Heist Society #3,5: The Grift of the Magi - Ally Carter

Katarina Bishop is a thief. To many it wouldn’t matter that she now uses her considerable skills to re-steal valuable works of art and return them to their rightful homes.

She’s still a thief.

So that’s why Kat’s surprised when an Interpol agent comes to her one snowy evening, asking for Kat’s help.

The Magi Miracle Network was set to auction off a very rare, very valuable Faberge egg two days before Christmas, but the egg’s been stolen and now the charity’s reputation—and their future—is on the line. Kat’s family and Interpol might be opposite sides of most jobs, but someone just stole Christmas.

Now it’s up to Kat and her crew to steal it back.

The Grift of the Magi is a Heist Society novella and is approximately half the length of the other novels in the series. It stands alone, but if you want read more about Kat and her crew check out Heist Society, Uncommon Criminals, and Perfect Scoundrels. (beskrivning lånad från goodreads, finns även på bokus) 

Heist Society är julläsning för mig, därför var även den här novellen helt perfekt (lästes i november/december). Dels får vi återse några av karaktärerna från Heist och dessutom läsa en rolig julstory. Perfekt. 

Jag gillar ju verkligen konst-delen av Heist Society. Exempelvis i första boken i och med tavlorna och   deras historia under andra världskriget och liknande - konst som blivit stulen, blivit bortglömt/gömt i flera år, för att sedan hittas. De delarna av böckerna tycker jag har varit väldigt spännande att läsa om. Så jag gillade verkligen hela grejen med Faberge äggen i den här boken. Carter lyckas med att ta den här mytologin/historian som faktiskt finns och göra det till en del av sina böcker. Det gillar jag! Hoppas på mer sådant i eventuella framtida Heist-böcker!   

Jag önskar verkligen att Carter bestämmer sig för att fortsätta skriva Heist-böcker nu när hon är klar med Embassy Row! *går och undersöker vad hon håller på med för något*

Update: Hon håller tydligen på att skriva en standalone novel som innehåller ”action, romance and… bears”! 

H.P. Lovecraft x9

Cthulhu vaknar
Obevekligt sänker sig mörkret över världen. I träskmarkerna pågår makabra voodooritualer. Märkliga drömmar hemsöker människorna med visioner om en kolossal stad och en ofattbar varelse, som ligger död och drömmande däri. En hemlig kult arbetar i det fördolda för de Gamlas återkomst, och någonstans i Stilla havet höjer sig uråldriga krafter ur djupen. (Beskrivning lånad från fafner förlag, finns även på bokus och adlibris)

Dagon

Efter fem dagars fångenskap hos tyskarna lyckades jag fly. Mitt ute på Stilla havet satte jag av i en roddbåt med förnödenheter för en lång resa. Men medan jag sov hände något. Väldiga landmassor, som legat orörda på havsbotten sedan oräkneliga tidevarv, höjde sig ur havet. Och något följde med upp. Något obeskrivligt … (Beskrivning lånad från fafner förlag, finns även på bokus och adlibris)

Vad månen ser

Jag hatar månen – Jag är rädd för den – för när den skiner på vissa familjära och älskade platser förvandlas de ibland till något främmande och motbjudande. (Beskrivning lånad från fafner förlag, finns även på bokus och adlibris)

Erich Zanns musik

Jag har aldrig sett en gata så smal och så brant som Rue d’Auseil. Det var nästan som en klippsida, stängd för all fordonstrafik, och längst upp på krönet slutade den i en mäktig mur. Jag vet inte hur det kom sig att jag bosatte mig på en sådan gata, men jag var inte helt mig själv när jag flyttade dit. Varje natt hörde jag sällsam musik från vindskupan ovanför mig. Vindskupan var det enda rum på gatan som låg högt nog för att kunna se ut över muren och ner på andra sidan. Där bodde en violinspelare, en märklig, stum man vid namnet Erich Zann. Även om han höll mig vaken var jag trollbunden av hans märkliga musik. Ju längre jag lyssnade, desto mer fascinerad blev jag, tills jag efter en vecka bestämde mig för att bekanta mig med mannen … (Beskrivning lånad från fafner förlag, finns även på bokus och adlibris)

Den namnlösa staden

Fjärran i de arabiska öknarna ligger den namnlösa staden, sönderfallande och stum, dess låga murar nästan gömda av oräkneliga tidsåldrars sand. Jag borde ha vetat att araberna hade goda skäl till att undvika den. Ändå trotsade jag dem och vandrade ut i den obeträdda ödemarken med min kamel. Jag ensam har sett staden, och det är varför inget annat ansikte har så förfärliga fåror av skräck som mitt; varför ingen annan människa darrar så fruktansvärt när nattvinden skakar fönstren. (Beskrivning lånad från fafner förlag, finns även på bokus och adlibris)

Templet

Den 20:e augusti 1917. Jag Karl Heinrich Graf von Altberg-Ehrenstein, kaptenlöjtnant i den kejserliga tyska marinen och ansvarig för ubåten U-29, släpper denna flaska och loggbok i Atlanten vid en för mig okänd position, där mitt skepp ligger obrukbart på havsbotten. Jag gör det på grund av min önskan att nedteckna vissa ovanliga omständigheter; eftersom jag med all sannolikhet inte kommer att kunna berätta om dem personligen, då jag inte kommer att överleva. Mina omständigheter är lika hotfulla som de är extraordinära, och det är inte bara U-29 som är hopplöst obrukbar, utan på det mest katastrofala vis har även min tyska järnvilja försvagats. (Beskrivning lånad från fafner förlag, finns även på bokus och adlibris)

Från andra sidan

Det faktum att Crawford Tillinghast någonsin hade tillåtits studera vetenskap och filosofi var ett misstag. Dessa saker bör överlåtas till kyliga och objektiva människor, för de erbjuder två lika tragiska alternativ till den känslige mannen; förtvivlan om han misslyckas i sitt sökande, och outsägliga och otänkbara fasor om han lyckas. Tillinghast hade en gång fallit offer för sitt misslyckande, ensam och nedstämd; men nu visste jag, med kväljande fasa, att han fallit offer för sin framgång.

”Vad vet vi”, sade han, ”om världen och universum omkring oss? Våra sinnen är absurt få, och vår uppfattning av vår omgivande verklighet är extremt snäv. Kanske finns hela världar alldeles nära men vi kan aldrig upptäcka dem med de sinnen vi har. Men nu tror jag att jag har hittat ett sätt att bryta ner barriärerna.” (Beskrivning lånad från fafner förlag, finns även på bokus och adlibris)

Randolph Carters berättelse
Jag säger er, jag vet inte vad som har hänt Harley Warren. Det är sant att jag i fem år har varit hans närmsta vän, och en medhjälpare i hans fruktansvärda forskning i det okända. Jag tänker inte förneka att vi vandrade tillsammans på vägen till Gainesville klockan tolv den där hemska natten, på väg mot Big Cypress Swamp. Jag kan till och med bekräfta att vi bar på elektriska lyktor, spadar och en kabelvinda med tillhörande telefonapparater. Men vad som sedan följde, och varför jag nästa morgon hittades ensam och förvirrad i träskets utkant, måste jag insistera på att jag inte vet något om. (Beskrivning lånad från fafner förlag, finns även på bokus och adlibris)

Boken
Jag minns när jag hittade boken. Stället var gammalt och de takhöga hyllorna, fulla med mögliga böcker, sträckte sig ändlöst bort genom fönsterlösa rum och alkover. Jag fick aldrig veta dess titel, för de första sidorna saknades; men den föll upp mot slutet och gav mig en glimt av något som fick mitt inre att svalla. Där fanns en formel – en slags lista över saker att säga och göra – vilka jag kände igen som något mörkt och förbjudet; något som jag tidigare hade läst om i förstulna textstycken, med en känsla av både avsky och fascination. Detta var en nyckel – en guide – till vissa portaler och övergångar som mystikerna hade drömt om och viskat om sedan människan var ung. (Beskrivning lånad från fafner förlag, finns även på bokus och adlibris)

Språk och tänkande. Man skulle kunna tro att jag skulle börja berätta om Vygotskys bok som heter nästan samma sak (Tänkande och Språk), men så är inte fallet - även fast både Lovecrafts noveller och Vygotskys skrivande kan upplevas lika luddigt och obegripligt! 

Iallafall, språk och tänkande. I den ordningen. Jag gillar Lovecrafts sätt att använda språket för att skapa den här världen. Att han hittar passande ord och placerar dem på bra ställen i hans berättelser. Och jag gillar att hans språk berättar saker samtidigt som det lämnar utrymme för tänkande och tolkning. 

Del.2: Tänkandet. Jag upplever inte att berättelserna är särkilt läskiga att läsa när man väl sitter där och gör det (förutom Templet på grund av U-båten och att den slutade fungera). Men när man börjar tänka på det. Och man tänker: "Om…" Då är det faktiskt lite skrämmande. "Tänk om…" - liksom. Och det är det jag gillar med Lovecraft. Han har skapat berättelser som är relativt oklara. Där det finns en ovisshet och en förundran över saker. Det är skräcken "inför"/"rädslan för" som är centralt i novellerna nästan mer än specifika varselser eller mytologi eller händelserna. Men även de delarna är spännande. Lovecraft gör även ett bra jobb med att skapa den här mytologin, och hittar även spännande sätt att utforska olika delar av det här på.  

Men som sagt, det leder till tänkande och tänkande leder till frågor. Frågor som jag ännu inte letat efter svar på och som jag inte vet har faktiska svar. För ovetandet skull ska det kanske lämnas oklart. 

Några frågor:

• Så musik/kultur kan driva bort ”dem”?
• Finns det olika typer av ”monster”?
• Vi har sett tempel på olika platser i världen? Är det samma tempel som kan kommas åt från flera olika platser eller flera olika tempel?
• Återigen, finns det då olika stammar/kulturer av ”monster”? 

