Before Watchmen: Minutemen

"You come into this world, and your point of view is narrow. If you're lucky, it's a safe and loving place. As you grow, your view of the world broadens and you struggle to find your place within it. If you're strong, you learn to survive it. 

Over time you may not decipher the mysteries of the universe, but you can make your peace with that and find strength in what you know to be true. 

If you're wise enough to approach this seeming impasse with humanity, you may even find a sustained happiness. The one day you meet a guy, and he throws a wrench in the gears. He takes away your understanding of the world you live in. 

He takes away your belief of what you knew to be true. Such a thing is bound to bring you low. So you search for the things that brought you happiness in the past. Perhaps things that comforted you with their sense of function and order. 

You hope that over time... "

Minutemen var den mest överraskande delen av alla. Jag hade inga förväntningar överhuvudtaget på dessa nummer förutom att de skulle vara tråkiga. Jag har tidigare inte heller tyckt att Nite Owl Sr. berättarröst har varit spännande - överhuvudtaget. Men. Men!

Det här var jättebra. Det är en otroligt mörk, duster och hemsk handling. Jösses asså. Jag var inte beredd på det här. Mycket bra. Som vanligt har det ett chockerande slut och man vet inte riktigt vad man faktiskt ska tro. Och det är bara förödande. Och död. Jättebra.

Jag tänker lite att det borde finnas några sensmoraler i Minutemen som de i Watchmen sedan kan dra nytta av. Men jag vet inte riktigt vad de kan tänkas ha lärt sig. Möjligen ingenting. Vad de dock skulle kunna ha lärt sig är att människor i en grupp har ofta olika tankar om vad och hur saker och ting ska göras. Duh! De lär sig inte riktigt att bemästra detta någon gång. Antagligen för att de alla har vissa stilar eller drag som göra att de är där överhuvudtaget.

En annan lärdom är kanske att det tär på en att vara en Minutemen/Watchmen/superhjälte. Och ja, det finns en stor risk att du faktiskt dör. Yup. Positivt.

Grejen med superhjältar är samtidigt att de behövs. De är en motreaktion mot samhället på ett sätt. De finns i samhällen som har problem och försöker hjälpa till. Har du inga skurkar att sätta dit behöver du ju inte heller brottsbekämpare. Batman kommer tillbaka för att Bane kommer till Gotham. Värt att tänka på.

Covers:

Länk till länkar!

Before Watchmen: Nite Owl

"Four o´clock, Lincoln Park, South-east corner, Green Bench." 

Där och då börjar Dan Dreibergs övertagande som Nite Owl. 

Vid första anblicken verkar Nite Owl eller Dan vara en av de er "normala" av "hjältarna" i Before Watchmen men det visar sig ganska snart att hans bakgrund/uppväst inte heller är fullt så underbar. 

Vid sidan av en misshandlande pappa och en mamma som helt enkelt inte verkar bry sig växter Dan upp med en dröm om att arbeta tillsammans med Nite Owl (den äldre), som efter lite om och men tar in Dan under sina vingar. Men det gör honom ändå inte mindre påverkad av hans vardagliga liv. 

Ni som läst min tidigare recension om Rorschach vet att jag tycker att det finns vissa likheter mellan de båda och det är kanske just därför de fungerar bra tillsammans - vem vet. Framför allt att båda verkar ha varit ganska totalt oälskade/oönskade av sina föräldrar när de växte upp. Sedan försöker de båda hitta sina vägar för att ta sig vidare från detta och dessa blir då ganska olika. Även fast denna serie ska handla om Nite Owl handlar den nästan lika mycket om Rorschach.

Men vad betyder "The End is Nigh"? Detta står på en skylt som Rorschach använder som mordvapen och sedan börjar demonstrera med. Jag tror även att samma uttryck dyker upp i Silk Spectre. Nej, det var visst sista sidan i sista Nite Owl!

Svar: Enligt sökning betyder bara "nigh"att någonting är nära. Thus: Slutet är nära. Domedagen. The End. Men tydligen så ska en man ha gått omkring med en sådan här skylt på Oxford Street i London och skyltat om den kommande domedagen (enligt kristendomen). Detta är väldigt "conspiratory" för det passar otroligt bra in på handlingen i Watchmen.

Nite Owl var för övrigt en väldigt bra och underhållande story.

Covers:

Länk till länkar!

Before Watchmen: Rorschach

Rorschachs journal (july 1, 1977)

I hate this place. Have since I was a child.

My mother (may she rot in hell) called it the greatest city on earth. One new year's eve she took me out on the fire escape and told me that I was lucky to live here. 

And that I owed her that. 

It was one of the few times she ever smiled at me. Then she was called back to bed, by one of my uncles. 

I stayed outside in my pajamas, holding onto the cold metal rail. The snow fell. My fingers turned blue, and my toes purple, then black, as the sun rose. 

She wasn't smiling in the emergency room. She was spitting. Cursing. Asking me why do you always have to ruin everything? 

What made you this way?

I looked her in the eye, and said, You did. 

You did. And do. 

Det här är ju lite stört. Men även det känns ganska obvious att Rorschach-serien ska vara störd. Dock är det ändå väldigt intressant. Från det jag visste innan så kändes det ju som att Rorschach var de karaktären som mest distanserat sig från det mänskliga och bara blivit Rorschach med den här masken. Dock tycker jag att man i dessa nummer förmänskligar honom en hel del. De visar honom ganska ofta utan masken på och vad han gör då. En liten sidoberättelse handlar om en kvinna som arbetar på kaféet där Rorschach ofta äter.

En annan spännande aspekt är att jämföra Rorschach och Nite Owl som jag dock kommer att ta upp mer när jag skriver om Nite Owl, som vi även märker av i de andra böckerna med, men hur ens bakgrund/uppväxt faktiskt påverkar en. Det är ju självklart att våra erfarenheter påverkar oss, vem vi är och vad vi gör, men att lite liknande förhållanden kan påverkar på så olika sätt. Just det, skildras väldigt bra när man jämför Rorschach och Nite Owl.

Många av karaktärerna har väl inte särskilt stor tro på människor eller världen över lag och det märks verkligen i Rorschach. Det finns inget hopp om mänskligheten överhuvudtaget största delen av tiden. Vilket är en väldigt deprimerande tanke men om man lever i den här världen så är det kanske inte så konstigt.

Covers: 

Länk till länkar!