H.P. Lovecraft x9

Cthulhu vaknar
Obevekligt sänker sig mörkret över världen. I träskmarkerna pågår makabra voodooritualer. Märkliga drömmar hemsöker människorna med visioner om en kolossal stad och en ofattbar varelse, som ligger död och drömmande däri. En hemlig kult arbetar i det fördolda för de Gamlas återkomst, och någonstans i Stilla havet höjer sig uråldriga krafter ur djupen. (Beskrivning lånad från fafner förlag, finns även på bokus och adlibris)

Dagon

Efter fem dagars fångenskap hos tyskarna lyckades jag fly. Mitt ute på Stilla havet satte jag av i en roddbåt med förnödenheter för en lång resa. Men medan jag sov hände något. Väldiga landmassor, som legat orörda på havsbotten sedan oräkneliga tidevarv, höjde sig ur havet. Och något följde med upp. Något obeskrivligt … (Beskrivning lånad från fafner förlag, finns även på bokus och adlibris)

Vad månen ser

Jag hatar månen – Jag är rädd för den – för när den skiner på vissa familjära och älskade platser förvandlas de ibland till något främmande och motbjudande. (Beskrivning lånad från fafner förlag, finns även på bokus och adlibris)

Erich Zanns musik

Jag har aldrig sett en gata så smal och så brant som Rue d’Auseil. Det var nästan som en klippsida, stängd för all fordonstrafik, och längst upp på krönet slutade den i en mäktig mur. Jag vet inte hur det kom sig att jag bosatte mig på en sådan gata, men jag var inte helt mig själv när jag flyttade dit. Varje natt hörde jag sällsam musik från vindskupan ovanför mig. Vindskupan var det enda rum på gatan som låg högt nog för att kunna se ut över muren och ner på andra sidan. Där bodde en violinspelare, en märklig, stum man vid namnet Erich Zann. Även om han höll mig vaken var jag trollbunden av hans märkliga musik. Ju längre jag lyssnade, desto mer fascinerad blev jag, tills jag efter en vecka bestämde mig för att bekanta mig med mannen … (Beskrivning lånad från fafner förlag, finns även på bokus och adlibris)

Den namnlösa staden

Fjärran i de arabiska öknarna ligger den namnlösa staden, sönderfallande och stum, dess låga murar nästan gömda av oräkneliga tidsåldrars sand. Jag borde ha vetat att araberna hade goda skäl till att undvika den. Ändå trotsade jag dem och vandrade ut i den obeträdda ödemarken med min kamel. Jag ensam har sett staden, och det är varför inget annat ansikte har så förfärliga fåror av skräck som mitt; varför ingen annan människa darrar så fruktansvärt när nattvinden skakar fönstren. (Beskrivning lånad från fafner förlag, finns även på bokus och adlibris)

Templet

Den 20:e augusti 1917. Jag Karl Heinrich Graf von Altberg-Ehrenstein, kaptenlöjtnant i den kejserliga tyska marinen och ansvarig för ubåten U-29, släpper denna flaska och loggbok i Atlanten vid en för mig okänd position, där mitt skepp ligger obrukbart på havsbotten. Jag gör det på grund av min önskan att nedteckna vissa ovanliga omständigheter; eftersom jag med all sannolikhet inte kommer att kunna berätta om dem personligen, då jag inte kommer att överleva. Mina omständigheter är lika hotfulla som de är extraordinära, och det är inte bara U-29 som är hopplöst obrukbar, utan på det mest katastrofala vis har även min tyska järnvilja försvagats. (Beskrivning lånad från fafner förlag, finns även på bokus och adlibris)

Från andra sidan

Det faktum att Crawford Tillinghast någonsin hade tillåtits studera vetenskap och filosofi var ett misstag. Dessa saker bör överlåtas till kyliga och objektiva människor, för de erbjuder två lika tragiska alternativ till den känslige mannen; förtvivlan om han misslyckas i sitt sökande, och outsägliga och otänkbara fasor om han lyckas. Tillinghast hade en gång fallit offer för sitt misslyckande, ensam och nedstämd; men nu visste jag, med kväljande fasa, att han fallit offer för sin framgång.

”Vad vet vi”, sade han, ”om världen och universum omkring oss? Våra sinnen är absurt få, och vår uppfattning av vår omgivande verklighet är extremt snäv. Kanske finns hela världar alldeles nära men vi kan aldrig upptäcka dem med de sinnen vi har. Men nu tror jag att jag har hittat ett sätt att bryta ner barriärerna.” (Beskrivning lånad från fafner förlag, finns även på bokus och adlibris)

Randolph Carters berättelse
Jag säger er, jag vet inte vad som har hänt Harley Warren. Det är sant att jag i fem år har varit hans närmsta vän, och en medhjälpare i hans fruktansvärda forskning i det okända. Jag tänker inte förneka att vi vandrade tillsammans på vägen till Gainesville klockan tolv den där hemska natten, på väg mot Big Cypress Swamp. Jag kan till och med bekräfta att vi bar på elektriska lyktor, spadar och en kabelvinda med tillhörande telefonapparater. Men vad som sedan följde, och varför jag nästa morgon hittades ensam och förvirrad i träskets utkant, måste jag insistera på att jag inte vet något om. (Beskrivning lånad från fafner förlag, finns även på bokus och adlibris)

Boken
Jag minns när jag hittade boken. Stället var gammalt och de takhöga hyllorna, fulla med mögliga böcker, sträckte sig ändlöst bort genom fönsterlösa rum och alkover. Jag fick aldrig veta dess titel, för de första sidorna saknades; men den föll upp mot slutet och gav mig en glimt av något som fick mitt inre att svalla. Där fanns en formel – en slags lista över saker att säga och göra – vilka jag kände igen som något mörkt och förbjudet; något som jag tidigare hade läst om i förstulna textstycken, med en känsla av både avsky och fascination. Detta var en nyckel – en guide – till vissa portaler och övergångar som mystikerna hade drömt om och viskat om sedan människan var ung. (Beskrivning lånad från fafner förlag, finns även på bokus och adlibris)

Språk och tänkande. Man skulle kunna tro att jag skulle börja berätta om Vygotskys bok som heter nästan samma sak (Tänkande och Språk), men så är inte fallet - även fast både Lovecrafts noveller och Vygotskys skrivande kan upplevas lika luddigt och obegripligt! 

Iallafall, språk och tänkande. I den ordningen. Jag gillar Lovecrafts sätt att använda språket för att skapa den här världen. Att han hittar passande ord och placerar dem på bra ställen i hans berättelser. Och jag gillar att hans språk berättar saker samtidigt som det lämnar utrymme för tänkande och tolkning. 

Del.2: Tänkandet. Jag upplever inte att berättelserna är särkilt läskiga att läsa när man väl sitter där och gör det (förutom Templet på grund av U-båten och att den slutade fungera). Men när man börjar tänka på det. Och man tänker: "Om…" Då är det faktiskt lite skrämmande. "Tänk om…" - liksom. Och det är det jag gillar med Lovecraft. Han har skapat berättelser som är relativt oklara. Där det finns en ovisshet och en förundran över saker. Det är skräcken "inför"/"rädslan för" som är centralt i novellerna nästan mer än specifika varselser eller mytologi eller händelserna. Men även de delarna är spännande. Lovecraft gör även ett bra jobb med att skapa den här mytologin, och hittar även spännande sätt att utforska olika delar av det här på.  

Men som sagt, det leder till tänkande och tänkande leder till frågor. Frågor som jag ännu inte letat efter svar på och som jag inte vet har faktiska svar. För ovetandet skull ska det kanske lämnas oklart. 

Några frågor:

• Så musik/kultur kan driva bort ”dem”?
• Finns det olika typer av ”monster”?
• Vi har sett tempel på olika platser i världen? Är det samma tempel som kan kommas åt från flera olika platser eller flera olika tempel?
• Återigen, finns det då olika stammar/kulturer av ”monster”? 

För att kommentera de individuella noveller jag läst lite kort: 

Cthulhu vaknar är ju den klassiska storyn och den är spännande att läsa. Gillar den. Sättet den är uppbyggd på, ovetandet och kopplingarna. 

Den namnlösa staden var helt okej. Gillar att den utspelar sig i en annan miljö än det jag normalt tänker mig att Lovecraft utspelar sig i. 

Från andra sidan: Den här gillade jag. Tanken är häftig. 

Erich Zanns musik: Såå märkligt men spännande!

Templet: Äckligt, på grund av att de utspelar sig  på en u-båt som slutar fungera. Det är inte riktigt min önskan om man säger så. 

Även de andra: Dagon, Vad månen ser, Boken och Rudolph Carters berättelse är också bra grejer! 

Kul att ha läst några olika noveller av Lovecraft! Tack till Fafner förlag för recex. Här kan ni kolla in de olika novellerna som släpptes på svenska tidigare i höst!