Batman R.I.P. - Grant Morrison (#2)

Tying into his other blockbuster stories of 2008 Final Crisis and Batman: The Ressurection of Ra's Al Ghul, the legendary Grant Morrison confronts readers with the unthinkable...the death of The Dark Knight. 

The troubled life of Bruce Wayne seems to spin out of control when his releationship with the mysterious Jezebel Jet deepens. Soon Bruce Wayne drops out completely, having seemingly become the victim of mental illness and abandoning his Batman identity for a life on the streets of Gotham City. Capitalizing on the fall of their greatest foe, the Club of Villains begin a crime spree through the streets of Gotham that threatens to bring the city to its knees. (beskrivning lånad från goodreads, finns även på cdon, bokus och adlibris)

Batman R.I.P. bygger vidare på handlingen som påbörjades i Batman and Son, läs mitt inlägg om boken här! 

Det här är verkligen inte det lättaste man kan läsa. Morrison sätt att skapa berättelser är väldigt komplex, speciellt i och med att mycket handlar om mentala saker. Men det funkar väldigt bra. Man blir lite osäker på saker och ting som Batman också blir osäker på. Sedan visar det ju sig att Batman har koll på allt medan man själv är ganska lost. Men det gäller att man är uppmärksam när man läser. 

Även fast det är en väldigt komplex berättelse så är det verkligen en spännande berättelse, intressanta tankegångar och generellt bara väldigt bra. Väldigt mörkt och dystert. Häftiga miljöer som är snyggt målat. 

Väldigt konstigt, väldigt komplext men väldigt bra. 

Gotham s.1

The origin story behind Commissioner James Gordon's rise to prominence in Gotham City in the years before Batman's arrival. (beskrivning lånad från cdon)

Jag tycker att det har varit en bra första säsong. Jag som är och har varit väldigt inne på Batman den här våren och Gotham har varit ett väldigt bra komplement till allt annat som jag har sett och läst genom åren. För man känner ju igen väldigt mycket av det som händer och karaktärer men man har liksom inte sett dem i den här tappningen. Detta ger ju en background-story till många karaktärer och man får se hur de började. Jag gillade verkligen det för att de ger ett djup till de karaktärer man kände till sedan innan. 

Det är framför allt det som jag nämt ovan som jag gillar med Gotham. De har även varit en hel del bra avsnitt. I början tyckte jag att de lyckades väldigt bra med miljöerna och det är oftast snygga miljöer dock tycker jag att de kanske tappar lite på stämningen - det är liksom inte tillräckligt dystert. Det är mörka miljöer och så men man blir liksom, oftast inte, mörkrädd. Så det hade kunnat vara mer  dysterhet (okej, med lite eftertänksamhet så är det ganska mörkt och dystert genom serien faktiskt!). 

Så en bra och viktig första säsong som verkligen tillför något till Batman-världen, i alla fall min uppfattning av Batman-världen. Mörkt, dystert och spännande. Ser fram emot nästa säsong.   

Coraline - Neil Gaiman

Coraline är en modern klassiker inom fantasy. Den har ibland jämförts med Alice i underlandet. Den lilla flickan Coraline och hennes föräldrar flyttar in i ett konstigt hus. Där bor miss Spink och miss Forcible, en gammal som tränar en muscirkus ingen får se. Och så finns en dörr som kanske inte leder någonstans. Men när Coraline tittar efter hamnar hon i en spegelvärld. där träffar hon en kvinna som presenterar sig som hennes "andra mamma". Hon vill att Coraline ska stanna... för evigt. Neil Gaimans ungdomsbok förtrollar och skrämmer läsare i alla åldrar. (beskrivning lånad från cdon, finns även på bokus, adlibris och goodreads!)


Det här är den första av Neil Gaimans romaner som jag har läst, har tidigare läst några av hans graphic novels om The Sandman, så bara det faktumet var spännande innan jag började med den här boken. Intrycket jag har av vad Gaiman skriver om är att allt är bara totalt konstigt och sjukt, ofta är det en väldigt mörkt/dyster och skrämmande handling/situation blandat med övernaturligt, talande djur och generell awesomeness. För även om saker och ting är totalt flippade så är det ändå fantastiskt bra flippat och man älskar det samtidigt som man hatar det. 

Coraline är lite så här. Jag funderar över om boken uppenbart riktar sig specifikt mot barn eller vuxna. Det är en ganska kort bok (ca 150 sidor). Den är väldigt lättläst men bra och helt rätt ordval. Huvudkaraktären är en ung tjej. Dock har den en stämning i sig många kanske inte skulle anse vara lämplig för barn. Stundvis är den otroligt äcklig. Ett litet tilllägg från min del så skrev jag just den senaste meningen med världens leende - det är den reaktionen jag har av den här skräcken - äckligt men fantastisk! 

Jag gillar korta böcker. Visserligen gillar jag långa böcker med men en kort berättelse tvingar författaren att begränsa sig på vissa sätt. Det är bara ett visst antal karaktärer och en viss plats som handlingen utspelar sig på med mera. Handlingen och boken i sig blir därför allt mer komprimerad och storyn är hela tiden relevant utan långa utsvävningar om andra saker. Dock betyder inte det att boken och storyn är innehållslös. 

En av mina favoritböcker, Fahrenheit 451, är också på ca 150 sidor, och kan lyfta fram en mängd olika aspekter och synvinklar. Samhällskritik mot Sovjetunionen och dess diktatur, "Big Brother"- övervakning, kunskap, teknologi, facebook/twitter, böcker, läsning, fri vilja M.M! Visserligen rörs inte mina tankar åt tankar som dessa när jag läser Coraline men poängen är att en bok inte behöver vara innehållslös för att den är komprimerad. Det som blir kvar i en komprimerad bok är ju det väsentliga.