Batman: Whatever Happened to The Caped Crusader? - Neil Gaiman

Best-selling author Neil Gaiman (The Sandman) joins a murderer's row of talented artists in lending his unique touch to the Batman mythos for this Deluxe Edition hardcover! Spotlighting the story "Whatever Happened to the Caped Crusader?" from Batman #685 and Detective Comics #852, Gaiman joins artist Andy Kubert and inker Scott Williams for a story that shines a new light on the Batman mythos. Batman: Whatever Happened to the Caped Crusader? also collects Gaiman stories from Secret Origins #36, Secret Origins Special #1, and Batman Black And White #2. This collection is not to be missed! (beskrivning lånad från goodreads, finns även på bokus, cdon och adlibris)

Har lånat den här från bibblan tidigare, läste då några sidor men kom inte så långt. Men tänkte att jag skulle ge den en chans till ändå! 

Jag tror att titeln refererar till grejer, men jag har inte riktigt kunskapen om vad den refererar till! Tyvärr. Jag tyckte att de var ett roligt koncept. När man får höra olika versioner av ”Whatever happened to the Caped Crusader?”. Dock gör dem den här märkliga grejen när de försöker knyta ihop säcken på slutet men som vanligt lyckas de bara med att förvirra mig. Det är en förmåga. 

Kul att ha läst en Batman-comics av Neil Gaiman, men dock generellt inget märkvärdigt. Det är lite ”Whatever” om man säger så. Tyvärr! 

The Sandman: Overture - Neil Gaiman

Twenty-five years since The Sandman first changed the landscape of modern comics, Neil Gaiman’s legendary series is back in a deluxe hardcover edition!

The Sandman: Overture heralds New York Times best-selling writer Neil Gaiman’s return to the art form that made him famous, ably abetted by artistic luminary J.H. Williams III (Batwoman, Promethea), whose lush, widescreen images provide an epic scope to The Sandman’s origin story. From the birth of a galaxy to the moment that Morpheus is captured, The Sandman: Overturewill feature cameo appearances by fan-favorite characters such as The Corinthian, Merv Pumpkinhead and, of course, the Dream King’s siblings: Death, Desire, Despair, Delirium, Destruction and Destiny. (beskrivning lånad från goodreads, finns även på bokus, cdon och adlibris)

Jag har länge tänkt att jag ska läsa om de här 6 issues av The Sandman: Overture, och den här gången faktiskt recencera dem! Läste dem i samband när de kom ut, så den första läste jag hösten 2014 och hösten 2015 läste jag den sista - så det blev lite svårt att få ett sammanhang mellan dem. Men nu så är det gjort! 

The Sandman som koncept är så ofantligt coolt. Tidvis kan jag tycka att det är ganska svårt att FÖRSTÅ vad som faktiskt händer, eller snarare att det är svårt att förstå vad saker innebär i det stora hela. Men samtidigt är det en tillgång för boken - för det ger utrymme för tolkning. Iallafall, konceptet är så himla coolt. Älskar sättet Gaiman leker med ord och dess betydelse/innebörd genom att kalla en person Dream och han är drömmar/drömmen och allt som man kan tänkas koppla till drömmar. Det gäller inte bara Dream utan även alla andra karaktärer som dyker upp i serien. Just de här 6 numren börjar ge en lite antydan till möjligheterna med The Sandman.    

All heder till de som illustrerat original volymerna, men J.H. Williams III är som gjord för att illustrera Sandman. Hans sätt att leka med strukturen på sidorna och med panelerna tar storyn till en helt ny nivå. Just för att hans sätt att göra sidorna passar med innehållet i berättelserna och tillsammans blir det perfekt.  

Det finns så många mer bra saker med den här serien, men det kräver som sagt en del av läsaren(tycker jag!) men det är värt att ha läst det! Ska ta och läsa om The Sandman i framtiden, har tydligen gett de första volymerna typ 2 stjärnor på Goodreads. Det var länge sedan jag läste dem, och förstod inte riktigt den geniala med Sandman när jag började läsa Sandman. 

Mer The Sandman hittar ni här! 

Den sovande och sländan - Neil Gaiman

Drottningen nås kvällen innan sitt bröllop av budet om en djup sömn som sprider sig som en pest i grannlandet, och som förvandlar invånarna till sömngångare. Drottningen, som en gång stått öga mot öga mot liknande ondska, som försatte henne sovande i en glaskista under ett helt år, beslutar sig att komma till undsättning. Med sina tre trogna följeslagare beger hon sig ut på en resa och ett äventyr som förändrar allt. Även en drottnings framtid och öde …

I Den sovande och sländan låter Gaiman en slags Snövit och en nästan Törnrosa mötas och boken blir ett nyskapande mästerverk! I en vacker och överdådig utgåva, med svart/vita illustrationer med inslag av gyllene guldfärger av den prisbelönta illustratören och konstnären Chris Riddell, är detta årets kanske mest efterlängtade julklapp! (Beskrivning lånad från goodreads, finns även på bokus, cdon och adlibris)

Om det inte har framgått än, så tycker jag att Gaiman är en fantastiskt bra författare(/person). Hans sätt att skriva och berätta är jättebra, men framförallt kan han hitta på/skriva berättelser/innehåll som är fantastiskt bra. Detta är inte ett undantag. Han tar dessa två klassiska berättelser och skapar något helt nytt av det. Riktigt, riktigt bra. Även mycket fina illustrationer till som inte gör det tråkigare att läsa! 

New York!

Häromveckan befann jag mig i New York! Såg typ allt; Empire State, Rockefeller, New York Public Library, 9/11 memorial + museum, frihetsgudinnan, Ellis Island, Madison Square Garden och mycket mer.

Självklart blev det även en hel del bokhandlande. Visst gillar vi SF-bokhandeln men Forbidden Planet och Midtown Comics har så mycket mer comic books och graphic novels och generell nördighet! Det är ju även kul att faktiskt bara gå i riktiga butiker och handla böcker (Barnes and Noble typ 5 våningar m.m - bra grejer!). 4 böcker, 2 comics och 9 graphic novels!

Några "vanliga" böcker...

Del 4 och 5 av 6 i Sandman: Overture!

Lite blandat från Batman världen, fortsättningarna på Morrisons Batman-serie: Final Crisis + Batman & Robin, fortsättningen på Snyders Batman-serie, och första volymen av Batgirl!

Har läst första numret i Alex + Ada, ska bli kul att fortsätta det. Även en annan helt ny...

Och några fortsättningar av serier jag redan har. Gaimans har jag redan läst men inte The Massive vol. 2!

Där har vi en del som jag kan läsa i sommar. Är just nu 7 böcker bakom mitt läsmål för året (87 av 200), så jag har en del att läsa i sommar! Ska även försöka läsa klart alla nummer i The New 52. Så det blir mycket bra läsning i sommar förhoppningsvis! 

                                    

The Ocean at The End of The Lane - Neil Gaiman

Sussex, England. A middle-aged man returns to his childhood home to attend a funeral. Although the house he lived in is long gone, he is drawn to the farm at the end of the road, where, when he was seven, he encountered a most remarkable girl, Lettie Hempstock, and her mother and grandmother. He hasn't thought of Lettie in decades, and yet as he sits by the pond (a pond that she'd claimed was an ocean) behind the ramshackle old farmhouse, the unremembered past comes flooding back. And it is a past too strange, too frightening, too dangerous to have happened to anyone, let alone a small boy.

Forty years earlier, a man committed suicide in a stolen car at this farm at the end of the road. Like a fuse on a firework, his death lit a touchpaper and resonated in unimaginable ways. The darkness was unleashed, something scary and thoroughly incomprehensible to a little boy. And Lettie—magical, comforting, wise beyond her years—promised to protect him, no matter what.

A groundbreaking work from a master, The Ocean at the End of the Lane is told with a rare understanding of all that makes us human, and shows the power of stories to reveal and shelter us from the darkness inside and out. It is a stirring, terrifying, and elegiac fable as delicate as a butterfly's wing and as menacing as a knife in the dark. (beskrivning lånad från goodreads, finns även på bokus, cdon och adlibris)

Det här är en väldigt annorlunda bok. Precis som man kan förvänta sig av Gaiman. Sandman har framförallt varit mer oväntad än vad hans romaner har varit men man kan aldrig riktigt veta vad som kommer att hända när man läser Gaimans böcker. Det gör det väldigt spännande att läsa hans böcker.

Dock har jag väldigt svårt för att formulera vad jag tänker och tycker kring den här boken, så jag tänker göra det här kort. För min känsla är typ: "Okej. Tack för att du har skrivit det här och för att jag har fått läsa det." Och jag är mest bara förundrad över berättelsen. Helt klart värd att ta del av. Så gör det. :)

Odd and The frost Giants - Neil Gaiman

The winter isn't ending. Nobody knows why.

And Odd has run away from home, even though he can barely walk and has to use a crutch. Out in the forest he encounters a bear, a fox, and an eagle - three creatures with a strange story to tell. Now Odd is faced with a stranger journey than he had ever imagined. A journey to save Asgard, City of the Norse Gods, from the Frost Giants who have invaded it. It's going to take a very special kind of boy to defeat the most dangerous of all the Frost Giants and rescue the mighty Gods. Someone cheerful and infuriating and clever.
Someone just like Odd... 
(beskrivning lånad från goodreads)

Trevlig liten berättelse. Gaiman är ju en väldigt bra berättare och otroligt duktig på att få in en stor story på/i ett jättelitet format. Det var samma sak med Coraline, då han lyckas få in väldigt mycket på väldigt få sidor. 

Jag hade kanske sett att den handlat lite mer om nordisk mytologi. Men man får väl ta det som man får det. 

Här kommer väl mina pacifistiska tendenser in lite men jag gillar verkligen att upplösningen typ är ett samtal. Istället för värst explosiva upplösningen som många av de andra böckerna jag läst vanligen har. Visserligen är ju denna boken riktade sig till yngre läsare men jag gillar det. Bra/mer korrekt budskap! 

Nördsemester!

Har varit på nördsemester i London. Detta innebar besök på bland annat: Warner Brothers Studios och deras Harry Potter utställning, London Film och Comic Con, massor av bokbutiker och framför allt en massa andra butiker som är ägnade åt graphic novels och comic books!

London är en yperlig stad för nördsemester då det finns oändligt många platser man kan besöka som har kopplingar till filmer/böcker och tv-serier och annat nördigt! Här har vi några exempel...

Harry Potter-utställningen på Warner Brothers Studios:

The TARDIS:

Och självklart inhandlades det en hel del böcker...

Även lite annan nördighet...

Serenity/Firefly t-shirt, TFIOS- t-shirt och en BB-tygpåse! 

Kollar man riktigt nog på Firefly t-shirten så ser man dessa små figurer!

 Mer t-shirts....

Och slutligen... Glasögonen. 

The Sandman vol.10: The Wake - Neil Gaiman

When a Dream ends, there is only one thing left to do...

THE WAKE

In which the repercussions of the Death of Lord Morpheus are felt, and, in an epilogue, William Shakespeare learns the price of getting what you want.

This is the tenth and final volume of Neil Gaiman's Sandman, described by author Mikal Gilmore in his introduction as "nothing less than a popular culture masterpiece, and a work that is braver, smarter and more meaningful than just about anything "high culture" has produced during the same period." (beskrivning lånad  från goodreads, finns även på bokus)

Då var man äntligen klar. Skönt men samtidigt lite sorgligt.

The Sandman är svår, konstig, lång, för det mesta totalt obegriplig men ofta väldigt bra. För att verkligen fatta, om man någonsin kan fatta, så behöver man antagligen läsa böckerna ett par gånger, vilket tyvärr inte kommer att hända för min del på ett bra tag, men det är nog att rekommendera. För det finns så många aspekter att lägga märke till och fundera kring och se kopplingar emellan. Så...någon gång igen.

Jag har en fråga, eller en huvudfråga som man kan bryta ned i flera mindre frågor, som lyder:

Vet du vem The Sandman är?
(utan att ha läst den här boken!) Vet du vem Morpheus är? Vet du vem Dream är?