För att kommentera de individuella noveller jag läst lite kort: 

Cthulhu vaknar är ju den klassiska storyn och den är spännande att läsa. Gillar den. Sättet den är uppbyggd på, ovetandet och kopplingarna. 

Den namnlösa staden var helt okej. Gillar att den utspelar sig i en annan miljö än det jag normalt tänker mig att Lovecraft utspelar sig i. 

Från andra sidan: Den här gillade jag. Tanken är häftig. 

Erich Zanns musik: Såå märkligt men spännande!

Templet: Äckligt, på grund av att de utspelar sig  på en u-båt som slutar fungera. Det är inte riktigt min önskan om man säger så. 

Även de andra: Dagon, Vad månen ser, Boken och Rudolph Carters berättelse är också bra grejer! 

Kul att ha läst några olika noveller av Lovecraft! Tack till Fafner förlag för recex. Här kan ni kolla in de olika novellerna som släpptes på svenska tidigare i höst! 

Bryta sönder (Rör mig inte #2.5) - Tahereh Mafi

In this electrifying sixty-page companion novella to the New York Timesbestselling Shatter Me series, discover the fate of the Omega Point rebels as they go up against The Reestablishment. Set during and soon after the final moments of Unravel Me, Fracture Me is told from Adam's perspective.

As Omega Point prepares to launch an all-out assault on The Reestablishment soldiers stationed in Sector 45, Adam's focus couldn't be further from the upcoming battle. He's reeling from his breakup with Juliette, scared for his best friend's life, and as concerned as ever for his brother James's safety. And just as Adam begins to wonder if this life is really for him, the alarms sound. It's time for war.

On the battlefield, it seems like the odds are in their favor—but taking down Warner, Adam's newly discovered half brother, won't be that easy. The Reestablishment can't tolerate a rebellion, and they'll do anything to crush the resistance . . . including killing everyone Adam has ever cared about. (beskrivning lånad från goodreads)

Jag gillar de här novellerna. Jag tycker att de komplementerar själva huvudböckerna väldigt bra. Det ger lite bredd, djup och nya perspektiv på det hela. Just denna ur Adams synvinkel under själva slaget är ju ganska hemsk och förödande. Det är väl fruktansvärt rent ut sagt. Dock tycker jag att den gör så att man förstår var hans fokus ligger inför den sista boken. Så ett väldigt bra komplement. 

Perfekt uppladdning inför den sista boken med! 

Tills tiden skiljer oss åt - Oskar Källner

“Hon har hittat ett sätt att besegra döden!

Sofia gråter inte på sin mans begravning. Hon vet hur hon ska besegra döden. Hennes kryobädd är världshistoriens andra fungerande prototyp – och tills mänskligheten knäckt tidsresandets gåta tänker hon sova i den. Sedan ska hon bota hans cancer innan det är för sent.
Men under tiden hinner världen förändras till oigenkännlighet …

Tills tiden skiljer oss åt är en bombastisk och gripande berättelse om sorg, kärlek och om var en människa börjar och slutar.” (beskrivning lånad från goodreads, finns även på bokus, adlibris och cdon)

Tack till Mix Förlag för exemplaret!

Först och främst är jag totalt förundrad över det här. Tankegångarna är ju helt fantastiska om hur världen kan komma att se ut i framtiden, om vad som är möjligt och inte möjligt. Teknologi, rymdresor, tidsresor = bäst. 

Det finns mängder av olika saker i boken som man kan reagera på och förundra sig över. Men en intressant del är kontrasten mellan vad som är verkligt och vad som inte är verkligt(i det virtuella tekniska). Bara för att någonting inte sker i "verkligheten" betyder det att det är mindre betydelsefullt/värdefullt?! 

Jag pluggar lite geografi just nu och så därför tänker jag mycket geografiska tankar. Och det jag undrar är: Hur kommer det sig att den här grottan/anläggningen i skanderna, om jag inte kommer ihåg helt fel, existerar så pass länge? Jordskorpan förändras ju hela tiden och det känns omöjligt att den här grottan inte blir "compromised" någon gång på grund av endogena(kontinental plattorna rör på sig=vulkanutbrott m.m.) och exogena(regn, vind, sol m.m.) krafter.

För att ha lite självinsikt så är det ganska roligt att det är den geografiska utvecklingen på jorden som jag reagerar på som omöjlig. Inte det faktum att Sofia fryser ned sig själv med kryo-teknik och har en robot-vän. 

Asbra. Läs! 

Bokmässan 2012!!

Då har man varit på sitt livs första bokmässa idag! YEY!

Väldigt roligt, massor med böcker och en del inköp...

Först har vi lite mer klassiker till samlingen...

Lite böcker + en film som andra i familjen köpte....

Tre böcker från Kabusa....

Min första Neil Gaiman roman, har bara läst hans graphic novels om The Sandman innan...

Nördade på lite skolböcker också... (jag pluggar till lärare!)

Jag vann en bok från Orosdi-Back förlag, en novellsamling. 

Ett av de stora köpen. Min första Harry Potter bok!

Många bra grejer. Väldigt nöjd! :)

(Nu ska de bara få plats i bokhyllan med...)