En liten tanke!

Jag såg X-Men: First class, vilken var helt okej – det var roligt att se hur det började med Professor X och Magneto. Därefter började jag tänka på de andra X-Men filmerna. Vilket ledde mig till att tänka på detta: I vilken ordning man ska se filmerna?

Är det rätt att se filmerna i den ordningen de kommit ut: X-Men, X-Men 2, The Last Stand, First Class och därefter kan man se X-Men: Wolverine? Eller ska man se den i ordningen hur de utspelar sig – First Class, X-Men, X-Men 2, The Last Stand. (Var klämmer man in X-Men: Wolverine?)

Idag när många filmer görs om och det görs en massa prequels till redan existerande filmer måste detta bli ett ökande problem. Ska man se Batman Begins före eller efter man ser de gamla vanliga? Ska man se de tre nya Star Wars filmerna först eller sist? För vi såg ju filmerna i ordningen 4,5, 6, 1, 2, 3. Ska man fortsätta att se det i den ordningen eller ska man se dem i den riktiga kronologiska ordningen?

I-landsproblem, inte ens ett viktigt i-landsproblem för många, men för oss som bryr sig... Vilken ordning?

Nu börjar tv-serie säsongen!

Den här veckan kommer de första avsnitten av vintersäsongens serier. Nästa vecka börjar flera av de jag följer; The big bang theory, Grey’s Anatomy, The Mentalist, How I Met Your Mother. Redan på fredag kommer det första avsnittet av Vampire Diaries s.3. Tagga! Men med hösten kommer också nya serier. En av dessa nya serier är Ringer med Sarah Michelle Geller(Buffy) i huvudrollen. Där hon spelar två tvillingsystrar som båda verkar ha en del problem. Jag har inte läst något särskilt om serien innan jag såg det första avsnittet, bara det faktum att Sarah Michelle Geller var med i den fick mig att se första avsnittet. Mystiskt och aningen förvirrande eftersom hon spelar två tvillingar(med mera!) Jag har ännu inte bestämt mig vad jag tycket om serien. Men ska fortsätta att titta så ska vi se vad som händer.

Att läsa

Att läsa
Här är min att läsa hög. Några är planerade läsningar, andra får vänta på sin tur. Som förhoppningsvis är någon gång ganska snart!

Det är det jag har planerat att läsa härnäst:
1. Läsa klart Bloodlines – Richelle Mead
2. Brott och Straff – Fjodor Dostojevskij, del 2
3. Hex Hall – Rachel Hawkins
4. I Am Number Four – Pittacus Lore
5. Fire – Kristin Cashore
6. Succubus Nights – Richelle Mead

Dock har jag massor med andra böcker jag också vill ta tag i och läsa. Några av dessa är:
• Metro 2033 – Dmitri Gluchovskij
• Nattpatrullen – Sergej Lukjanenko
• Någon av Sophie Kinsellas fristående romaner
• Det fattas en tärning – Johanna Tydell
• Det är så logiskt att alla fattar utom du – Lisa Bjärbo
• Loyalty In Death – J. D. Robb (Nora Roberts)
• Fatta eld/revolt – Suzanne Collins
• Löftet/Andens kraft/ytterst offret – Richelle Mead

Det är väl det, så jag har en hel del att göra!
Ps. detta är endast de böcker jag har på lager i bokhyllan….

Så lite tid, så mycket böcker!

Mina att ska läsa/vill läsa listor växer och jag hinner inte med. