The Ocean at The End of The Lane - Neil Gaiman

Sussex, England. A middle-aged man returns to his childhood home to attend a funeral. Although the house he lived in is long gone, he is drawn to the farm at the end of the road, where, when he was seven, he encountered a most remarkable girl, Lettie Hempstock, and her mother and grandmother. He hasn't thought of Lettie in decades, and yet as he sits by the pond (a pond that she'd claimed was an ocean) behind the ramshackle old farmhouse, the unremembered past comes flooding back. And it is a past too strange, too frightening, too dangerous to have happened to anyone, let alone a small boy.

Forty years earlier, a man committed suicide in a stolen car at this farm at the end of the road. Like a fuse on a firework, his death lit a touchpaper and resonated in unimaginable ways. The darkness was unleashed, something scary and thoroughly incomprehensible to a little boy. And Lettie—magical, comforting, wise beyond her years—promised to protect him, no matter what.

A groundbreaking work from a master, The Ocean at the End of the Lane is told with a rare understanding of all that makes us human, and shows the power of stories to reveal and shelter us from the darkness inside and out. It is a stirring, terrifying, and elegiac fable as delicate as a butterfly's wing and as menacing as a knife in the dark. (beskrivning lånad från goodreads, finns även på bokus, cdon och adlibris)

Det här är en väldigt annorlunda bok. Precis som man kan förvänta sig av Gaiman. Sandman har framförallt varit mer oväntad än vad hans romaner har varit men man kan aldrig riktigt veta vad som kommer att hända när man läser Gaimans böcker. Det gör det väldigt spännande att läsa hans böcker.

Dock har jag väldigt svårt för att formulera vad jag tänker och tycker kring den här boken, så jag tänker göra det här kort. För min känsla är typ: "Okej. Tack för att du har skrivit det här och för att jag har fått läsa det." Och jag är mest bara förundrad över berättelsen. Helt klart värd att ta del av. Så gör det. :)

The Thin Red Line

En imponerande uppsättning stora skådespelare skildrar på ett realistiskt sätt militären och dess moraliska kaos under andra världskriget. Stjärnor som Sean Penn, Elias Koteas, Nick Nolte, John Travolta, Woody Harrelson, George Clooney och John Cusack medverkar i denna Oscars-nominerade film.

Ett närmast vansinnigt uppdrag att kontrollera en bit land på en ö i Stilla Havet leder till att mängder av soldater offras, en officer ordervägrar och det blir upprinnelsen till ett psykologiskt drama mitt under brinnande krig. (beskrivning lånad från cdon)

Det här är en otroligt udda film. Det är inte en särskilt bra film. Den är inte underhållande. Den är inte spännande. Den är inte fantastisk. Utan det är snarare en total mind-fuck. Seriöst. Den här filmen är störd. Det var ett lidande att se den. Men jag är förundrad och den är mycket bättre nu i efterhand då jag kan tänka kring och om den. 

Andra världskriget är ett av mina intresseområden. Läs mer om det här! Tycker att det är väldigt spännande och fascinerande. Därav har jag sett ganska många filmer/tv-serier som handlar om just detta och jag slås av hur olika dessa filmer har varit. Vilket är väldigt bra då en film omöjligt kan visa/beskriva/skildra vad som hände under andra världskriget. Den här filmen bidrar verkligen till att bredda synen som ges av andra världskriget. 

Det är ganska svårt att beskriva den här filmen. Men det händer egentligen inte så mycket. De gör inte så mycket. När det väl händer någonting är det typ alltid självmords-uppdrag i stort sett som de skickas ut på. Och officeren vet typ ingenting och samtidigt ska de ta beslut och grejer. Och det är helt hopplöst. Uppgivet. Totalt weird and not in a good way!