onsdag 9 juli 2014
måndag 7 juli 2014
Penny Dreadful s.1
Explorer Sir Malcolm Murray, American gunslinger Ethan Chandler, and others unite to combat supernatural threats in Victorian London. (beskrivning lånad från imdb, finns även på cdon)
När jag började kolla på Penny Dreadful så var jag inte het insatt i vad den faktiskt handlade om utan jag hade egentligen bara sett en trailer om serien och tyckte att det såg skrämmande bra ut. Lite av en blandning av de äckliga avsnitten av Supernatural och Exorcisten.
P.D. utspelar sig i "victorian London" och där träffar vi på många karaktärer som vi säkerligen känner igen. Dorian Gray, Victor Frankenstein and so on. Bara det tyckte jag var väldigt roligt. Det är lite som The League fast i tv-serie format.
Tyvärr tycker jag nog att det är lite vek handling överlag i säsongen. Det händer en massa spännande saker men samtidigt händer det ingenting. Jag fattade nästan inte ens att upplösningen kom när den kom eller hur de ens kom dit.
Men generellt en bra första säsong, kunde ha varit lite starkare/tydligare handling. Skrämmande, äckligt, spännande - bra blandning.
När jag började kolla på Penny Dreadful så var jag inte het insatt i vad den faktiskt handlade om utan jag hade egentligen bara sett en trailer om serien och tyckte att det såg skrämmande bra ut. Lite av en blandning av de äckliga avsnitten av Supernatural och Exorcisten.
P.D. utspelar sig i "victorian London" och där träffar vi på många karaktärer som vi säkerligen känner igen. Dorian Gray, Victor Frankenstein and so on. Bara det tyckte jag var väldigt roligt. Det är lite som The League fast i tv-serie format.
Tyvärr tycker jag nog att det är lite vek handling överlag i säsongen. Det händer en massa spännande saker men samtidigt händer det ingenting. Jag fattade nästan inte ens att upplösningen kom när den kom eller hur de ens kom dit.
Men generellt en bra första säsong, kunde ha varit lite starkare/tydligare handling. Skrämmande, äckligt, spännande - bra blandning.
fredag 4 juli 2014
The Fault In Our Stars
Hazel and Gus are two teenagers who share an acerbic wit, a disdain for the conventional, and a love that sweeps them on a journey. Their relationship is all the more miraculous given that Hazel's other constant companion is an oxygen tank, Gus jokes about his prosthetic leg, and they met and fell in love at a cancer support group. (beskrivning lånad från imdb)
Det här var riktigt bra. Helt klart en av de bättre filmatiseringar som jag har sett. Man är ju alltid lite orolig när en av ens favoritböcker görs om till film för man vill att det ska bli bra. Och det blev det.
Det som gör TFIOS så exceptionellt bra tycker jag är de tankar/idéer/dialoger/språkbruk som den innehåller. Gus rädsla för att vara oblivious. Att Hazel är en granat och så vidare. Det är otroligt kreativt, roligt, sorgligt och aningen hemskt. Lite spoiler för er som ej läst boken/sett filmen: (men om man tänker på citatet " And I lit up like a christmas tree". En julgran för mig har bara massor av bra konnotioner/kopplingar. Julgran=bra/fint. Men Gus använder en så positiv mening på ett totalt förödande/olyckligt sätt.) Jag kommer inte många andra böcker som använder språket såhär.
Sedan är det ju en väldigt bra story. Fantastiskt bra skådespelare. Gus i Amsterdam till exempel, tycker Ansel gör det otroligt bra.
Det finns så otroligt mycket som man kan lyfta fram om filmen. Här kommer några saker i kortform:
Tekniken löste de på ett väldigt bra sätt.
BOKEN och även Willem Dafoe är också jättebra.
Min favoritscen är nog nästan (SPOILER): När Isaac precis har haft sin operation och har sitt lilla sammanbrott hemma hos Gus och samtidigt som han i bakgrunden slår sönder alla Gus troféer så har Gus och Hazel värsta geek-samtal om An Imperial Affliction (om jag inte minns helt fel). Underbart bra scen.
Förlåt för att det bara blir en massa spoilers hela tiden men jag vill få ur mig det här. Så jag fortsätter lite till: Post-Amsterdam tiden tycker jag är den absolut jobbigaste delen av boken/filmen. När man ser/upplever hela nedbrytningen av Gus. Det är fruktansvärt. Filmen har verkligen "förfinat" del delen. Det blev inte alls samma upplevelse av av den här sjukdomen. Vilket jag är glad för, för jag vet inte om jag pallat med att faktiskt se det på bio. Men samtidigt går det helt emot vad boken handlar om. Är man lite uppmärksam borde man märka att det finns olika nivåer i de här boken och även ett meta-tänkande. Det första som Hazel säger i filmen är typ att sanningen/det verkliga är inte den förfina versionen utan den råa brutala storyn som Hazel försöker berätta. Men de visar inte de otroligt dåliga dagarna. Det är lite hycklande över det. (Slut på spoiler!)
Så för att sammanfatta det här så är TFIOS en riktigt bra film och en riktigt bra filmatisering.
Det här var riktigt bra. Helt klart en av de bättre filmatiseringar som jag har sett. Man är ju alltid lite orolig när en av ens favoritböcker görs om till film för man vill att det ska bli bra. Och det blev det.
Det som gör TFIOS så exceptionellt bra tycker jag är de tankar/idéer/dialoger/språkbruk som den innehåller. Gus rädsla för att vara oblivious. Att Hazel är en granat och så vidare. Det är otroligt kreativt, roligt, sorgligt och aningen hemskt. Lite spoiler för er som ej läst boken/sett filmen: (men om man tänker på citatet " And I lit up like a christmas tree". En julgran för mig har bara massor av bra konnotioner/kopplingar. Julgran=bra/fint. Men Gus använder en så positiv mening på ett totalt förödande/olyckligt sätt.) Jag kommer inte många andra böcker som använder språket såhär.
Sedan är det ju en väldigt bra story. Fantastiskt bra skådespelare. Gus i Amsterdam till exempel, tycker Ansel gör det otroligt bra.
Det finns så otroligt mycket som man kan lyfta fram om filmen. Här kommer några saker i kortform:
Tekniken löste de på ett väldigt bra sätt.
BOKEN och även Willem Dafoe är också jättebra.
Min favoritscen är nog nästan (SPOILER): När Isaac precis har haft sin operation och har sitt lilla sammanbrott hemma hos Gus och samtidigt som han i bakgrunden slår sönder alla Gus troféer så har Gus och Hazel värsta geek-samtal om An Imperial Affliction (om jag inte minns helt fel). Underbart bra scen.
Förlåt för att det bara blir en massa spoilers hela tiden men jag vill få ur mig det här. Så jag fortsätter lite till: Post-Amsterdam tiden tycker jag är den absolut jobbigaste delen av boken/filmen. När man ser/upplever hela nedbrytningen av Gus. Det är fruktansvärt. Filmen har verkligen "förfinat" del delen. Det blev inte alls samma upplevelse av av den här sjukdomen. Vilket jag är glad för, för jag vet inte om jag pallat med att faktiskt se det på bio. Men samtidigt går det helt emot vad boken handlar om. Är man lite uppmärksam borde man märka att det finns olika nivåer i de här boken och även ett meta-tänkande. Det första som Hazel säger i filmen är typ att sanningen/det verkliga är inte den förfina versionen utan den råa brutala storyn som Hazel försöker berätta. Men de visar inte de otroligt dåliga dagarna. Det är lite hycklande över det. (Slut på spoiler!)
Så för att sammanfatta det här så är TFIOS en riktigt bra film och en riktigt bra filmatisering.
onsdag 2 juli 2014
The Wolverine
Efter händelserna i X-Men: The Last Stand reser Logan/Wolverine till Japan. Han möter även en bekant person från sitt förflutna, Ichiro Yashida, som han räddade livet på under andra världskriget. Yashida erbjuder på sin dödsbädd Logan en chans att bli dödlig men Logan tackar nej. Men en dag visar det sig att Logan har blivit dödlig, för under en strid på Yashidas begravning kan han inte hela sig själv. Sårbar för första gången och pressad till det yttersta, ställs Logan inte bara mot dödligt samurajstål utan tvingas även brottas med sin egen odödlighet. En kamp som för evigt kommer förändra honom. (beskrivning lånad från cdon)
I'm just like: Whaaaaaaaaaaat?!
Det här var ju en flopp. Jag är inte riktigt säker på vad den här filmen överhuvudtaget handlar om. Jösses liksom. Inte bra. Jag är ändå ett fan av X-Men och Wolverine men det här var inte bra.
Häftigt med ninjor dock - det gillar vi!
I'm just like: Whaaaaaaaaaaat?!
Det här var ju en flopp. Jag är inte riktigt säker på vad den här filmen överhuvudtaget handlar om. Jösses liksom. Inte bra. Jag är ändå ett fan av X-Men och Wolverine men det här var inte bra.
Häftigt med ninjor dock - det gillar vi!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


