fredag 28 augusti 2015

The Killing Joke - Alan Moore

For the first time the Joker's origin is revealed in this tale of insanity and human perseverance. Looking to prove that any man can be pushed past his breaking point and go mad, the Joker attempts to drive Commissioner Gordon insane. 

After shooting and permanently paralyzing his daughter Barbara (a.k.a. Batgirl), the Joker kidnaps the commissioner and attacks his mind in hopes of breaking the man. 

But refusing to give up, Gordon maintains his sanity with the help of Batman in an effort to beset the madman. (beskrivning lånad från goodreads, finns även på bokus, cdon och adlibris)

Läste den här för en massa år sedan så hade faktiskt hlömt bort en hel del, men man kan aldrig läsa comics för få gånger! Det passar även väldigt bra att läsa den här innan man fortsätter med att läsa Batgirl då de är sammankopplade.

The Killing Joke är en ganska kort Batman berättelse av en av mina favoriter Alan Moore. Den bygger på Jokerns ide att vem som helst kan "crack" och bli galen, precis som han, om de bara har en dålig dag. Man får även en slags origin story för Jokern. Även om jag, precis som Bolland skriver i slutet av utgåvan jag läst, anser att det snarare är en av flera möjliga origin stories där vi inte vet vilken som egentligen är den riktiga. Jag ser det absolut som någonting som har inträffat i Jokerns liv men det är inte hela berättelsen som leder till att han blir Jokern. Så tänker jag i alla fall. Även om Moore vill säga att det var detta specifika som hände. 

Jag funderar över om det var Moore som skapade Batgirls öde. Eller om det är någon tidigare ideströmning som funnits inom Batman comics sfären. För om man läser ex. Batgirl så har vi ju nästan en direkt fortsättning på vad som händer i den här boken. Det är ganska mäktigt att kunna slänga in något sådant som sedan blir vedertaget som något slags officiellt tillstånd för en karaktär.

The Killing Joke slutar ganska öppet. Den slutar ganska mitt i den sista scenen. För där står Batman och Jokern och skrattar tillsammans liksom?! Hur ska jag tolka det?! Det är väl generellt väldigt Moore dock att göra så. 

Boken är även fantastiskt snyggt tecknat av Bolland. Jag gillar verkligen hans syn på Jokern. Den är riktigt äcklig och nästan verklig. Kolla bara in omslaget; hur snyggt är det inte?! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar