Buffy The Vampire Slayer S.9: On Your Own

Buffy The Vampire Slayer
Joss Whedon
Säsong 9, issue #6, #7
Comic Book/graphic novel

Här får den ("lilla") nyheten/överraskningen från Slayer Interrupted sitt utspel. 

Första delen av dessa två tycker jag är bland de bäst numren den här säsongen(av de 10 som jag än så länge har läst). Riktigt jättebra. Vi reser bakåt i tiden, träffar gamla vänner och före detta Slayers(vid separata tillfällen). Och annat underhållande.

Jag tyckte det var jätteroligt att återse en av de gamla slayersen. Alltid kul. Väldigt intressant. Kompletterade berättelsen framåt väldigt bra. Spännande. Det här tycker jag var som ett av de klassiska Buffy-tv-serie-avsnitten, som sätter sig och man verkligen kommer ihåg. Epic!

Buffy The Vampire Slayer S.9: Slayer Interrupted

Buffy The Vampire Slayer
Joss Whedon
Säsong 9, issue #5
Comic book/graphic novel

Buffy drömmer konstiga drömmar. Där bland annat den förste Slayeren dyker upp. Got to mean something right?! Buffy förstår inte vad det är som den första Slayeren vill. Buffy får också överraskande nyheter.

Detta är antagligen lite av ett mellan nummer, men som alla andra nummer har det högklass. Det är aldrig tråkigt att läsa Buffy. Det är ett litet halvkonstigt mystiskt nummer, som bygger upp för näst kommande nummer.

Det har varit lite prat om Buffy säsong 9, då den innehåller en liten "sidebar" -handling som har väckt lite uppmärksamhet. Framför allt i USA, med tanke på deras kvinnorättigheter och liknande som det pågår en del diskussioner och lag ändringar om(som inte direkt är till det bättre). Den handligen tar i alla fall sin början i detta nummer. Spännande.

Buffy The Vampire Slayer S.9: Freefall

Buffy The Vampire Slayer
Joss Whedon

Säsong 9, issue 1-4

Comic book/graphic novel

All magi från världen är försvunnen. Efter upplösningen i säsong 8, då Buffy förstörde "The Seed". Men ondska finns fortfarande kvar i världen och Buffy har fortfarande kvar sina egna krafter att förgöra dem. Hon verkar dock inte vara den ende som har krafter kvar.

Säsongen startar med att Buffy anordnar en fest, som hon dagen efter inte kommer ihåg mycket(någonting) av. Hon blir kort därefter efterlyst av polisen. Spike varnar henne för att någon är ute efter henne(som om det vore något nytt!) och Willow pressar henne på att förstå konsekvenserna av hennes handlingar när hon förstörde "The Seed". Det är säsongs-starten för Buffy i säsong 9.

Handlingsmässigt tycker jag att detta är en jättebra början på säsong 9. Vi har fortfarande rester från den föregående säsongen att hantera men samtidigt kommer det nya grejer.

Jag gillar att de lite mer aktivt blandade i  polisen. Vem vet vart det kan leda liksom?! Buffy är ju "vampyrpolisen" och nu när det är allmänt känt att vampyrer finns, måste även den vanliga polisen lära sig att hantera detta. Det är något jag hoppas på får en större utveckling/inblandning i serien.

Annars tycker jag att de saknade lite av Buffy-känslan. Det fanns fortfarande där men jag saknade lite kommentarer och jag tycker inte att de målar karaktärerna rätt. Men det är struntsamma. För det bra överväger det dåliga med flera maratonlopp.

Jättebra början av säsong 9, hoppas det fortsätter lika bra!

Second Chance Summer - Morgan Matson

Taylors pappa får ett hemskt /tråkigt/sorgligt(/dödligt) besked om varför han konstant har ont i ryggen, vilket visade sig inte bara var "ont-i-ryggen". Familjen bestämmer sig för att spendera sommaren i deras sommarhus. Där de inte varit på 5 år, sedan den sommaren....

Det här var ju en inte allt för glad bok. En slags blandning av Jenny Hans Belly-serie, The Fault In Our stars av John Green och Sarah Dessen. Ja, Morgan Matson helt enkelt. Jag skulleinte vilja säga att den är i klass med The Fault In Our Stars men det är verkligen en bra bok. 


Själva grundhanlingen är otroligt sorglig och har snyft-varning på sig, dock är inte boken bara dyster och centrerad kring pappan och hur sjuk han är. Det finns med där i kanterna helt tiden men det handlar också om Taylor, sommaren för 5 år sedan och att återigen få kontakt och få en andra chans.

Helt klart värt att läsa. En otroligt fin men seriöst sorgligt sommarberättelse. Gilla. 


Jag rekommenderar er också att läsa Morgan Matsons andra bok; Fyra dagar, fyra nätter, som är riktigt bra. En road trip bok med en bra och seriös handling. Mycket rolig och fin. Får mig att vilja göra en road trip. 

Serenity

The crew of the ship Serenity tries to evade an assassin sent to recapture one of their number who is telepathic.
(beskrivning lånad från imdb.com)

Serenity är fortsättningen på tv-serien Firefly men som självklart kan ses som en fristående självständig film. Serenity är en framtida science-fiction/västern film. Det är en ny värld ute i universum, med rymdskepp och med en känsla av vilda västern. Blandat med Joss Whedons oövervinneliga humor.

Serenity är en jättebra film. Den är spännande och underhållande. Den är coolt gjord och verkligen egen och originell. Fansen till Firefly var antagligen nöjda att de fick något mer och ett slags avslut efter att serien lades ner efter bara 14 avsnitt. Men för människor här ute i världen som inte har sett serien innan de kollar på Serenity. Jag tror inte att ni kommer att förstå lika mycket. Har man sett Firefly har man ett prejudikat, ett utgångsläge, om världen/karaktärerna/interaktioner/ med mera och då tror jag att man förstår filmen på ett annat sätt än om man bara ser Serenity. Därför rekommenderar jag att se både serien och filmen.

Men självklart, det går att bara se filmen. Den är jättebra. Speciellt - på ett icke allt för underligt sätt. Epic. 

Varför tål inte Superman kryptonit?

Min Far sa just till mig att jag tänker för mycket. Och ja, det är möjligt att jag gör det. Alldeles för mycket. Ibland(ofta) händer det att tankar fastnar i mitt huvud. Som idag. När jag cyklade hem ifrån mitt jobb, började jag fundera på vilken superkraft jag skulle vilja ha(detta antagligen för att det hade varit smidigare om man kunde transportera sig själv hem snabbare än med cykel).

Denna tanken på superkrafter ledde min hjärna in på Stålmannen/Superman/Clark Kent/The-guy-who-played-Superman-in-Smallville. Och mer specifikt varför Stålmannen inte tål kryptonit?

Men det jag tänker är att kryptonit är ett ämne från Krypton, Supermans hemplanet. Stället där han är född och allting. Hur kan det då komma sig att han är "allergisk" mot ett ämne som är del av hans arv och hemplanet. För det känns som att det borde man "tåla". Det är som om människor helt plötsligt inte skulle "tåla" jord(som i JORDen). Lite weird tycker jag.

Det är hans enda svaghet med det verkar inte finnas någon större "mytologi" kring varför han inte tål det? Det är under medelmåttigt att inte ha en förklarad nedskriven historia kring detta, i alla fall finns det inte det på wikipedia.

På flashback däremot såg jag någon kommentar om att det var för att Krypton och Jorden är två olika världar. Att människor möjligtvis skulle kunna käka granater till frukost på Krypton men inte på Jorden. Och att samma princip då gällde för Stålmannen. Att han påverkas av vår miljö och vårt klimat som också gör honom sårbar för kryptonit. Det är möjligt, jag vet inte. Någon därute i WWW-världen som vet?

Varför tål inte Stålmannen kryptonit?

PS. min superkraft skulle vara en blandning mellan flyga/levitation/mind-control, just nu i alla fall. Bara så ni vet!

Wild Child

The "wild child" in Wild Child är Poppy, som blir skickad till en internatskola i England(hon bor vanligtvis i soliga Californien) mot sin egen vilja. Väl framme på internatskolan gör hon allt hon kan för att bli utkastad(expelled) från skolan. Bland annat försöker hon bli tillsammans med rektorns son - which is strictly forbidden!

Wild Child är faktiskt en av min favoritfilmer. Den är bara bra. Den är inte "critically acclaimed" på något sätt men strunt samma. Wild Child är en av de bättre "ungdomsfilmerna" som jag har sett - helt klart. Det är en otroligt rolig film, det är klockren kommentar på klockren kommentar. Man spelar mycket på fördomar och klyshor på olika sätt men det blir aldrig vulgärt eller äckligt(som det skulle blivit i många andra "ungdomsfilmer") utan det håller en bra åldersgräns. Antagligen en total tjejfilm med en bra sådan.

Wild Child är också lite fint romantisk. Den utspelar sig på en internatskola(boarding school) och den är riktigt rolig. Bara massor av plus.

Här kan ni lyssna på soundtracket till filmen!

Firefly

Five hundred years in the future, a renegade crew aboard a small spacecraft tries to survive as they travel the unknown parts of the galaxy and evade warring factions as well as authority agents out to get them.
(beskrivning lånad från IMDB.com)


Firefly är en tv-serie, skapad av Joss Whedon. (Bara det faktumet borde säga allt, men jag tänker berätta lite till.) För er som sett filmen Serenity, så är detta en prequel till filmen. Det är samma skådespelare och allting. Firefly utspelar sig i framtiden, då man inte längre bor på Jorden, utan på massor av andra planeter i universum. Tv-serien centrerar sig runt det här skeppet(Serenity) och dess "crew"(de som lever, bor och är där). För att överleva och klara sig tar de sig an inte alltid fullt så lagliga uppdrag... bland annat. 


Firefly innehåller först och främst mycket humor. Vi har en spännande handling, något avsnitt är aningen mindre bra andra är fantastiskt bra. Originellt. Action, humor, kärlek, övernaturlig-på-ett-icke-övernaturlig sätt i en sci-fi futuristisk rymd-värld blandat med lite revolvrar(influenser) från vilda västern. Epic. 


Joss Whedon är kung av epic awesomeness eller awesome epicness. Han skapar dessa fantastiska världar och karaktärer som är så underbart grymt bra att man vill fortsätta kolla på serien i all framtid. Dock är det inte möjligt eftersom att det bara finns en säsong och en film. Tillbaka till Joss Whedon. Jag gillar(älskar) att han inte viker ner sig för stereotypa tankar/synsätt och allmänna åsikter. Utan han tar faktiskt, på ett eller annat sätt, upp tankar, frågor, problem, moral m.m. i serien och avsnitten. Det behöver inte alls vara huvudgrejen i avsnitten, utan det kan bara vara små detaljer, bifogade filer, i serien. Tänker vi lite på det så är ju faktiskt våra huvudkaraktärer laglösa. De gör olaglig aktivitet efter olaglig aktivitet, rånar, dödar, stjäl and so on. Men de är ju våra hjältar och de är bäst. 


Fram tills för några veckor sedan hade jag aldrig hört talas om Firefly. Fy skäms Lovisa! Seriöst så är detta något av det bästa jag sett. Absolut. Ingen tvekan. Det är lite synd att man växt upp i One Tree Hill/The O.C. härvan, istället för med Star Trek och liknande. Men som tur är lever vi på 2010-talet och kan på diverse sätt få tag i Star Trek avsnitt  och massa andra tv-serier när vi vill, annars skulle vi förmodligen inte ens fått se Firefly nu. Väldigt tacksam. 


Ni som inte har sett Firefly borde gå och göra det nu. 


PS. Förutom filmen, Serenity, finns det också ett par(fyra menar jag med den här "ett par") graphic novels som handlar om det här!

Naruto #1 - Masashi Kishimoto

Gott folk, jag har läst min första manga!

Naruto
Masashi Kishimoto
Naruto #1
Manga

För tolv år sen anfölls ninjabyn Lövgömman av en niosvansad demonräv. Byns främste ninja, den fjärde Hokage, lyckades sätta stop för demonen, men hotet att den ska komma tillbaka är ständigt närvarande. Den föräldralöse bråkstaken Naruto känner hotet allra starkast - det finn ett speciellt samband mellan honom och demonen.

Det var ju bara en tidsfråga innan jag skulle ta mig samman och läsa en manga. Sakta men säkert har jag lotsats in mot manga, genom graphic novels, comic books och animefilmer. Jag hade faktiskt tänkt att läsa, om det är City of Bones eller Clockwork Angel av Cassandra Clare som ska komma i manga, som min första manga. Men jag vet inte riktigt vad som har hänt med den! På sistonde har jag också varit inne på Sailor Moon och tänkt att jag kanske ska läsa den mangan. Men man tar vad man har och där låg den i Systers bokhylla. En riktig klassiker på inom manga, måste man väl ändå säga.

Som total nybörjare på området, känner jag att jag inte alltid är med i svängarna. Jag tycker att det ibland kan vara visuellt luddigt vad som faktiskt händer. Jag hoppas på att det är för att jag är nybörjare på området, att jag inte är helt inne i "tänket" och vad jag ska lägga märke till och liknande. Förhoppningsvis kommer detta. Men man(jag) förstör ju den ändå och man kan ju alltid använda sin fantasi lite.

Det jag förvånades över var att den var väldigt, väldigt rolig. Det var ju underbart att den handlar om ninjor, det har jag inte fattat innan(jag har verkligen inte läst ordentligt på baksidan tidigare! Duh-liksom.)! Förvånansvärt underbart jätteroligt. Verkligen något som jag ska fortsätta läsa. Ska försöka få tag i Sailor Moon också!

Trevlig början på veckan!

Before Watchmen i brevlådan!

Äntligen har jag fått tag i mina Before Watchmen graphic novels(Tackar vi SF-bokhandeln för!). De är så fina. Här är de första fyra delarna som jag fått och det kommer sammanlagt 35st nummer.

 Min första reaktion på Before Watchmen!

City of Lost Souls - Cassandra Clare

City of Lost Souls
The Mortal Instruments #5
Cassandra Clare

Läs om serien här!

Om ni inte läst serien ännu,  eller inte har kommit fram till denna femte boken ännu borde ni kanske inte läsa de kommande orden. May be spoilery!

The demon Lilith has been destroyed and Jace freed from captivity. But when the Shadowhunters arrive, they find only blood and broken glass. Not only is the boy Clary loves missing, so is the boy she hates: her brother Sebastian, who is determined to bring the Shadowhunters to their knees.
(beskrivning lånad från Goodreads.com)


The Mortal Instruments och City of Lost Souls är relativt jättebra. Det är en bra serie. Men nu när jag läst, framför allt de senaste, böckerna tycker jag inte att de är bland de bättre böckerna där ute. Jag älskar dem men de är inte riktigt riktigt bra. De sätter sig inte hjärnan och biter sig fast och upptar alla mina tankar. Tyvärr. Det finns ett smått hysteri kring dessa böckerna, i dess enorma fan-skara. Jag tycker dock att det känns som om Cassandra Clare skriver och för karaktärerna alldeles för mycket för att fansen ska tycka att det är en bra bok. Då också allt "går vägen" och åt den vägen som vi läsare vill ha. Istället för att skriva en allmänt ansett bra bok. För att det mesta slutar alltid "rätt". 


Det var det negativa, nu går vi vidare till de positiva. Det positiva är att ofta händer ofta det som jag som läsare vill ska hända. Kanske lite motsägelsefullt mot mitt förra stycke, men sant. Framför allt i förhållanden och liknande mellan karaktärer. Dock vill jag även säga... inte alltid. Det beror också på vem man "håller på". Karaktärerna i The Mortal Instruments är helt underbara. Man verkligen känner för dem och älskar dem. Karaktärerna, deras kommentarer och sätt att vara är det som gör boken jättebra. 


Ett minus med City of Lost Souls är att det har blivit allt mer HUR, i form av att de pratar, tänker och planerar än ATT. Att de gör någonting, agerar, slåss, kämpar, dräper och liknande. För de är ändå Shadowhunter, krigare, då borde de kriga lite(i alla fall mer än vad de faktiskt gör i COLS)! 


Sammanfattningsvis och överlag en bra bok i en bra serie. Cassandra Clare har skapat en fantastisk fascinerande komplett värld och mytologi kring Shadowhunters, änglar, vampyrer och andra väsen. Böckerna är spännande och väldigt roliga. Det är absolut en av de mer framstående paranormal young adult bokserierna som finns, enligt mig. 


Nerd love!


PS. Är Jace och Sebastian de "Lost Souls" i titeln(märkte nämligen ingen referens till det i boken)? Jag trodde nämligen att det skulle vara en plats. City of Lost Souls liksom! 

Omslag till Clockwork Princess

I natt avslöjades omslaget till bok nummer #3, i Cassandra Clares serie The Infernal Device, som heter Clockwork Princess. Och det ser ut så här....

Mycket fint, tycker jag. Jag längtar verkligen efter att få läsa den här, speciellt efter att ha läst Clockwork Prince(vilken var JÄTTEBRA!) . Detta är då den sista boken i serien. 

John Carter

Efter John Carters plötsliga död ärver hans brorson största delen av Carters ägodelar och mest specifickt Johns dagbok. I den berättar John för sin brorson om sitt liv.... på mars.

Jag är glatt överraskad. Jag trodde att filmen möjligtvis skulle vara oändligt löjligt, på alla håll sätt och kanter. Den innehåller en del löjliga grejer, men det var inget jag tänke på när jag såg filmen. Utan jag tycker att det är en underhållande film och som framför allt är förvånansvärt rolig. Det är ett äventyr helt enkelt. Men seriöst; faktiskt helt okej.

Filmer påverkas ofta av andra redan producerade filmer. Man kan se likheter mellan olika filmer m.m. blandat med originaliteten med den egna filmen. Även i John Carter. Varelserna ser ut att vara från Star Wars/ Star Trek, ja ni vet - Aliens. Själva John Carter ,på mars, är världigt lik Tarzan(dock kanske inte så konstigt eftersom författaren bakom böckerna som filmen bygger på, Edgar Rice Burroughs, även har skapat Tarzan.).

En överraskande bra film. Rolig och äventyrlig. En ny värld att ta del av och grotta ner sig i, det finns också ett antal böcker om John Carter och Barsoom att läsa!

Ps. jag tycker vi kan börja kalla mars(planeten, inte månaden, eller föresten kanske båda två!) för Barsoom! Epic.

Mission Impossible 4: Ghost Protocol

När Ethan Hunt och IMF beskylls för att ha bombat Kreml klipper den amerikanska staten plötsligt alla band till organisationen, något presidenten kallar "Ghost Protocol". Utan resurser eller manskap måste Ethan hitta ett sätt att rentvå sin organisations namn och dessutom förebygga ännu en terrorattack. För att komplicera saken ytterligare måste han genomföra uppdraget tillsammans med ett team bestående av andra sparkade IMF-agenter, med personliga motiv som han inte är helt klar över.

(beskrivning lånad från cdon.com)

Den här Mission Impossible filmen var förvånansvärt bra men det fanns vissa scener i filmen som var otroligt dåliga, icke-seriösa och det kändes som om skådespelarna bara gjorde ett enormt oseriöst projekt och arbete. 

Filmen har en spännande handling, bra action - underhållande, grymma "settings"(platser den utspelar sig på) och mycket av tekniken jag förväntar mig från hemlig agent, spion, actionfilmer. Det var ett stort plus, som gjorde det möjligt att se klart filmen - utan problem. 

Men. Det finnas scener som är så otroligt löjliga och barnsliga att jag rent ut skattade åt dem. Inte för att det de gjorde var bra eller häftigt eller roligt eller ett medlidande skratt. Utan det var åt dem. För att det var så otroligt löjligt. Rock bottom. 

Det är inte heller världens mest originella handling. Jag tänker inte avslöja vilket område det rör sig om men det är så klassiskt och uttjatat. Dock levererar man detta på ett litet nytt sätt, som väger upp mycket av det dåliga. 

Läs om de tidigare Mission Impossible- filmerna här!

Harry Potter and The Philosopher's Stone(film)

Harry Potter fyller precis 11år när han får sitt brev från Hogwarts School of Witchcraft and Wizardry och upptäcker att det finns en helt annan, magisk värld, där ute. En värld som han är något av en kändis i, efter att han som enda person överlevt den dödande trollformeln: Avada Kedavra och besegrat den onde Voldemort. Även fast Voldemort varit frånvarande under de senaste 11 åren, finns det tydligen fortfarande ondska kvar i världen, som Harry stöter på under sitt första år på Hogwarts.

Harry Potter är ett måste att se. Så är det bara.

Harry Potter har ALLT(som man vill ha). Magi, kärlek, vänskap, död, humor, Quidditch, tre-huvade hundar, spöken, huspokalen, Hagrid, Fang, Kentaurer, trollkarlschack, Malfoy, stora fester med mat som kommer upp ur borden, Snape, mugglare, Dudley och med mycket mer. Hur kan man inte gilla detta?

Harry Potter överlag är väldigt rolig. Det finn ett stort antal LOL-ögonblick genom hela serien. De tre första filmerna i serien är till viss del ganska barnsliga. Och det genomsyrar humorn och allting i filmen men det finns ett syfte bakom det och det passar just i de här tre första filmerna. Karaktärerna är faktiskt bara 11 år, när vi träffar dem för första gången, därför måste handlingen vara relativ till 11-åringar. Det tycker jag faktiskt att de gör bra, men ändå lyckas de att behålla den mörka, dystra och "död"- handlingen i filmen. Det är generellt sett inte en glad och lycklig filmserie, men det är fortfarande rolig.

Jag tycker att Harry Potter och De vises sten(som den heter på svenska) är en bra "introfilm" till serien. Samtidigt som den har sin egen handling, bygger den samtidigt upp för det kommande filmer. (När denna filmen gjordes visste man ju faktiskt inte hur serien skulle avslutas och vad som skulle hända. Tycker ändå att de har lyckats få ihop det ganska bra i filmerna, det följer inte böckerna helt och hållet.) Det är ett relativt bra första möte med Harry Potter världen.

PS. Jag äger Harry Potter och De vises sten på VHS. Inser ni hur länge sedan det är man kollade på VHS? Typ forever ago. Detta måste vara en av de sista VHS-filmer som vi köpte. Antik. Underbart. Synd bara att man inte har någon VHS-spelare som fungerar....

Drive

Drive handlar om en "Driver"(förare) som kör flyktbilen åt brottslingar. Han hjälper inte till med/i brottshandlingen och han bär inte vapen. Han kör. Efter att ha försökt hjälpa sin granne att ordna sina affärer blandas han själv in i inte helt så lagliga affärer.

Jag är inte i extas, efter att ha sett Drive. Dock är den väldigt bra. Jag gillar konceptet. Antagligen för att filmen påminner mig mycket om spelet Mafia, då man börjar som chaufför för att sedan blandas in allt mer i, gangstervärlden, som det var i Mafias fall(typ i Drives fall också!). Jag gillar sättet filmen är gjord och stämningen i filmen. Bra skådespelare(Ryan Gosling liksom!) och karaktärer.

Jag kan tycka att den var aningen svår att följa med i, handlingsmässigt. Eller nää, nu när jag tänker på det så var det inte alls  något jag inte fattade. Jag bara krånglar till det för mig själv. Men saker och ting är inte alltid helt obvious, med det beror oftast på att den inte är gjord som klassiska amerikanska actionfilmer. Utan framför allt utformningen och upplägget av/i filmen är aningen inte självklart, på ett bra sätt dock. Jag gillar det. Det finns scener där man bara existerar och inte gör något särskilt alls. Det är inte enormt många filmer som tar med det i sina slutprodukter idag utan de väljer oftast bort dessa scener, eller så gör de dem inte alls lika bra som i Drive.

Det är en bra film men jag blev inte direkt WOW, AWESOME! av den.