less than a popular culture masterpiece, and a work that is braver, smarter and more meaningful than just about anything "high culture" has produced during the same period." (beskrivning lånad  från goodreads, finns även på bokus)

Då var man äntligen klar. Skönt men samtidigt lite sorgligt.

The Sandman är svår, konstig, lång, för det mesta totalt obegriplig men ofta väldigt bra. För att verkligen fatta, om man någonsin kan fatta, så behöver man antagligen läsa böckerna ett par gånger, vilket tyvärr inte kommer att hända för min del på ett bra tag, men det är nog att rekommendera. För det finns så många aspekter att lägga märke till och fundera kring och se kopplingar emellan. Så...någon gång igen.

Jag har en fråga, eller en huvudfråga som man kan bryta ned i flera mindre frågor, som lyder:

Vet du vem The Sandman är?
(utan att ha läst den här boken!) Vet du vem Morpheus är? Vet du vem Dream är?

För när jag började läsa dessa böcker visste jag inte det alls och jag visste inte att det fanns allmänkunskap där folk kunde sånt här. Varför har jag inte lärt mig detta?! Underlättar antagligen läsningen. Men det säger någonting om hur olika läsningarna av The Sandman, och alla andra böcker med egentligen, kan bli beroende på vilken kunskap man tar med sig.

För att avsluta det här, så hittade jag en bild från det sista numret i The Wake som är väldigt talande för hela serien tycker jag. Dream är med i nästan alla nummer i serien och på ett övergripande plan så handlar det om honom, tycker jag, men de flest enskilda numren/volymerna handlar om annat/andra men där Dream dyker upp. Men här är han, tillsammans med Shakespeare.

The Sandman vol.9: The Kindly Ones - Neil Gaiman

The Penultimate volume to the phenomenal Sandman series: distraught by the kidnapping and presumed death of her son, and believing Morpheus to be responsible, Lyta Hall calls the ancient wrath of the Furies down upon him. A former superheroine blames Morpheus for the death of her child and summons an ancient curse of vengeance against the Lord of Dream. The "kindly ones" enter his realm and force a sacrifice that will change the Dreaming forever. (beskrivning lånad från goodreads, finns även på cdon, bokus och adlibris)

Herrejösses vilken bok. Jag har samlat krafter till att ta mig an denna i ett antal veckor. Generellt har alla böckerna i serien varit väldigt krävande att läsa(på alla plan man kan komma att tänka på!). Men den här boken är sååååå mycket längre än de andra. Vanligtvis har de varit omkring 240 sidor med ca 8 individuella nummer i varje volym. The Kindly Ones bestod av ca 350 sidor och 13 nummer. Det är långt. Dessutom är det mycket som händer och mycket som man måste hålla koll på. 

Som vanligt upplever jag en känsla av att jag båda fattar men så förstår jag inte(Neil Gaiman i ett nötskal kanske?!). Man följer med i storyn och man fattar liksom vad som händer men ändå sitter man där som ett frågetecken och tänker: Okej, vad innebär det här då? Men va, vad händer nu då? För att verkligen förstå, om man nu någonsin kan förstå, måste man antagligen läsa dessa böcker ett antal gånger och kanske inte över en tidsperiod på 2,5 år som jag har gjort. Men det är samtidigt svarslösheten som gör The Sandman till intressanta verk att läsa. För det är verkligen inte enkelt och saker och ting stämmer inte alltid. 

The Sandman, tycker jag, på många sätt ändrar hela ens sätt att se på saker och ting. Bara det att personifiera och skapa dessa karaktärer tycker jag är otroligt häftigt. Att man personifierar döden är ju inte direkt ett nytt fenomen, men att Gaiman skapat hela den här familjen av D's(Death, Dream, Destruction, Destiny, Delirium, Despair och Desire) och tanken på att personifiera en ide/ett fenomen. Väldigt häftigt.

Det är mind-blowind och mind-fucking att läsa dessa men så bra! 

The Sandman vol.7: Brief Lives - Neil Gaiman

Dream's youngest sister, the loopy Delirium, convinces him to go on a quest for their missing brother, Destruction. But Dream may learn that the cost of finding his prodigal sibling is more than he can bear. collecting The Sandman #41–49. (beskrivning lånad från goodreads, finns även på cdon, bokus och adlibris)

Lite förvånande så finns det för engångsskull en sammanhängande story genom numren i denna volymen och den handlar ju om Dream och The Endless och inte om att drömma. Spännande. 

Hela mytologin kring The Endless tycker jag är väldigt spännande. Vilka är de? Vilka krafter/möjligheter har de(vad kan de påverka)? Varför heter de alla något på D? Endless possibilities and questions. 

Jag tycker nog nästan att de individuella berättelserna i Fables & Reflections är bättre och mer "tanke-skapande" än vad berättelserna i Brief Lives är. Dock har ju denna volym ett driv framåt och en mer typisk komposition som bok som gör den enklare och mer lätthanterlig. 

Det jag fastnade mest för var dess korta omnämnande av gudar och vad som händer med gudar. Lite liknande tankar lyfts fram i Richelle Meads bok The Immortal Corwn. Vad händer med de gudar som folk inte tror på längre? Det är lite intressant att leka med tanken att gudars existens/popularitet egentligen handlar om hur många följare hen har och hur starkt dessa tror. Och även att denna tror i sig kan materialisera och skapa "konkreta" gudar. En slags kollektiv skapelse. Och om ni som läser det här inte fattar någonting, så är det helt förståeligt.

The Sandman vol.4 : Season of Mists - Neil Gaiman

The Sandman
Season of Mists
Volym 4
Neil Gaiman

För en massa år sedan skickade Dream en kvinna som älskade honom till Helvetet. När han nu träffar några av de andra Endless(hand familj) inser han att hans beslut inte var det bästa eller korrekta. Därför beger sig Dream till Helvetet för att övertyga Lucifer om att släppa henne.

Udda, unikt, underhållande. Som vanligt med Sandman och Neil Gaiman kan man inte förutspå eller förutsäga vad som kommer att hända i volymen. Man blir alltid överraskad. Jag har fortfarande inte helt och hållet listat ut vad serien faktiskt handlar om. Det är möjligt att jag aldrig fullt kommer att förstå vad som faktiskt händer. Men det är ändå fascinerande att läsa. Totalt weird.

Neil Gaiman hämtar ofta grejer från andra grejer. Exempelvis karaktärer, figurer och personer som man känner till från andra sammanhang. Han tar dessa och placerar dessa i story. Beroende på hur påläst man är och allmänt kunnig, kanske man förstår eller inte förstår. Saker som detta får mig alltid att vilja vet mer. Underbart.