fredag 12 oktober 2012

Tron Legacy

The son of a virtual world designer goes looking for his father and ends up inside the digital world that his father designed. He meets his father's creation turned bad and a unique ally who was born inside the digital domain of The Grid. (Beskrivning lånad från imdb.com)

Jag är lite besviken på mig själv för att jag inte har recenserat/berättat om Tron Legacy tidigare. För den här filmen ligger ganska långt upp på favoriter-listan. 

Till största delen utspelar sig Tron Legacy i den virtuella digitala världen. Jag fattar inte riktigt hur hela grejen fungerar men det är grymt i alla fall. Det är också grymt hur de verkligen har skapat en hel värld i det här digitala. Dock är det inte totalt revolutionerande och fritt skapat, utan till viss del känns det som om de tagit vår värld och gjort om den till pixlar för att den ska passa in i den digitala. Men det är ändå riktigt grymt. Kolla bara in det här introt....


Något som verkligen är framträdande och är med och skapar filmen är musiken. Det finns en scen där man hör Eurythmics Sweet Dreams väldigt dovt i bakgrunden, bara i några sekunder, men de har använt musiken så himla bra ställen. Vilket jag tycker gör mycket för filmen. Det är en skicklighet. Men. Det är framför allt Daft Punk som bidrar med musik till filmen, då det är de som gjort hela soundtracket. Vanligtvis använder man sig kanske av orkestrar m.m. för att göra filmmusik, men här har   vi Daft Punk som gör (typish) techno/electronic musik. Det passar bara så bra in i filmen med den digitala världen, verkligen nyskapande och jättebra. 

Tron Legacy är ett action äventyr (igen typish). Det finns många tankar om djupare budskap i filmen. Min Far drog en lång utläggning om hur det handlar om Gud och allt var det var, vilket filmen har inslag av men man kan också självklart tänka fram andra budskap. Jag säger då: Tänk inte så mycket på det utan låt er bara bli mesmerized. 

onsdag 10 oktober 2012

Graceling #3: Bitterblue - Kristin Cashore

Eight years after Graceling, Bitterblue is now queen of Monsea. But the influence of her father, a violent psychopath with mind-altering abilities, lives on. Her advisors, who have run things since Leck died, believe in a forward-thinking plan: Pardon all who committed terrible acts under Leck's reign, and forget anything bad ever happened. But when Bitterblue begins sneaking outside the castle--disguised and alone--to walk the streets of her own city, she starts realizing that the kingdom has been under the thirty-five-year spell of a madman, and the only way to move forward is to revisit the past. (Beskrivning lånad från goodreads.com)



Läs om Graceling #1(Goodreads) här och Graceling #2: Fire (egen recension) här!


Lite seg i början(kan dock bero på mitt läshumör) och jag är också lite besviken på slutet. Det var ett bra slut, men det var inte helt perfekt, som man förväntar sig på slutet av en serie(men vem vet det kanske inte är slutet på serien?!). Däremot var boken överlag mycket bra. Inte lika mycket action eller krig som i de tidigare men fortfarande väldigt spännande och äventyrlig. 

Jag vill säga att den är lite mer mental än fysisk. Och inte så Inception-mental, där man inte riktigt förstår vad som händer, utan att den handlar mer om att Bitterblue försöker komma underfund med hur hon ska styra sitt rike och kryptering med mera. Men det är en bra blandning av action och det här mer tänkandet. Jag gillar det. 

En liten spoiler mening(markera det nästkommande området): Den sammankopplar med de BÅDA tidigare böckerna!

Som i de båda tidigare böckerna älskar jag fortfarande miljöerna. Jag vill ha ett slott. Kanske inte just Bitterblues för det verkar ganska creepy ibland. Men ändå en slott med ett/eller flera torn. Lönngångar överallt, gigantiska målningar på väggarna och, självklart, ett eget bibliotek! 

söndag 7 oktober 2012

I love being a nerd #2

För ett par veckor sedan var jag inne på den här bloggen, som länkade vidare till den här bloggen som säljer tygpåsar! Och jag har varit på jakt efter fina tygpåser i en evighet. Så jag var bara tvungen att köpa en när jag hittade en fin. Bäst. Underbart. Perfekt att ha böcker i!


Går vidare till del två av detta inlägg... 

... nämligen den här boken; Karma Boulevard av Anna Kerubi. Har någon läst den? Är den bra?



torsdag 4 oktober 2012

Nytt i bokhyllan!

 Ännu lite böcker i bokhyllan.... yey!


Ett litet last med Before Watchmen tidningar. Har inte läst de tidigare än. Får ta och göra det snart. Men jag läste 1:a Dr. Manhattan direkt. Mycket bra. Väldigt fascinerande tankegångar. Undrar om de har någon trovärdighet. Jag tycker det, men jag litar väldigt lätt på sådana här grejer. 

Suck. Om man nu bara hade tid att läsa alla böcker man ville.... 

onsdag 3 oktober 2012

Chuckle

A weird post about a word...


chuck·le
Noun(substantiv, namn på saker och ting)
intr.v. chuck·led, chuck·ling, chuck·les
1. To laugh quietly or to oneself.
2. To cluck or chuck, as a hen.

A quiet laugh of mild amusement or satisfaction.

chuckle(samma ord, möjligen att man faktiskt betonar det olika i de olika sammanhangen)
Verb(verb, saker som man gör)
1. To laugh softly or to oneself
2. (Life Sciences & Allied Applications / Zoology) (of animals, esp hens) to make a clucking sound

a partly suppressed laugh

Synonymer
Chortle
Laugh softly
giggle
snigger
titter
laugh

översättning
Skrocka
Småskratta

Det första jag tänker poängtera är att jag refererar till ordet chuckle i benämningen som ett skratt och inte lätet som hönor gör.

Poängen med inlägget är att jag verkligen gillar ordet chuckle och dess innebörd och att det det inte finns någon bra översättning till svenska. Chuckle är ett ord som OFTA förekommer i YA-böcker och fanfiction och likande(eller är det bara jag som tycker det?) och det är ett jätte-mysigt ord. Chuckle. Men så på svenska: skrocka. Skrocka?! Det låter inte alls lika mysigt, och små skratta tycker jag inte har samma innebörd. Vilket är synd. För det skulle vara trevligt att ha en svenska motsvarighet, som var lika trevligt att använda. För vem har någonsin skrockat? Chuckled däremot, det tror jag att många har gjort.

Jag inser att ordet självklart inte behöver användas i ett greater-good-syfte, men det är så jag hoppas att ordet används.

Detta leder alltså fram till två frågor:
1) finns det något bättre motsvarighet till CHUCKLE än skrocka?
2) om vi skulle skapa ett eget ord, hur skulle vi göra det?