Young Bond #1: Silverfin - Charlie Higson

This thrilling prequel to the James Bond dynasty shows young James at boarding school at Eton in the 1930's, where he spent his formative years. Acclaimed British writer Charlie Higson, with the Ian Fleming Estate, writes an edge-of-your seat thriller that brilliantly plants the seeds to show how young James learns the skills that will eventually make him history's most formidable and suave super spy. (beskrivning lånad från goodreads.com, finns även här: Bokus, Adlibris, cdon)

Även den här boken har lästs i utbildningssyfte, men tillskillnad mot The Coral Island är den iallafall någorlunda bra. Det är en bra bok, varken bättre eller sämre än många andra böcker. Antagligen riktar den sig till aningen yngre läsare. Hur det nu kan tänkas påverka en bok?! Den är relativt enkel men det finns fortfarande lite otrevliga scener(vattendjur - just saying!) m.m.

Det roliga med den här boken tycker jag är att man kan tänka på/fundera och jämföra Bond med Bond(alltså sig själv fast film versionen(vuxenversionen). Är det som händer i boken verkligen det som göra att Bond blir till den han är i filmerna?

Det är väl mycket möjligt att hans uppväxt kan ha sett ut så här - vem vet?!

Dock är känslan jag får när jag läser den lite att man verkligen försöker få det att gå ihop, istället för att kanske skapa en ny autentisk karaktär. Han är duktig på att springa och kan redan som 13år skjuta och liknande. Okej, han har lite det arvet eller "legacy" som Cammie och Bex i Gallagher Girls, men det är allt det handlar om - typish.

Han är alltså bara som han är för att han är sådan. Ingen påverkan från hans liv överhuvudtaget utan han föddes redo för att vara den han är. Det känns ju helt osannolikt.

PS. Jag rekommenderar att läsa den här versionen med en introduktion av Charlie Higson för den var jättebra!

The Coral Island - R.M. Ballantyne

The Coral Island, published in 1858 and one of his earliest books, is his best memorial today. It is a retelling of the potent myth of the castaway. Three young sailors, sole survivors of a wreck, discover the enchanting beauty of the South Pacific and learn to hunt and fish, and to build a shelter.(beskrivning lånad från goodreads.com, finns att köpa på Adlibris.com, Bokus.com och Cdon.com)

Herrejösses/jävlar. Det är typ min känsla gentemot den här boken. Blä. 

Här är historien bakom min åsikt om den här boken: 

1) Den lästes i utbildningssyfte - om ungdomslitteratur. Min lärare läste den här när han var liten(vilket var ett antal år sedan) och han älskade den. Vi skulle vara kritiska och ifrågasätta den. Det ger ett annat perspektiv än om man läser i underhållningssyfte. Dock tror jag inte att det skulle förändra min åsikti om den här boken. Alls.  
  

2) Den här boken ska tydligen ha blivit framröstad till en av Englands mest populära ungdomsböcker genom tiderna - enligt min lärare. Vilket är väldigt fascinerande och man undrar verkligen vem det är som gjort den här omröstningen. För en bok om kannibalism, "the white mans burden", förtryck mot alla(främst med annan hudfärg än den europeiska vita) som inte anammat kristendomen och den europeiska sättet och massa andra trevliga saker(note the sarcasm!).

3)Även fast det låter väldigt illa och äckligt med kannibalism och liknande, vilket det visserligen är, så är inte det en särskilt stor del av boken. Största delen av boken handlar om att de här tre killarna utforskar en ö och dokumenterar den i boken som vi läser. Vi snackar alltså omfattande beskrivningar av en ö. EN Ö. Det blir väldigt ensidigt efter ett tag och otroligt segt. 

4) Boken är som sagt skriven 1858 och det har hänt en hel del både med världen och språket sedan dess. Det märks i vissa fall då ord/meningar som Ballantyne har använt inte riktigt har samma innebörd längre. En av huvudpersonerna heter "Gay" i efternamn, vilket man än idag kan göra, men han använder även gay i sammanhanget "glad" - typish. Det är inte det först vi kopplar det med idag. Det finns också scener då de "feel each other (out)" m.m. Det finns ett antal andra liknande referenser som vi idag antagligen skulle se som olämpligt (ordval) i sammanhanget men då i den kontexten i boken betyder det (antagligen) inte samma sak. 

5) För att briljera lite med mina kunskaper och jämföra med andra böcker. Så är det här en "Robinsonad". Alltså att den typ bygger på Robinson Crusoe och lite av den handlingen. Sedan som "efterföljare" till The Coral Island som Robinsonad har vi Flugornas Herre. Så den här boken är i den genren.

Det finns som sagt mängder av saker att kommentera om den här boken. Jag tycker inte att den är särskilt(alls) bra. Jag kan tycka att den ger ett intressant perspektiv på historien och "white mans burden" och allting men som bok fungerar den inte. Man kan liksom inte slösa halva boken på att berätta om hur det ser ut. Hade jag inte läste den i ett utbildningssyfte hade jag antagligen inte läst klart den och det säger väl allt egentligen. 

Någon mer som har läst The Coral Island eller någon annan Robinsonade? Vad tycker ni?