The White Tiger - Aravind Adiga

Set in a raw and unromanticized India, The White Tiger—the first-person confession of a murderer—is as compelling for its subject matter as it is for the voice of its narrator: amoral, cynical, unrepentant, yet deeply endearing. (beskrivning lånad från goodreads.com, finns även på bokus, cdon och adlibris)

Det här var ju intressant och brutalt. 

För det första så gillar jag verkligen sättet som berättelsen är berättad på. Boken handlar om Balram som berättar sin historia om hur han är en entreprenör för en minister från Kina som ska komma till Indien och hälsa på. Typ. Texten i sig är det han skriver eller dikterar hans historia. Men det stannar inte bara i nutid och i det berättande utan man flyter typ in i hans historia och så är man där helt plötsligt. 

Och här kommer min okunskap in. Jag vet inte vad jag ska tro om den här boken. Är den sann eller inte? Är ingenting eller allting påhittat? Jag har ingen aning. 

När jag läste den här hade jag ingen aning om vid vilken tidpunkt i historien vi var. På ett eller annat sätt är det ju en avbild av Indien men när?! Till en början var jag inne på att det var 1940/1950. Mahatma Gandhi nämns ganska tidigt, frigörelsen från Storbritannien 1947. Det är väldigt fattigt, man använder kol (alltså "coal" - grillkol kol - svarta bitar), man överlever på att skaffa barn och att de jobbar åt de äldre och försörjer dem m.m. Dock kommer sedan en buss, vi har tåg, bilar, taxi, Honda City, större städer, mobiltelefoner, internet, elektronikföretag, outsourcing, HP, mail och så vidare. Grejen är att detta är inte en berättelse av en gammal man som berättar sin historia från Gandhi till iPhone. 

Detta är inte en tidsresa, det är en geografisk resa. Från en plats till en annan. I samma land. 

Indien är väl idag en av de större ekonomierna i världen, eller så är de på väg att bli det. Det är också ett av de folkrikaste länderna i världen. Där miljontals med människor lever i slum, utan rent vatten eller avlopp. På 2000-talet liksom. Något att tänka på. 

Det här är inte någon lycklig Bollywood saga där de dansar och sjunger på gatorna (även fast det händer!). Verkligen inte. Bilden man får i boken av Indien är ett korrupt samhälle som styrs av sitt kastsystem(/religion). I slutet av boken avslutar Balram med att berätta för subben från Kina om hans tankar kring framtiden och han säger då så här: "It may turn out to be a decent city, where humans can live like humans and animals can live like animals" (s. 317). Som vi ser redan i titeln på boken handlar det en hel del om olika djur och det dras hela tiden paralleller mellan djur och människor. Synen på människor känns helt ofattbar. Balram förklarar kastsystemet någon gång i boken och bryter ner det till: eat or get eaten. Hög kast har mage - låg kast har inget. Tyvärr är väl detta något som inte bara är förekommande i Indien där är de dock ganska extrema/öppna med det. 

Så här i efterhand var det här faktiskt en ganska spännande läsning. Det är verkligen stor skillnad mot många av de böckerna jag läser i vanliga fall. Här har jag typ säkert bara snuddat vid vad man skulle kunna lyfta fram från den här boken och jag tycker att det är otroligt skickligt att avbilda Indien så här i en bok. Verkligen. Mycket spännande. 

"Meet Balram Halwai, The White Tiger; Servant, Philosopher, Entrepreneur, Murderer..."