Remember the Titans

It is 1971 and football coach Herman Boone (Denzel Washington) has just taken over as the coach of the Titans, a recently-integrated college team. The Titans head off for training camp, and under Boone's strict leadership, the black and white players manage to put aside their initial distrust and grow into a strong team with a good chance at winning the state championship. However, when they return to school, the team find ingrained prejudice on many parts of the campus, with some officials even plotting to get rid of Boone, but this only strengthens their resolve to win the season. (beskrivning lånad från cdon)

Detta är en väldigt sevärd film. Tycker nästan att det är en av de filmer som man borde ha sett någon gång i sitt liv. Som idrottsintresserad person, tycker jag att hela amerikanska fotbolls-delen är intressant. Visserligen handlar filmen inte så enormt mycket om fotboll i sig men det är ett bra inslag, och hela kulturen som finns kring sport i USA är ett fenomen i sig självt. Sedan är hela rasism/apartheid/civil rights movement-delen av filmen väldigt intressant, och de skildrar det på ett bra sätt, tycker jag. Tillsammans blir det en väldigt bra film.

Jag kollade faktiskt på filmen också för att dels analysera Boones ledarskap(läste en management och ledarskapskurs då vi pratade om honom och hans ledarstil i filmen). Han gör några riktigt tydliga saker som visar på hans ledarskap - framförallt håller han ett väldigt inspirerande tal, där han målar upp en framtidsvision, enar spelarna för något gemensamt och för något större. Skickligt gjort! 

Sevärd film!       

The 5th Wave

Four waves of increasingly deadly attacks have left most of Earth decimated. Cassie is on the run, desperately trying to save her younger brother. (beskrivning lånad från cdon)

Läs min recension på boken här! 

I och med att jag inte var jättehypad över boken, så hade jag inga direkta förväntningar på filmen heller. Dock måste jag säga att jag gillade filmen. Den var helt okej liksom. 

Jag tycker att den här berättelsen gjorde sig bättre som film än som bok. Jag tycker att de får till bakgrundsberättelsen väldigt bra och bygger handlingen bra i filmen med de olika vågorna och så. Sedan håller filmen en okej kvalitet hela vägen igenom. 

Förutom vid vissa scener. Ni vet när man samtidigt vill dö av pinsamhet och skratta åt löjligheten i "romance"-scenerna. Dem scenerna. Det finns ett par sådana som är ofantligt dåliga. Min fråga är det här: Tycker filmskaparna att de är bra scener? Oförståeligt. Eller är det bara jag och mina biokompanjoner som tycker det?! 

Utöver de scenerna så tycker jag att de levererar en helt okej film som är sevärd. Konceptet är jätteintressant så det finns många bra saker med filmen med utöver de där scenerna!

Arrietty

Arrietty är en lånare, en väldigt liten lånare. Tillsammans med sin mamma och pappa bor hon under golvet i hus. Därifrån de ibland lånar diverse saker. Men en dag blir Arrietty upptäckt av pojken som bor i huset.

Jag vet inte om det här räknas anime, men som ni då kanske förstår så är den animerad. Jag är relativt oerfaren när det kommer till detta område(utanför disney filmer typ!). Har sett delar men aldrig engagerat eller hela. Så det här var lite nytt.

Men jag tycker den var jättebra. Den var fin. Jag älskar deras "värld" om man säger så. Att de bor under huset, deras "hus" var jätte-coolt och att de klättrar uppåt på spikar. Det är ju underbart. Handlingen är också bra, klassisk men ändå lite nyskapande. Karaktärerna är också jättefina. Arrietty är grym.

Verkligen en sevärd film och inte bara för barn( som skulle få se den bara för att den är tecknad) utan äldre människor(äldre än barn då) kan också se den. Trevlig och fin. Spännande också!