A Small Place - Jamaica Kincaid

A brilliant look at colonialism and its effects in Antigua--by the author of Annie John

"If you go to Antigua as a tourist, this is what you will see. If you come by aeroplane, you will land at the V. C. Bird International Airport. Vere Cornwall (V. C.) Bird is the Prime Minister of Antigua. You may be the sort of tourist who would wonder why a Prime Minister would want an airport named after him--why not a school, why not a hospital, why not some great public monument. You are a tourist and you have not yet seen . . ."

So begins Jamaica Kincaid's expansive essay, which shows us what we have not yet seen of the 108 square mile island in the British West Indies where she grew up.

Lyrical, sardonic, and forthright by turns, in a Swiftian mode, A Small Place cannot help but amplify our vision of one small place and all that it signifies. (beskrivning lånad från goodreads, finns även på bokus, cdon och adlibris)

Förhoppningsvis har ni alla kunskap om kolonialismen. Postkolonialismen handlar om att vad som händer efter kolonialismen men även så kritiserar man det som hände under kolonialtiden. Och det är det som Kincaid gör i sin bok. 

Kincaid beskriver situationen i/på Antigua och hur hon ser det som en följd av allt som europeerna gjorde under kolonialtiden. Det är svårt att inte känna sig lite träffad av kritiken. Då del av boken handlar om hur vi europeer, idag, reser runt i världen och nyttjar dessa länder. Hur vi bor på fina hotel med rinnande vatten och elektricitet och liknande medans lokalbefolkningen själva knappast har tillgång till vatten eller bibliotek eller utbildning eller liknande. Ofta tänker man ju att turism är något bra eftersom det bidrar till ökad ekonomisk inkomst för lokal befolkningen men så är det inte allt, kanske speciellt om man aldrig lämnar hotellet som man bor på! 

Det är väl kanske inte världens mest spännande bok men lite intressant. Den är ju inte så lång heller så det tar inte särskilt mycket tid att läsa den! 

The Coral Island - R.M. Ballantyne

The Coral Island, published in 1858 and one of his earliest books, is his best memorial today. It is a retelling of the potent myth of the castaway. Three young sailors, sole survivors of a wreck, discover the enchanting beauty of the South Pacific and learn to hunt and fish, and to build a shelter.(beskrivning lånad från goodreads.com, finns att köpa på Adlibris.com, Bokus.com och Cdon.com)

Herrejösses/jävlar. Det är typ min känsla gentemot den här boken. Blä. 

Här är historien bakom min åsikt om den här boken: 

1) Den lästes i utbildningssyfte - om ungdomslitteratur. Min lärare läste den här när han var liten(vilket var ett antal år sedan) och han älskade den. Vi skulle vara kritiska och ifrågasätta den. Det ger ett annat perspektiv än om man läser i underhållningssyfte. Dock tror jag inte att det skulle förändra min åsikti om den här boken. Alls.  
  

2) Den här boken ska tydligen ha blivit framröstad till en av Englands mest populära ungdomsböcker genom tiderna - enligt min lärare. Vilket är väldigt fascinerande och man undrar verkligen vem det är som gjort den här omröstningen. För en bok om kannibalism, "the white mans burden", förtryck mot alla(främst med annan hudfärg än den europeiska vita) som inte anammat kristendomen och den europeiska sättet och massa andra trevliga saker(note the sarcasm!).

3)Även fast det låter väldigt illa och äckligt med kannibalism och liknande, vilket det visserligen är, så är inte det en särskilt stor del av boken. Största delen av boken handlar om att de här tre killarna utforskar en ö och dokumenterar den i boken som vi läser. Vi snackar alltså omfattande beskrivningar av en ö. EN Ö. Det blir väldigt ensidigt efter ett tag och otroligt segt. 

4) Boken är som sagt skriven 1858 och det har hänt en hel del både med världen och språket sedan dess. Det märks i vissa fall då ord/meningar som Ballantyne har använt inte riktigt har samma innebörd längre. En av huvudpersonerna heter "Gay" i efternamn, vilket man än idag kan göra, men han använder även gay i sammanhanget "glad" - typish. Det är inte det först vi kopplar det med idag. Det finns också scener då de "feel each other (out)" m.m. Det finns ett antal andra liknande referenser som vi idag antagligen skulle se som olämpligt (ordval) i sammanhanget men då i den kontexten i boken betyder det (antagligen) inte samma sak. 

5) För att briljera lite med mina kunskaper och jämföra med andra böcker. Så är det här en "Robinsonad". Alltså att den typ bygger på Robinson Crusoe och lite av den handlingen. Sedan som "efterföljare" till The Coral Island som Robinsonad har vi Flugornas Herre. Så den här boken är i den genren.

Det finns som sagt mängder av saker att kommentera om den här boken. Jag tycker inte att den är särskilt(alls) bra. Jag kan tycka att den ger ett intressant perspektiv på historien och "white mans burden" och allting men som bok fungerar den inte. Man kan liksom inte slösa halva boken på att berätta om hur det ser ut. Hade jag inte läste den i ett utbildningssyfte hade jag antagligen inte läst klart den och det säger väl allt egentligen. 

Någon mer som har läst The Coral Island eller någon annan Robinsonade? Vad tycker ni?