Before Watchmen: Ozymandias

October 11, 1985: 

It occurs to me in these final minutes before I undertake my great mission that perhaps I ought to record and explain the events that have led me to this moment, on the minuscule change that I am no successful in my efforts and, thus, do not return...

Unlikely, granted, given I have prepared for every possible eventuality - but even the world's smartest man has been known to make an error now and than - and it always remains for history, in the end, to determine the rightness of my efforts... like it or not, history will always have the final word.

The becoming av världens smartaste man. Intressant story. Aningen oväntad. Men väldigt bra. Också väldigt snyggt gjord.

Intressant tanke: Att förstå. Vi vanliga människor kan ju leva med att vi inte förstår allting. Det är väl nästan som en överlevnadsmekanism i vissa fall. Att vi faktiskt inte kan begripa vissa saker. Det är ju kanske Adrian Veidts nackdel, men samtidigt är det det som "gör" honom. Världens smartaste. Ganska häftig titel. Det skulle vara intressant att se världen och om man faktiskt förstår (som Ozymandias gör). Inte för att jag är direkt ovetande men ändå. Bara för att.

Jag gillar verkligen Ozymandias serier för att den är relevant till filmen och original boken på ett sätt som några av de andra inte är. För att det är därifrån serien har sin utgångspunkt och det är där den har sitt slut. Dock känner man sig lite blåst på slutet när handlingen inte tar med en riktigt hela vägen fram. Men det är ändå en bra story och det är som sagt en companion eller komplettering till Watchmen.

Jag kommer verkligen inte ihåg alls mycket av Ozymandias story från boken. Därför var det spännande att se det här ur hans synvinkel.

Kunskap är ovärderligt.

Länk till länkar!

Before Watchmen: Silk Spectre

"As a kid, you see your life and you just want it to be perfect. Like it is in the picture books and fairy tales. And older people, they encourage this. They hide things from children. Try to protect them from the truth. Keep them in a pretty bubble, where none of the ugliness can reach. But kids are smarter than we think. They may not comprehend the words, but they can hear the way they're delivered. They try to hold on to the illusion, but it's hard to ignore all the hatred and yelling. Especially when it is turned toward them."

Laurie lackar på sin mamma. Rymmer med sin kille. Liftar med hippies. Blir en hippie. Försöker klara sig själv i världen. Börjar med brottsbekämpning - superherostyle. Det mesta för att komma bort från sin mor. Men vilket småsmåningom tyvärr, med påverkan, leder tillbaka till henne.

Silk Spectre är bra. De har en bra/rolig/underhållande story och är väldigt snyggt gjorda. De är aningen er lättsamma än vad Dr. Manhattan eller Rorschach är dock känns Silk Spectre ganska tom. Jag uppfattar inte att den egentligen handlar om så mycket. Hela grejen känns ganska normal och då blir det lite tråkigt tillskillnad mot Dr. Manhattan och så. Men samtidigt är ju det väldigt intressant samtidigt. Att även mer "normala" människor kan bli maskerade hämnare.

På ett eller annat sätt måste det finnas någon slags kraft som driver en person till att göra det karaktärerna i Watchmen. Lauries drivkraft är typ att hon gör allt hon kan för att göra sin mor arg. Dock känns det även som att det borde finnas något mer än det som driver henne. Dock vet jag inte vad. Det är ju dessutom självklart att de inte tar upp det i dessa tidningar.

Jag hade inte några större förväntningar på Silk Spectre och det är inte heller extraordinärt dock ändå bra!

Covers:

Länk till länkar!

Book hangover....

Det här är jag just nu och i ett antal timmar framåt. Läste just klart Out of Sight, Out of Time efter att ha läst hela Only The Good Spy Young och Out of Sight, Out of Time på en dag, och hela serien på knappt en vecka. Pust. Så bra. Bästa böckerna.

Nu längtar jag så mycket efter den sista boken i september. Ahhhhh!!!! Want it now!!!

