Life of Pi

Berättelsen om Pi är ett storslaget vackert äventyr om 16-åriga Pi som efter ett skeppsbrott befinner sig som enda överlevande människa ombord på en livbåt mitt ute på Stilla Havet. (beskrivning lånad från cdon)

Jag är enormt sen med att recensera den här filmen. Såg den förra sommaren någon gång. Men bättre sent än aldrig. 

Anledningen till att kom att tänka på den här filmen var för att jag kom i kontakt med en short story med lite samma tema som i den här filmen. Nämligen antropomorfism. Kanske inte precis att man tillskriver djur mänskliga egenskaper men att man ersätter människor med djur i berättelser av olika anledningar. 

Delvis skulle djur kunna ha ett större symboliskt värde och större tolkningsutrymme. Delvis kan djur "dehumanize" människorna/situationen för att den ska bli lättare att hanteras med - dehumanizing på både gott och ont. 

Det är ett intressant sätt att arbeta på. Läste även The White Tiger för ett tag sedan. Samma sak där - man liknar människor med djur. The White Tiger är huvudkaraktären. Sedan finns det även andra karaktärer som jämförs med andra djur som inte har allt för positivt konnotationer. 

Att göra om människor till djur kan innebära både fördelar och nackdelar. Dock tänker jag på en specifik scen i den här filmen(när tigern(det är väl en tiger?) har fallit överbord och inte kommer upp i båten igen) som jag tyckte var väldigt sorglig men jag är inte säker på om jag skulle ha reagerat på samma sätt om det var en människa - som var i exakt samma läge med samma story upp till det läget. 

Berättelsen om PI är för övrigt en fin film. Otroligt snyggt gjort.