Boy Meets Boy #2

This is the story of Paul, a sophomore at a high school like no other: The cheerleaders ride Harleys, the homecoming queen used to be a guy named Daryl (she now prefers Infinite Darlene and is also the star quarterback), and the gay-straight alliance was formed to help the straight kids learn how to dance. 

When Paul meets Noah, he thinks he’s found the one his heart is made for. Until he blows it. The school bookie says the odds are 12-to-1 against him getting Noah back, but Paul’s not giving up without playing his love really loud. His best friend Joni might be drifting away, his other best friend Tony might be dealing with ultra-religious parents, and his ex-boyfriend Kyle might not be going away anytime soon, but sometimes everything needs to fall apart before it can really fit together right.

This is a happy-meaningful romantic comedy about finding love, losing love, and doing what it takes to get love back in a crazy-wonderful world. (beskrivning lånad från goodreads.com, finns även på Bokus, Adlibris och Cdon)

Här kan ni läsa del #1 av den här boken dock handlar den inte riktigt om just den här boken!

Först av allt måste jag säga att jag gillar omslaget. Väldigt mycket. Fin blå färg och väldigt minimalistiskt. Finaste. 

Det är en hel del drama i den här boken. High School liksom. Det händer saker hela tiden. Jösses, jösses, jösses. 

Men det är en bra story. Jag gillar den. Det är en sådan här bok som man går och lägger sig med ett leende på läpparna efter att man har läst klart den. Fin. Söt. Rolig. Älskar att de pratar ett eget språk av nonsens, bara blandade vokaler och konsonanter. 

Jag gillar random. Min far kallade mig en gång asymmetrins mästare och det är jag verkligen. Köpte handdukar till mig själv en gång - alla i olika färger. Så jag gillade verkligen det här citatet i boken: 

"I want to talk to you and be random with you and be ridiculous with you."

Bye bye One Tree Hill!

Och där var det över. Sista avsnittet av One Tree Hill är sett. Det har gått tio år sedan det första avsnittet sändes och nu sitter vi här.(Herregud, 10 år, jag var typ nio år när det börjades sändas.) Och det har hänt en hel del. Från de första säsongerna när de gick i High School och det var massor av rivalitet mellan de två bröderna Scott, och Dan pressade Nathan. Då var Coach Durham, Karen och Keith fortfarande med i leken. Lucas bytte tjej stup i kvarten, asså man växlade mellan Brooke och Peyton. Och de hängde på River Court. Sedan gick åren.



Haley blir på körd, Lucas får en hjärtattack, Peyton får en stalker, folk åker på turné, spelar basket matcher, skadas, älskas, dödad, hatas. De lämnar Tree Hill men kommer tillbaka så småningom, för det är Tree Hill som är deras hem. De växer upp, gifter sig, startar företag, skaffar barn och lever vidare. Nya överraskningar dyker hela tiden upp längs vägen. Största delen av karaktärerna bryter på ett eller annat sätt lagen någongång, i stort sett, för att hantera problem och annat.

Jag tycker att One Tree Hill har varit en bra serie. Dock har den tappat en hel del av det som gjort den riktigt bra under de senare säsongerna. Och det har lett fram till denna dag ett bra tag. Men jag tycker att det är en bra drama serie. Spännande, rolig, trevlig och mycket annat och den håller en medel kvalitet, och vi gillar karaktärerna det är främst därför den har pågått som länge som den faktiskt har gjort. Jag har velat veta vad som kommer att hända med dessa karaktärer så det är därför jag har fortsatt att titta. Men jag tycker att de fick ett bra avslut på det hela i detta sista avsnitt. De knöt ihop säcken fint med U2s låt One Tree Hill och Gavin DeGraws I Don't Want to Be.

Jag tror att man någon gång kanske får ta att kolla på hela serien igen. Suck, men inte än på ett tag. Man kan ju hoppas på att någon skapar en ny bra serie efter att de lagt ner den här!

Bye bye One Tree Hill!