Fucking Åmål

Elin har hånglat med ungefär 70 000 killar, och tycker allt är tråkigt. Hon längtar efter att något skall hända. Jessica är tillsammans med Markus som tycker att han är tuffast i hela Åmål. Johan är Markus bästa kompis, han är dessutom förälskad i Elin, som tycker att Johan är töntig eftersom han kör moped trots att han går på gymnasiet. Och så Agnes som är ensammast i hela världen och som älskar en viss person så mycket att hjärtat nästan går sönder...
(beskrivning lånad från cdon.com)

Jag brukar anse att jag är relativt utbildad när det kommer till filmvärlden. Jag har givetvis inte sett allting, men jag har sett ganska mycket. Dock finns det ett område där jag nästan inte sett någonting, delvis för att de filmerna jag inte sett inom området inte varit de bästa filmerna och därför har resten  i kategorin blivit lidande. Området jag pratar om är, så klart, svenska filmer. Därmed såg jag idag, för första gången, Fucking Åmål.

Detta är en film som typ.... ALLA (svenskar) har sett. Förutom jag. Tills nu.

Den var bättre än vad jag hade förväntat mig. Även fast jag tycker att den är aningen överdriven och dragen till sin yttersta spets, i vissa fall/situationer. Men det är intressant att fundera över vad det är som påverkar att man blir till den man är. Om det ens finns något som påverkar den man är? Jag, som antagligen många andra med, såg den i ett utbildningssyfte; ungdomar/identitet/"den omvälvande tonårstiden" m.m. och då tänker man på frågor som det här. Och filmen framför vissa aspekter att detta på ett bra sätt, dock vet jag inte om alla känner igen sig i det.

Det finns absolut ett värde i att se filmen och den innehåller rätt många roliga scener.

Tanke: Något om fördomar. *Tänker vidare på fördomar*