Forty years earlier, a man committed suicide in a stolen car at this farm at the end of the road. Like a fuse on a firework, his death lit a touchpaper and resonated in unimaginable ways. The darkness was unleashed, something scary and thoroughly incomprehensible to a little boy. And Lettie—magical, comforting, wise beyond her years—promised to protect him, no matter what.
A groundbreaking work from a master, The Ocean at the End of the Lane is told with a rare understanding of all that makes us human, and shows the power of stories to reveal and shelter us from the darkness inside and out. It is a stirring, terrifying, and elegiac fable as delicate as a butterfly's wing and as menacing as a knife in the dark. (beskrivning lånad från goodreads, finns även på bokus, cdon och adlibris)
Det här är en väldigt annorlunda bok. Precis som man kan förvänta sig av Gaiman. Sandman har framförallt varit mer oväntad än vad hans romaner har varit men man kan aldrig riktigt veta vad som kommer att hända när man läser Gaimans böcker. Det gör det väldigt spännande att läsa hans böcker.
Dock har jag väldigt svårt för att formulera vad jag tänker och tycker kring den här boken, så jag tänker göra det här kort. För min känsla är typ: "Okej. Tack för att du har skrivit det här och för att jag har fått läsa det." Och jag är mest bara förundrad över berättelsen. Helt klart värd att ta del av. Så gör det. :)
_logo.jpg){kind=logo}
