Pippi Långstrump är den starkaste och snällaste och roligaste och rikaste flickan i hela världen. Hon bor alldeles ensam i Villa Villekulla med sin häst och sin apa Herr Nilsson. En hel kappsäck full med gullpengar har hon också. I huset bredvid bor Tommy och Annika, och sedan Pippi flyttade in har allt blivit mycket roligare! För Pippi bakar pepparkakor direkt på golvet, hon kan lyfta sin häst på rak arm och hon leker kull med poliser när de kommer och vill hämta henne till ett barnhem. (beskrivning lånad från goodreads, finns även på bokus, cdon och adlibris)
Det är ett antal år sedan jag läste eller såg någonting med Pippi men ändå känner man igen och kommer ihåg alla de här berättelserna - och jag är inte ens ett så stort fan av Pippi.
Det är ändå en ganska rolig läsning. Pippi kan ju verkligen vara en förebild, hon är stark och står upp emot de vuxna och deras konventioner. Hon ger verkligen en annan bild av världen som faktiskt är ganska intressant att tänka på och ur.
Men tyvärr så klarar jag inte av henne. Jag skulle inte vilja vara varken henne eller hennes vän. Det känns lite små jobbigt att säga det här för det kan uppfattas lite som en förolämpning mot alla som älskar en av Sveriges största/älskade(vet inte om hon är det men vi säger antar det!) författare. Men det är det inte. I detta fallet handlar det om mig som läsare och människa/person/individ. Det det för min del handlar om är att jag aldrig skulle kunna lita på det Pippi säger eftersom väldigt mycket av det hon säger faktiskt inte stämmer eller är sant. Så, nej.Tyvärr. Jag är inte ett fan av Pippi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar