Locke & Key tells of Keyhouse, an unlikely New England mansion, with fantastic doors that transform all who dare to walk through them, and home to a hate-filled and relentless creature that will not rest until it forces open the most terrible door of them all!
Acclaimed suspense novelist and New York Times best-selling author Joe Hill (Heart-Shaped Box) creates an all-new story of dark fantasy and wonder, with astounding artwork from Gabriel Rodriguez. (beskrivning lånad från goodreads, finns även på bokus, cdon och adlibris)
Bara det faktum att volymen har Lovecraft i titeln lockar mig till den här boken. Kan inte så mycket om Lovecraft i sig, har egentligen bara läst Cthulhu och även några andra verk som är delvis inspirerade av Lovecraft och Cthulhu. Men det bådar märkligheter.
Den lever minst sagt upp till det. Märkligheter pågår. Till fullo. Jag tycker att det är en välskriven och spännande berättelse. Den är berättad på en bra och intressant sätt. Och dessutom snyggt illustrerat. En bra läsningen helt enkelt.
Tyvärr, känner jag att den inte lockade mig så pass mycket som jag hade hoppats. Det var liksom inte min grej. Får se om jag kommer fortsätta läsa. Möjligen.
Visar inlägg med etikett Cthulhu. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Cthulhu. Visa alla inlägg
fredag 20 maj 2016
onsdag 18 mars 2015
Neonomicon - Alan Moore
Comic book legend Alan Moore (WATCHMEN, FROM HELL) and brilliant artist Jacen Burrows deliver a chilling tale of Lovecraftian horror! Brears and Lamper, two young and cocky FBI agents, investigate a fresh series of ritual murders somehow tied to the final undercover assignment of Aldo Sax –the once golden boy of the Bureau, now a convicted killer and inmate of a maximum security prison. From their interrogation of Sax (where he spoke exclusively in inhuman tongues) to a related drug raid on a seedy rock club rife with arcane symbols and otherworldly lyrics, they suspect that they are on the trail of something awful… but nothing can prepare them for the creeping insanity and unspeakable terrors they will face in the small harbor town of Innsmouth.
NEONOMICON collects Alan Moore’s 2010 comic book series for the first time in its entirety – including his original story, THE COURTYARD, which chronicled Aldo Sax’s tragic encounter with the (somewhat) mortal agents of the Old Ones! (beskrivning lånad från goodreads, finns även på bokus, cdon och adlibris)
Det här är bland det mest störda som jag har läst. Det är fantastiskt, äckligt och ett totalt mind-fuck. Först och främst så är det ju Alan Moore, det är faktiskt lite detta jag söker när jag läser hans comics, men sedan även det att han tagit sig an att skriva om Cthulhu-mytolgi gör det hela mer stört.
Det handlar alltså om några agenter som utreder ett fall, så kommer de i kontakt med värsta Lovecraftian society-grejen. De går undercover och denna gruppen, som visar sig vara värsta orgie-samfundet, tar de till fånga och sedan kommer Varelsen. Och jag bara: What?! What?!?!?!
Säkerligen mycket kontroversiell för många, läste en text om den där de nämnde att alla mänskliga kroppsvätskor är involverade i den här berättelsen(mycket sant!), hämningslös och ett totalt mind-fuck. Måste dock säga att jag gillar stilen på bilderna. Det är lite Max Payne noir över det hela. Nedtonat, mörkt och märkligt.
måndag 9 mars 2015
The Call of Cthulhu - H.P. Lovecraft
One of the feature stories of the Cthulhu Mythos, H.P. Lovecraft’s “The Call of Cthulhu” is a harrowing tale of the weakness of the human mind when confronted by powers and intelligences from beyond our world. (beskrivning lånad från goodreads)
Läs berättelsen här!
Läste för ett tag sedan Neonomicon av Alan Moore, som är ett totalt mind-fuck, men den bygger i allafall på Lovecrafts berättelse om Cthulhu. Något som jag har märkt de senaste åren är att väldigt mycket (mytologi/musik/böcker m.m) bygger på denna berättelsen och det var därför som jag läste den. Det behöver man göra.
Jag vet inte om jag upplevde original berättelsen så värst mörk, som jag kanske hade tänkt att den skulle vara. Det är möjligt att den behöver ett par omläsningar innan det kommer. Dock är den ganska grym i hela dess upplägg. För det är uppbyggs så naturligt, som så att det möjligen skulle kunna vara sant. Lite historiska föremål, mystiska texter och folk som berättar lite liksom! Det som också gör det skrämmande är ju att tecknen på och/eller kopplingarna till detta uråldriga dyker upp på så många olika ställen - till synes utan kopplingar till varandra.
Dock fattar jag det lite som att Cthulhu-mytologin inte bara är begränsad till denna berättelse utan det finns mängder av berättelser som utvecklar och forsätter på samma ide. Så man måste kanske egentligen läsa annat med för att lära sig mer om detta. Neonomicon är ett exempel.
Ps. jag kommer nog aldrig att lära mig stava till CTHULHU, eller Neonomicon för den delen. Sjukt svårt. Tack för mig!
Läs berättelsen här!
Läste för ett tag sedan Neonomicon av Alan Moore, som är ett totalt mind-fuck, men den bygger i allafall på Lovecrafts berättelse om Cthulhu. Något som jag har märkt de senaste åren är att väldigt mycket (mytologi/musik/böcker m.m) bygger på denna berättelsen och det var därför som jag läste den. Det behöver man göra.
Jag vet inte om jag upplevde original berättelsen så värst mörk, som jag kanske hade tänkt att den skulle vara. Det är möjligt att den behöver ett par omläsningar innan det kommer. Dock är den ganska grym i hela dess upplägg. För det är uppbyggs så naturligt, som så att det möjligen skulle kunna vara sant. Lite historiska föremål, mystiska texter och folk som berättar lite liksom! Det som också gör det skrämmande är ju att tecknen på och/eller kopplingarna till detta uråldriga dyker upp på så många olika ställen - till synes utan kopplingar till varandra.
Dock fattar jag det lite som att Cthulhu-mytologin inte bara är begränsad till denna berättelse utan det finns mängder av berättelser som utvecklar och forsätter på samma ide. Så man måste kanske egentligen läsa annat med för att lära sig mer om detta. Neonomicon är ett exempel.
Ps. jag kommer nog aldrig att lära mig stava till CTHULHU, eller Neonomicon för den delen. Sjukt svårt. Tack för mig!
onsdag 6 augusti 2014
Mannerskiölds herrgård - Oskar Källner
Annons:
Riktiga spöken!
Besviken över spökhus som lovat för mycket? Lurad på dina besparingar av bluffmakare och bedragare? Följ med på en guidad tur till en nexus för paranormala krafter, en öde herrgård på hemlig plats.
Det sägs att huset byggdes av djävulen själv, att där finns ett mörker som inte kan förgöras. Stanna en natt och du kommer få uppleva saker bortom dina vildaste fantasier. Det är ett löfte. Annars får du pengarna tillbaka.
OBS: Egen bil är ett krav. Guiden möter upp i Stockholm och åker med i er bil till herrgården.
Ursulas spökturer
(beskrivning lånad från bokus, finns även cdon och adlibris)
Tack till Fafner förlag för recex:et!
Ja, nu MÅSTE jag väl ge mig in i Lovecraft och Cthulhu-världen. Jag har faktiskt haft den här länken uppe på paddan ett bra tag men ännu inte börjat läsa det ännu. Men nu får jag nog ta och göra det. Känns lite som något man måste ha läst för att fatta saker och ting, eller kanske för att förstå att man inte kan/ska förstå saker och ting.
Men som ett fan av exempelvis Supernatural så gillar jag det här. En övergiven herrgård dit någon leder ovetande människor - bådar ju inte gott. Lägg till en massa sörja som får mig att tänka på ectoplasman i Supernatural (No Exit-avsnittet exempelvis!), mystiska historiska pakter(pakter är aldrig bra), lite tentakler och andra halv zombie robot varelser så har man något ganska bra. Dock får man inte ett avslut på samma sätt som i Supernatural, där allt går att döda. Det är bara att acceptera att det är som det är. Vilket är skitjobbigt. För man får typ inga svar och ingenting är uppklarat och man är bara som ett enda stort frågetecken. Härligt men taskigt. Tack!
Något som jag förundrades och förvånades över är språket. Det är en av de få böcker som jag läst där man faktiskt använder det svenska språket. Många av de böcker jag läser skulle kunna göra sig lika bra på engelska och jag tänker ofta att jag läser dem på engelska även när de är på svenska(konstigt men sant). Jag tycker att Källner använder ett språk som jag inte skulle kunna hitta i engelskan och det är roligt att någon kan skriva bra på svenska.
Riktiga spöken!
Besviken över spökhus som lovat för mycket? Lurad på dina besparingar av bluffmakare och bedragare? Följ med på en guidad tur till en nexus för paranormala krafter, en öde herrgård på hemlig plats.
Det sägs att huset byggdes av djävulen själv, att där finns ett mörker som inte kan förgöras. Stanna en natt och du kommer få uppleva saker bortom dina vildaste fantasier. Det är ett löfte. Annars får du pengarna tillbaka.
OBS: Egen bil är ett krav. Guiden möter upp i Stockholm och åker med i er bil till herrgården.
Ursulas spökturer
(beskrivning lånad från bokus, finns även cdon och adlibris)
Tack till Fafner förlag för recex:et!
Ja, nu MÅSTE jag väl ge mig in i Lovecraft och Cthulhu-världen. Jag har faktiskt haft den här länken uppe på paddan ett bra tag men ännu inte börjat läsa det ännu. Men nu får jag nog ta och göra det. Känns lite som något man måste ha läst för att fatta saker och ting, eller kanske för att förstå att man inte kan/ska förstå saker och ting.
Men som ett fan av exempelvis Supernatural så gillar jag det här. En övergiven herrgård dit någon leder ovetande människor - bådar ju inte gott. Lägg till en massa sörja som får mig att tänka på ectoplasman i Supernatural (No Exit-avsnittet exempelvis!), mystiska historiska pakter(pakter är aldrig bra), lite tentakler och andra halv zombie robot varelser så har man något ganska bra. Dock får man inte ett avslut på samma sätt som i Supernatural, där allt går att döda. Det är bara att acceptera att det är som det är. Vilket är skitjobbigt. För man får typ inga svar och ingenting är uppklarat och man är bara som ett enda stort frågetecken. Härligt men taskigt. Tack!
Något som jag förundrades och förvånades över är språket. Det är en av de få böcker som jag läst där man faktiskt använder det svenska språket. Många av de böcker jag läser skulle kunna göra sig lika bra på engelska och jag tänker ofta att jag läser dem på engelska även när de är på svenska(konstigt men sant). Jag tycker att Källner använder ett språk som jag inte skulle kunna hitta i engelskan och det är roligt att någon kan skriva bra på svenska.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

