Pitch Perfect Musik!

Aniara - Harry Martinson (del 2/2)

Vi tror att det räcker med att överlämna åt politikerna att klara en del praktiska samlevnadsdetaljer. Men vi måste alla känna vår meddelaktighet i världssituationen. Vi måste uppleva vårt medlemskap i kosmos och vår medansvarighet när förstörelsen släpps lös. 

Aniara, Harry Martinsons stora rymdepos, är på en gång en förtvivlans varning i kärnvapnens och de ekologiska hotens tid och det kanske fulltonigaste uttrycket för Martinsons livslånga projekt att visa oss människans försök att se sig själv och sin roll i skapelsen.

Aniara publicerades första gången 1956 och fick ett storartat mottagande. Men kanske är det först idag som rymdeposet fullt ut framstår som ett av vår tids konstnärligt och intellektuellt mest utmanande verk. (beskrivning lånad från bokus.com, finns även på adlibris.com och cdon.com)

Läs första delen av min recension på Aniara här!

Jag har tydligen en tendens att kasta mig in i den djupa änden när det kommer till böcker. Min första "riktiga" graphic novel/comic book var Watchmen av Alan Moore. Bland mina första klassiker är Brott och Staff av Dostojevskij. Det är inte direkt lätta böcker. Och självklart som min första bok på vers väljer jag Aniara på vars baksida det står "ett av vår tids konstnärligt och intellektuellt mest utmanande verk" - inte det lättaste. 

Samtidigt tror jag att detta är något som lockar mig med böcker. Det är någon som utmanar mig att läsa boken och ta mig igenom den, genom att skriva på den och säga att den är intellektuellt utmanande. 

Jag förstår vad som händer, utspelas och liknande och jag tor att jag fattar men jag är inte säker på att jag fattar det jag borde fatta. För att citera Martinson: "Har någon hjärna ens behärskat alla orden i Xinombras språk. Ingen enda. Då fattar du. Och fattar inte." (Aniara, 2004, s. 165)

Så här är lite av det jag tänker och ser när jag läser Aniara(saker som tas upp i boken i random oordning): något slags högvärderande av planeten Jorden. Att det är en häftig plats - det har ändå uppstått liv här. Dock är det människors fel av det bara gått utför för jorden och mänskligheten. Ibland känns det som att det är vår egen historia igen, samtidigt som det ska vara vår framtid. Vad gör man när det inte finns någonting? Rymden = nothing liksom! Och en massa annat. Tid. Ensamhet. Sorg. Förödelse. Makt. Religion. Allsmäktighet. Vad har vi kvar när vi inte längre har Jorden? Vi ska inte ens börja prata om vad den här resa står för. Botgöring? Tolerans? Acceptans? Finns Gud och vad är det(/han/hon)? 

Jag vet att det är många av er där ute som läser en hel böcker på vers. Detta var som sagt min första men jag tyckte det var helt okej. Visserligen är detta ett erkänt storverk och det är väldigt bra gjort. Jag tycker det är duktigt att kunna bryta ner en historia till dessa verser och samtidigt kunna måla en historia för mig som läsare för jag ser verkligen framför mig hur det här utspelar sig. 

Jag var på en IMAX(typ Cosmonova) film när jag var i USA om Hubble teleskopet i 3D så jag har verkligen tydliga bilder på hur det skulle kunna vara att åka i detta rymdskeppet och bara stirra ut i universum. Det är ganska häftigt i ca 40 minuter men i en livstid? Man kanske kan förstå att de har en del problem? 

Böcker som får mig att ens tänka de tankarna jag tänkt när jag läst den här boken hamnar omedelbart över medelmåttighetsgränsen. Jag gillar den. Jag är inte säker på att jag faktiskt fattar den men jag gillar den. Läs den! 

Ps. Återigen: Jag tycker att det här är en bra låt. Den är inte exakt som versen i boken(Den blinda, Aniara, 2004, s. 92) men ändå bra. Helen Sjöholm som sjunger i den här låten gör även rösten( och antagligen sjunger) till Anastasia i Anastasia, en av mina favoriter. Gilla. 

Ett ljusår är en grav - Harry Martinson, Aniara, 2004, s.162

Aniara - Harry Martinson

Vi tror att det räcker med att överlämna åt politikerna att klara en del praktiska samlevnadsdetaljer. Men vi måste alla känna vår meddelaktighet i världssituationen. Vi måste uppleva vårt medlemskap i kosmos och vår medansvarighet när förstörelsen släpps lös. 

Aniara, Harry Martinsons stora rymdepos, är på en gång en förtvivlans varning i kärnvapnens och de ekologiska hotens tid och det kanske fulltonigaste uttrycket för Martinsons livslånga projekt att visa oss människans försök att se sig själv och sin roll i skapelsen. (beskrivning lånad från bokus.com, finns även på adlibris.com och cdon.com) 

Ett ljusår är en grav. 

Så vände vinden - Helen Sjöholm, Kleerup

Inte bara Fifty Shades...

Fifty Shades böckerna är absolut inte, på långa vägar, den enda Fanfiction som börjat som en fanfiction för att sedan också publiceras. Nej.

I Sverige är ju detta inte ett enormt fenomen. Exempelvis känner jag inte till så enormt många som faktiskt läser FF och därför är det ju inte ett enormt intresse för publiceringen av FF- böcker heller - antagligen. Men i andra delar av världen(USA) är detta ett större fenomen. Vissa fans/läsare gillar inte alls att FFs publiceras eftersom grejen men FFs är ju att man deltar i ett community om en bok/film/tv-serie och det ska vara gratis. Man älskar den här världen som någon annan har skapat och vill uppleva mer av den. Rättigheterna tillhör fortfarande författarna/skaparna. Sedan kommer vissa och skriver bra stories som bygger på dessa redan skapade världarna, publicerar, tar betalt och tjänar pengar på det.

Jag tycker väl det kan vara förståeligt att folk reagerar på detta. För vad hade Fifty Shades varit utan Twilight? Jag har ingen aning men det är ju inte säkert att den hade funnits överhuvudtaget utan Twilight. Men. Samtidigt är ju inte Fifty Shades Twilight. Det är två ganska olika verk. Det faktumet att Fifty Shades först var en Twilight FF är inte direkt vad den säljer sig själv på. Har man en tillräckligt egen/originell ide och sedan byter bort namnen så är det ju en annan bok.

Det tråkiga som händer när FFs publiceras är att de tas bort från internet, så att man på sidor som fanfiction.net och liknande, inte längre kan läsa dessa. Därför är det väl även förståeligt att fans som har hittat bra fanfictions som de kanske läser om och om igen blir aningen sura när de tas bort, och inte helt plötsligt vill börja betala för att läsa samma story. Förståeligt. Det skulle inte jag heller tycka var särskilt roligt.

Dock, återigen, har man en tillräckligt egen/originell ide och sedan byter bort namnen så är det ju en annan bok. Dessutom är detta nästan omöjligt i dagens samhället. Nästan allt är väl en reproduktion av något annat - på ett eller annat sätt! 

Poängen med detta inlägget, efter att ha luftat mina tankar lite, var att ge er ett tips på en ny bok som publicerades i dagarna. Boken heter Animate Me och är skriven av Ruth Clampett och är en föredetta fanfiction. Även detta är en Twilight fanfiction. Jag har redan läst den som fanfiction men är väldigt taggad på att beställa hem boken för den är faktiskt väldigt bra. En av de bättre som jag har läst.

Animate Me by Ruth Clampett...

She seemed far beyond his reach…could love draw them together?

For years shy animator Nathan has carried a torch for Brooke, the beautiful and dynamic Director of Development at their animation studio, even creating B-Girl, a comic-book heroine in her likeness. When a new project throws the two of them together, lovestruck Nathan finally seizes his moment – only to find Arnauld, head of the animation studio, claiming exclusive rights to Brooke’s affections.

But Nathan, it turns out, is not giving up on his dreams so easily. With inspired determination, he sets out to be the super hero of wooing his girl. Threatened by his persistence, Arnauld plays dirty – only to spark an uprising at the studio that unleashes the sort of havoc only a building full of frustrated animators can create. While Nathan pulls out all the stops to win his B-girl, Brooke has to choose. 

Should she pursue the sparkling career that has taken her years to build…or follow her heart? (Beskrivning lånad från goodreads.com) 

Väldigt One Tree Hill inspirerade namn. Animate Me handlar dock i stort sett om Nathan, en animatör, som secretly from a far away distance är kär i Brooke men sen så far away längre...

Helt klart läsvärt!

Beautiful #1: Beautiful Disaster - Jamie McGuire

Abby Abernathy is a good girl. She doesn’t drink or swear, and she has the appropriate number of cardigans in her wardrobe. Abby believes she has enough distance from the darkness of her past, but when she arrives at college with her best friend, her path to a new beginning is quickly challenged by Eastern University’s Walking One-Night Stand.

Travis Maddox, lean, cut, and covered in tattoos, is exactly what Abby wants—and needs—to avoid. He spends his nights winning money in a floating fight ring, and his days as the ultimate college campus charmer. Intrigued by Abby’s resistance to his appeal, Travis tricks her into his daily life with a simple bet. If he loses, he must remain abstinent for a month. If Abby loses, she must live in Travis’s apartment for the same amount of time. Either way, Travis has no idea that he has met his match. (bekrivning lånad från goodreads.com)

Jag har fastnat i ett träsk av medelmåttiga lättlästa e-böcker. Det är en sjukdom. Det är bara så enkelt att browsa runt på goodreads efter böcker och sedan leta upp dem i iBookstore. Så enkelt. För enkelt.

Jag letar inte in mig på böcker som brott och straff eller liknande (allt för krävande) utan min drog är new-adult/chick-lit/feel-good böcker. Det är inte de största litterära verken men de är fortfarande bra och underhållande att läsa.

Beautiful Disaster är en som de böckerna som påbörjade mitt nuvarande beroende av e-böcker och även ledde in mig på det mer specifika området med "romantiska" idrotts/sport böcker(vilket jag kommer att återkomma till vid ett annat tillfälle!).

Det är en bra rolig underhållande berättelse. Jag gillar den. Det är typ som bra fanfiction fast man måste betala för den. Men absolut läsvärt!

Ps. Den finns nog som vanlig bok också om man vill läsa det med, det är bara jag som fick tag i dem som e-böcker!