För när jag började läsa dessa böcker visste jag inte det alls och jag visste inte att det fanns allmänkunskap där folk kunde sånt här. Varför har jag inte lärt mig detta?! Underlättar antagligen läsningen. Men det säger någonting om hur olika läsningarna av The Sandman, och alla andra böcker med egentligen, kan bli beroende på vilken kunskap man tar med sig.

För att avsluta det här, så hittade jag en bild från det sista numret i The Wake som är väldigt talande för hela serien tycker jag. Dream är med i nästan alla nummer i serien och på ett övergripande plan så handlar det om honom, tycker jag, men de flest enskilda numren/volymerna handlar om annat/andra men där Dream dyker upp. Men här är han, tillsammans med Shakespeare.

The Sandman vol.9: The Kindly Ones - Neil Gaiman

The Penultimate volume to the phenomenal Sandman series: distraught by the kidnapping and presumed death of her son, and believing Morpheus to be responsible, Lyta Hall calls the ancient wrath of the Furies down upon him. A former superheroine blames Morpheus for the death of her child and summons an ancient curse of vengeance against the Lord of Dream. The "kindly ones" enter his realm and force a sacrifice that will change the Dreaming forever. (beskrivning lånad från goodreads, finns även på cdon, bokus och adlibris)

Herrejösses vilken bok. Jag har samlat krafter till att ta mig an denna i ett antal veckor. Generellt har alla böckerna i serien varit väldigt krävande att läsa(på alla plan man kan komma att tänka på!). Men den här boken är sååååå mycket längre än de andra. Vanligtvis har de varit omkring 240 sidor med ca 8 individuella nummer i varje volym. The Kindly Ones bestod av ca 350 sidor och 13 nummer. Det är långt. Dessutom är det mycket som händer och mycket som man måste hålla koll på. 

Som vanligt upplever jag en känsla av att jag båda fattar men så förstår jag inte(Neil Gaiman i ett nötskal kanske?!). Man följer med i storyn och man fattar liksom vad som händer men ändå sitter man där som ett frågetecken och tänker: Okej, vad innebär det här då? Men va, vad händer nu då? För att verkligen förstå, om man nu någonsin kan förstå, måste man antagligen läsa dessa böcker ett antal gånger och kanske inte över en tidsperiod på 2,5 år som jag har gjort. Men det är samtidigt svarslösheten som gör The Sandman till intressanta verk att läsa. För det är verkligen inte enkelt och saker och ting stämmer inte alltid. 

The Sandman, tycker jag, på många sätt ändrar hela ens sätt att se på saker och ting. Bara det att personifiera och skapa dessa karaktärer tycker jag är otroligt häftigt. Att man personifierar döden är ju inte direkt ett nytt fenomen, men att Gaiman skapat hela den här familjen av D's(Death, Dream, Destruction, Destiny, Delirium, Despair och Desire) och tanken på att personifiera en ide/ett fenomen. Väldigt häftigt.

Det är mind-blowind och mind-fucking att läsa dessa men så bra! 

The Sandman vol.8: Worlds' End - Neil Gaiman

A "reality storm" draws an unusual cast of characters together. They take shelter in a tavern, where they amuse each other with their life stories. Although Morpheus is never a focus in these stories, each has something to say about the nature of stories and dreams. With an introduction by Stephen King. SUGGESTED FOR MATURE READERS. Collecting The Sandman #51–56. (beskrivning lånad från goodreads, finns även på cdon, adlibris och bokus)

Ibland när man läser böcker blir det att man börjar fokusera på vissa saker och sedan blir det nästan omöjligt att släppa det. Jag blev nämligen väldigt besatt av det faktumet att "worlds'" skrevs med apostrofen efter s:et och vad det betyder. För er som inte vet så används apostrofen för att visa vem som är "ägare" av något, alltså genitiv. Vanligtvis har man en apostrof och ett S därefter. Därav kan man tänka sig att det skulle vara "world's", vilket då skulle antyda slutet för världen/jorden. Därav antyder ju det att "worlds'" betyder något annat. Men vad då? Genitiv i/på plural - såklart. Lite Duh på det. Dock innebär det i sin tur att det finns flera världar och de närmar sig sitt slut. 

Nästa problem jag upplever med boken är att jag inte uppfattar det som slutet för världarna. Någon annan som fattar det så får ni gärna dela med er av det!

Bra och konstigt som vanligt. Nu är det bara två volymer kvar! 

The Sandman vol.7: Brief Lives - Neil Gaiman

Dream's youngest sister, the loopy Delirium, convinces him to go on a quest for their missing brother, Destruction. But Dream may learn that the cost of finding his prodigal sibling is more than he can bear. collecting The Sandman #41–49. (beskrivning lånad från goodreads, finns även på cdon, bokus och adlibris)

Lite förvånande så finns det för engångsskull en sammanhängande story genom numren i denna volymen och den handlar ju om Dream och The Endless och inte om att drömma. Spännande. 

Hela mytologin kring The Endless tycker jag är väldigt spännande. Vilka är de? Vilka krafter/möjligheter har de(vad kan de påverka)? Varför heter de alla något på D? Endless possibilities and questions. 

Jag tycker nog nästan att de individuella berättelserna i Fables & Reflections är bättre och mer "tanke-skapande" än vad berättelserna i Brief Lives är. Dock har ju denna volym ett driv framåt och en mer typisk komposition som bok som gör den enklare och mer lätthanterlig. 

Det jag fastnade mest för var dess korta omnämnande av gudar och vad som händer med gudar. Lite liknande tankar lyfts fram i Richelle Meads bok The Immortal Corwn. Vad händer med de gudar som folk inte tror på längre? Det är lite intressant att leka med tanken att gudars existens/popularitet egentligen handlar om hur många följare hen har och hur starkt dessa tror. Och även att denna tror i sig kan materialisera och skapa "konkreta" gudar. En slags kollektiv skapelse. Och om ni som läser det här inte fattar någonting, så är det helt förståeligt.

Sandman vol. 6: Fables and Reflections - Neil Gaiman

Fables & Reflections (1993) is the sixth collection of issues in the DC Comics series, The Sandman. It was written by Neil Gaiman and illustrated by Bryan Talbot, Stan Woch, P. Craig Russell, Shawn McManus, John Watkiss, Jill Thompson, Duncan Eagleson, Kent Williams, Mark Buckingham, Vince Locke and Dick Giordano, coloured by Danny Vozzo and Lovern Kindzierski/Digital Chameleon, and lettered by Todd Klein. The introduction is written by Gene Wolfe.

The issues in the collection first appeared in 1991, 1992 and 1993. The collection first appeared in paperback and hardback in 1993.

The book contains four tales under the banner of "Distant Mirrors", containing Issue #29 "Thermidor", #30 "August", #31 "Three Septembers and a January" and #50 "Ramadan". Three of the issues making up the "Distant Mirrors" group were published between the "Season of Mists" and "A Game of You" story arcs. The last, "Ramadan", was written contemporaneously, but because of art delays DC published it as Issue #50, after the "Brief Lives" arc.

Three other issues appearing in Fables & Reflections, published as the Convergence story "arc", are also single-issue short stories. "Convergence" appeared between the "A Game of You" and "Brief Lives" story arcs. It contains Issues #38 "The Hunt", #39 "Soft Places" and #40 "The Parliament of Rooks".

The collection also includes the Sandman Special "The Song of Orpheus", retelling the Greek myth of Orpheus, and a brief piece from a Vertigo promotional comic. (beskrivning lånad från goodreads, finns även på bokus, adlibris och cdon)

Läs om de tidigare delarna i The Sandman här! 

Inte direkt den bästa förklaringen på vad den här volymen handlar om. Det är ett antal ganska skilda berättelser som handlar om någonting. Det är alltid samma tanke som återkommer efter att man har läst en volym av Sandman. Nämligen: Vad är det jag just har läst? 

Det är oftast väldigt bra, komplexa, intressant, spännande, berättelser. Och man har generellt ganska många tankar när man läser det här men jag är ännu inte säker på vad det här handlar om. Det är allt och ingenting. Drömmar, döden, människor, thermidor och så mycket mer. Det är ett väldigt bra koncept för det tillåter storyn att handla om ingenting och allting.  

Fortfarande lite konstigt och underhållande som vanligt. Dock i och med att komplexiteten över det hela blandat med språket som Gaiman använder blir det en ganska svår men en bra läsning. 

Coraline

An adventurous girl finds another world that is a strangely idealized version of her frustrating home, but it has sinister secrets.
(beskrivning lånad från imdb, finns även på cdon)

Efter att ha läst boken tidigare i veckan blev jag inspirerad att även se den här Oscars nominerade filmen. Filmen är helt och hållet animerad. Väldigt snyggt animerat dessutom. 

Det är verkligen en häftig film. Såå snyggt gjord. Den blev verkligen mer levande än boken och det är samtidigt nästan den största skillnaden till boken. Världen som Coraline kommer till är mer verklig än vad jag kunde föreställa mig när jag läste boken. Vilket är jättebra för att det förstärker verkligen handlingen. Dock är filmen inte lika äcklig som boken vilket i sig kanske är bra. Men jag gillar den. Häftig. 

Men dockor (/clowner) kommer alltid att kunna vara äckliga. Just saying!

Coraline - Neil Gaiman

Coraline är en modern klassiker inom fantasy. Den har ibland jämförts med Alice i underlandet. Den lilla flickan Coraline och hennes föräldrar flyttar in i ett konstigt hus. Där bor miss Spink och miss Forcible, en gammal som tränar en muscirkus ingen får se. Och så finns en dörr som kanske inte leder någonstans. Men när Coraline tittar efter hamnar hon i en spegelvärld. där träffar hon en kvinna som presenterar sig som hennes "andra mamma". Hon vill att Coraline ska stanna... för evigt. Neil Gaimans ungdomsbok förtrollar och skrämmer läsare i alla åldrar. (beskrivning lånad från cdon, finns även på bokus, adlibris och goodreads!)


Det här är den första av Neil Gaimans romaner som jag har läst, har tidigare läst några av hans graphic novels om The Sandman, så bara det faktumet var spännande innan jag började med den här boken. Intrycket jag har av vad Gaiman skriver om är att allt är bara totalt konstigt och sjukt, ofta är det en väldigt mörkt/dyster och skrämmande handling/situation blandat med övernaturligt, talande djur och generell awesomeness. För även om saker och ting är totalt flippade så är det ändå fantastiskt bra flippat och man älskar det samtidigt som man hatar det. 

Coraline är lite så här. Jag funderar över om boken uppenbart riktar sig specifikt mot barn eller vuxna. Det är en ganska kort bok (ca 150 sidor). Den är väldigt lättläst men bra och helt rätt ordval. Huvudkaraktären är en ung tjej. Dock har den en stämning i sig många kanske inte skulle anse vara lämplig för barn. Stundvis är den otroligt äcklig. Ett litet tilllägg från min del så skrev jag just den senaste meningen med världens leende - det är den reaktionen jag har av den här skräcken - äckligt men fantastisk! 

Jag gillar korta böcker. Visserligen gillar jag långa böcker med men en kort berättelse tvingar författaren att begränsa sig på vissa sätt. Det är bara ett visst antal karaktärer och en viss plats som handlingen utspelar sig på med mera. Handlingen och boken i sig blir därför allt mer komprimerad och storyn är hela tiden relevant utan långa utsvävningar om andra saker. Dock betyder inte det att boken och storyn är innehållslös. 

En av mina favoritböcker, Fahrenheit 451, är också på ca 150 sidor, och kan lyfta fram en mängd olika aspekter och synvinklar. Samhällskritik mot Sovjetunionen och dess diktatur, "Big Brother"- övervakning, kunskap, teknologi, facebook/twitter, böcker, läsning, fri vilja M.M! Visserligen rörs inte mina tankar åt tankar som dessa när jag läser Coraline men poängen är att en bok inte behöver vara innehållslös för att den är komprimerad. Det som blir kvar i en komprimerad bok är ju det väsentliga.