Batman (1989)

Jack Nicholson är Jokern, Michael Keaton är korsriddaren med slängkappan och Kim Basinger är Vicki Vale, den begåvade fotojournalisten åtrådd av de båda männen. Filmen Batman är regisserad av Tim Burton, med låtar av Prince, filmmusik av Danny Elfman och har fått en Oscar®* för bästa scenografi (Anton Furst och Peter Young). (beskrivning lånad från cdon)

Jag såg för ett tag sedan Batman Begins och tyckte det var länge sedan jag såg den filmen, men jag kan säga att det var LÄNGE sedan jag såg den här. Av de äldre Batman-filmerna så kommer jag mest ihåg Batman and Robin, de andra kommer jag knappt ihåg. Men jag blev inspirerad. 

Nolans filmer är ju på en helt annan nivå än det här. Men jag gillar verkligen att staden och settingen verkligen känns som Gotham. Det känns inte som New York eller Chicago eller Vancover eller vilken nordamerikansk stad det nu är som de spelar in Nolans filmer i. Det ser verkligen ut som en egen stad. Det är ganska mörkt och industrialistiskt. Nästan lite Shaun Tan inspirerat. Jag gillar det! Dessutom kul att se Jack Nicholson som Jokern men annars vet jag inte hur underhållande jag tyckte att den här filmen var. 

Batman/Michael Keaton är ganska stel och man får egentligen inte veta någonting om honom och hans historia eller hans moraliska tankar som driver honom. Batman förblir ganska mycket ett mysterium  när man sett den här filmen. Vilket också kan vara en poäng men jag är ju intresserad av att få veta vad som gör att han gör det han gör! 

Suicide Squad

En hemlig myndighet rekryterar fängslade superskurkar för att utföra farliga och hemliga uppdrag i utbyte mot benådning. (beskrivning lånad från cdon)

Suicide Squad är en av de filmer som jag sett emot det här året. Den har ju verkligen varit hypad innan, och i och med att tidigare DC comics filmer som släppts under året inte har fått så bra respons hoppades man ändå på att den här filmen skulle leverera. 

Jag tycker att den gör det. Den börjar väldigt bra. Jag tycker att de får ihop det bra med introduktionen av de olika karaktärerna. Jag var lite fundersam till hur de skulle hinna med att introducera typ 15 karaktärer i en film men den lyckas med att göra en bra första introduktion, relativt snabbt, av dessa.

Filmen är också tidvis väldigt snyggt gjord. Älskar verkligen färgerna som de har använt sig av - som ni även ser på omslaget här bredvid. De har även använt sig av många bra - redan skriva/existerande - låtar i filmen. Eninem, Queen, CCR, The Rolling Stones m.m. Väldigt passande! Alla premisser finns för att göra en jättebra film. Men tyvärr blir det lite platt. 

Även om de lyckas introducera alla karaktärerna på ett bra sätt så blir det väldigt ytliga introduktioner. Det är egentligen bara Harley Quinn, Enchantress, Deadshot och lite Rick Flag som vi får bra/djupa introduktioner av. Det är dem vi lär känna - inte tillräckligt men mer än de andra. Resten är bara där ibland men vi får inte direkt lära känna dem. Vilket är förståeligt då de har två timmat på sig att leverera den här filmen men det är samtidigt det som gör att filmen inte riktigt håller måttet. Jag, och säkerligen många andra, har ju varit taggade för att se Jared Leto som Jokern, men Jokern hade egentligen ingen plats i här filmen - överhuvudtaget. Det byggs inte direkt heller upp en djup handling - på så sätt att det inte direkt känns som att det är något som står på spel. Man känner nästan inte av hotet och sedan kommer det en liten snabb konfrontation, alla överlever och sedan är det över. Det finns inget direkt djup i det som händer. Det känns som om detta är problemet med DC Comics filmerna som kommer just nu.  

Om man jämför med Marvel så introduceras de flesta karaktärerna i specifika filmer/egna filmer innan de sätts samman till Avengers eller i andra gemensamma filmer. Vi har Hulken-filmer, vi har Iron Man-filmer, och vi har Thor-filmer m.m. På så sätt ges det mer tid till att faktiskt skapa ett djup och lära känna karaktärerna. Samma möjlighet fanns ju med Nolan's Batman-trilogi på ett helt annat sätt än vad som kan göras i en film om Suicide Squad - speciellt när den innehåller typ 15 karaktärer. 

De senaste DC Comics filmerna får inte heller riktigt till humorn i sina filmer. Marvel gör det jättebra. Man skrattar verkligen när man se de filmerna. Men man gör inte alls det på samma sätt när man ser Batman v Superman eller Suicide Squad. Samtidigt får det inte bli alltför lättsamt - gärna humoristiskt/roligt - men DC har ett mörker som jag verkligen gillar och som de gärna får behålla. 

Det är klurigt vad som behövs för att skapa intressanta, spännande filmer men DC borde försöka göra något för att skapa bättre filmer - generellt sett då - jag tycker ändå att den här var helt okej! 

Happy Batman Day!

Trevligt med en dag som är tillägnad Batman och The Bat-Family!

The Killing Joke - Alan Moore

For the first time the Joker's origin is revealed in this tale of insanity and human perseverance. Looking to prove that any man can be pushed past his breaking point and go mad, the Joker attempts to drive Commissioner Gordon insane. 

After shooting and permanently paralyzing his daughter Barbara (a.k.a. Batgirl), the Joker kidnaps the commissioner and attacks his mind in hopes of breaking the man. 

But refusing to give up, Gordon maintains his sanity with the help of Batman in an effort to beset the madman. (beskrivning lånad från goodreads, finns även på bokus, cdon och adlibris)

Läste den här för en massa år sedan så hade faktiskt hlömt bort en hel del, men man kan aldrig läsa comics för få gånger! Det passar även väldigt bra att läsa den här innan man fortsätter med att läsa Batgirl då de är sammankopplade.

The Killing Joke är en ganska kort Batman berättelse av en av mina favoriter Alan Moore. Den bygger på Jokerns ide att vem som helst kan "crack" och bli galen, precis som han, om de bara har en dålig dag. Man får även en slags origin story för Jokern. Även om jag, precis som Bolland skriver i slutet av utgåvan jag läst, anser att det snarare är en av flera möjliga origin stories där vi inte vet vilken som egentligen är den riktiga. Jag ser det absolut som någonting som har inträffat i Jokerns liv men det är inte hela berättelsen som leder till att han blir Jokern. Så tänker jag i alla fall. Även om Moore vill säga att det var detta specifika som hände. 

Jag funderar över om det var Moore som skapade Batgirls öde. Eller om det är någon tidigare ideströmning som funnits inom Batman comics sfären. För om man läser ex. Batgirl så har vi ju nästan en direkt fortsättning på vad som händer i den här boken. Det är ganska mäktigt att kunna slänga in något sådant som sedan blir vedertaget som något slags officiellt tillstånd för en karaktär.

The Killing Joke slutar ganska öppet. Den slutar ganska mitt i den sista scenen. För där står Batman och Jokern och skrattar tillsammans liksom?! Hur ska jag tolka det?! Det är väl generellt väldigt Moore dock att göra så. 

Boken är även fantastiskt snyggt tecknat av Bolland. Jag gillar verkligen hans syn på Jokern. Den är riktigt äcklig och nästan verklig. Kolla bara in omslaget; hur snyggt är det inte?! 

Comics 103: Batman: The Dark Knight Returns - Frank Miller

This masterpiece of modern comics storytelling brings to vivid life a dark world and an even darker man. Together with inker Klaus Janson and colorist Lynn Varley, writer/artist Frank Miller completely reinvents the legend of Batman in his saga of a near-future Gotham City gone to rot, ten years after the Dark Knight's retirement. 

Crime runs rampant in the streets, and the man who was Batman is still tortured by the memories of his parents' murders. As civil society crumbles around him, Bruce Wayne's long-suppressed vigilante side finally breaks free of its self-imposed shackles. 

The Dark Knight returns in a blaze of fury, taking on a whole new generation of criminals and matching their level of violence. He is soon joined by this generation's Robin — a girl named Carrie Kelley, who proves to be just as invaluable as her predecessors.

But can Batman and Robin deal with the threat posed by their deadliest enemies, after years of incarceration have made them into perfect psychopaths? And more important, can anyone survive the coming fallout of an undeclared war between the superpowers - or a clash of what were once the world's greatest superheroes?

Over fifteen years after its debut, 'Batman: The Dark Knight Returns' remains an undisputed classic and one of the most influential stories ever told in the comics medium. (beskrivning lånad från goodreads, finns även på cdon, bokus och adlibris)

Jag tyckte att den här var väldigt svår. Häftig men svår. Berättandet sker i fragment och med lite olika perspektiv genom boken vilket gör det lite svårt att följa. 

Jag har alltid tänkt att Batman handlar om Batmans kamp mot någon ond fiende, Jokern, Riddler och så vidare. Men den här boken tycker jag mer handlar om Batman vs. samhället. Boken är uppbyggd så att man får se olika nyhetssändningar/tv-program om vad som pågår i Gotham blandat med bilder från Batman/andra karaktärers liv. I dessa nyhetssändningar diskuterar man Batman och hans existens  och det känns som att det är dem som Batman måste kämpa emot istället för någon annan fiende. Jag upplever inte att filmerna handlar om detta lika mycket som denna boken. 

Men det här skapar mer av ett djup till Batman och superhjälte-genren då Miller verkligen ifrågasätter Batman i boken och gör honom till en mer intressant karaktär då det finns mer av en komplexitet kring hans existens. Som publik gillar vi ju superhjältar men det behöver ju inte egentligen betyda att det de gör faktiskt är legitimt/bra/rätt överhuvudtaget.