The Sandman vol.9: The Kindly Ones - Neil Gaiman

The Penultimate volume to the phenomenal Sandman series: distraught by the kidnapping and presumed death of her son, and believing Morpheus to be responsible, Lyta Hall calls the ancient wrath of the Furies down upon him. A former superheroine blames Morpheus for the death of her child and summons an ancient curse of vengeance against the Lord of Dream. The "kindly ones" enter his realm and force a sacrifice that will change the Dreaming forever. (beskrivning lånad från goodreads, finns även på cdon, bokus och adlibris)

Herrejösses vilken bok. Jag har samlat krafter till att ta mig an denna i ett antal veckor. Generellt har alla böckerna i serien varit väldigt krävande att läsa(på alla plan man kan komma att tänka på!). Men den här boken är sååååå mycket längre än de andra. Vanligtvis har de varit omkring 240 sidor med ca 8 individuella nummer i varje volym. The Kindly Ones bestod av ca 350 sidor och 13 nummer. Det är långt. Dessutom är det mycket som händer och mycket som man måste hålla koll på. 

Som vanligt upplever jag en känsla av att jag båda fattar men så förstår jag inte(Neil Gaiman i ett nötskal kanske?!). Man följer med i storyn och man fattar liksom vad som händer men ändå sitter man där som ett frågetecken och tänker: Okej, vad innebär det här då? Men va, vad händer nu då? För att verkligen förstå, om man nu någonsin kan förstå, måste man antagligen läsa dessa böcker ett antal gånger och kanske inte över en tidsperiod på 2,5 år som jag har gjort. Men det är samtidigt svarslösheten som gör The Sandman till intressanta verk att läsa. För det är verkligen inte enkelt och saker och ting stämmer inte alltid. 

The Sandman, tycker jag, på många sätt ändrar hela ens sätt att se på saker och ting. Bara det att personifiera och skapa dessa karaktärer tycker jag är otroligt häftigt. Att man personifierar döden är ju inte direkt ett nytt fenomen, men att Gaiman skapat hela den här familjen av D's(Death, Dream, Destruction, Destiny, Delirium, Despair och Desire) och tanken på att personifiera en ide/ett fenomen. Väldigt häftigt.

Det är mind-blowind och mind-fucking att läsa dessa men så bra!