Coraline är en modern klassiker inom fantasy. Den har ibland jämförts med Alice i underlandet. Den lilla flickan Coraline och hennes föräldrar flyttar in i ett konstigt hus. Där bor miss Spink och miss Forcible, en gammal som tränar en muscirkus ingen får se. Och så finns en dörr som kanske inte leder någonstans. Men när Coraline tittar efter hamnar hon i en spegelvärld. där träffar hon en kvinna som presenterar sig som hennes "andra mamma". Hon vill att Coraline ska stanna... för evigt. Neil Gaimans ungdomsbok förtrollar och skrämmer läsare i alla åldrar. (beskrivning lånad från cdon, finns även på bokus, adlibris och goodreads!)
Det här är den första av Neil Gaimans romaner som jag har läst, har tidigare läst några av hans graphic novels om The Sandman, så bara det faktumet var spännande innan jag började med den här boken. Intrycket jag har av vad Gaiman skriver om är att allt är bara totalt konstigt och sjukt, ofta är det en väldigt mörkt/dyster och skrämmande handling/situation blandat med övernaturligt, talande djur och generell awesomeness. För även om saker och ting är totalt flippade så är det ändå fantastiskt bra flippat och man älskar det samtidigt som man hatar det.
Coraline är lite så här. Jag funderar över om boken uppenbart riktar sig specifikt mot barn eller vuxna. Det är en ganska kort bok (ca 150 sidor). Den är väldigt lättläst men bra och helt rätt ordval. Huvudkaraktären är en ung tjej. Dock har den en stämning i sig många kanske inte skulle anse vara lämplig för barn. Stundvis är den otroligt äcklig. Ett litet tilllägg från min del så skrev jag just den senaste meningen med världens leende - det är den reaktionen jag har av den här skräcken - äckligt men fantastisk!
Jag gillar korta böcker. Visserligen gillar jag långa böcker med men en kort berättelse tvingar författaren att begränsa sig på vissa sätt. Det är bara ett visst antal karaktärer och en viss plats som handlingen utspelar sig på med mera. Handlingen och boken i sig blir därför allt mer komprimerad och storyn är hela tiden relevant utan långa utsvävningar om andra saker. Dock betyder inte det att boken och storyn är innehållslös.
En av mina favoritböcker, Fahrenheit 451, är också på ca 150 sidor, och kan lyfta fram en mängd olika aspekter och synvinklar. Samhällskritik mot Sovjetunionen och dess diktatur, "Big Brother"- övervakning, kunskap, teknologi, facebook/twitter, böcker, läsning, fri vilja M.M! Visserligen rörs inte mina tankar åt tankar som dessa när jag läser Coraline men poängen är att en bok inte behöver vara innehållslös för att den är komprimerad. Det som blir kvar i en komprimerad bok är ju det väsentliga.