Kanske också ganska passande(möjligt att detta är jag imorgon!):

Before Watchmen: Nite Owl

"Four o´clock, Lincoln Park, South-east corner, Green Bench." 

Där och då börjar Dan Dreibergs övertagande som Nite Owl. 

Vid första anblicken verkar Nite Owl eller Dan vara en av de er "normala" av "hjältarna" i Before Watchmen men det visar sig ganska snart att hans bakgrund/uppväst inte heller är fullt så underbar. 

Vid sidan av en misshandlande pappa och en mamma som helt enkelt inte verkar bry sig växter Dan upp med en dröm om att arbeta tillsammans med Nite Owl (den äldre), som efter lite om och men tar in Dan under sina vingar. Men det gör honom ändå inte mindre påverkad av hans vardagliga liv. 

Ni som läst min tidigare recension om Rorschach vet att jag tycker att det finns vissa likheter mellan de båda och det är kanske just därför de fungerar bra tillsammans - vem vet. Framför allt att båda verkar ha varit ganska totalt oälskade/oönskade av sina föräldrar när de växte upp. Sedan försöker de båda hitta sina vägar för att ta sig vidare från detta och dessa blir då ganska olika. Även fast denna serie ska handla om Nite Owl handlar den nästan lika mycket om Rorschach.

Men vad betyder "The End is Nigh"? Detta står på en skylt som Rorschach använder som mordvapen och sedan börjar demonstrera med. Jag tror även att samma uttryck dyker upp i Silk Spectre. Nej, det var visst sista sidan i sista Nite Owl!

Svar: Enligt sökning betyder bara "nigh"att någonting är nära. Thus: Slutet är nära. Domedagen. The End. Men tydligen så ska en man ha gått omkring med en sådan här skylt på Oxford Street i London och skyltat om den kommande domedagen (enligt kristendomen). Detta är väldigt "conspiratory" för det passar otroligt bra in på handlingen i Watchmen.

Nite Owl var för övrigt en väldigt bra och underhållande story.

Covers:

Länk till länkar!

Before Watchmen: Rorschach

Rorschachs journal (july 1, 1977)

I hate this place. Have since I was a child.

My mother (may she rot in hell) called it the greatest city on earth. One new year's eve she took me out on the fire escape and told me that I was lucky to live here. 

And that I owed her that. 

It was one of the few times she ever smiled at me. Then she was called back to bed, by one of my uncles. 

I stayed outside in my pajamas, holding onto the cold metal rail. The snow fell. My fingers turned blue, and my toes purple, then black, as the sun rose. 

She wasn't smiling in the emergency room. She was spitting. Cursing. Asking me why do you always have to ruin everything? 

What made you this way?

I looked her in the eye, and said, You did. 

You did. And do. 

Det här är ju lite stört. Men även det känns ganska obvious att Rorschach-serien ska vara störd. Dock är det ändå väldigt intressant. Från det jag visste innan så kändes det ju som att Rorschach var de karaktären som mest distanserat sig från det mänskliga och bara blivit Rorschach med den här masken. Dock tycker jag att man i dessa nummer förmänskligar honom en hel del. De visar honom ganska ofta utan masken på och vad han gör då. En liten sidoberättelse handlar om en kvinna som arbetar på kaféet där Rorschach ofta äter.

En annan spännande aspekt är att jämföra Rorschach och Nite Owl som jag dock kommer att ta upp mer när jag skriver om Nite Owl, som vi även märker av i de andra böckerna med, men hur ens bakgrund/uppväxt faktiskt påverkar en. Det är ju självklart att våra erfarenheter påverkar oss, vem vi är och vad vi gör, men att lite liknande förhållanden kan påverkar på så olika sätt. Just det, skildras väldigt bra när man jämför Rorschach och Nite Owl.

Många av karaktärerna har väl inte särskilt stor tro på människor eller världen över lag och det märks verkligen i Rorschach. Det finns inget hopp om mänskligheten överhuvudtaget största delen av tiden. Vilket är en väldigt deprimerande tanke men om man lever i den här världen så är det kanske inte så konstigt.

Covers: 

Länk till länkar!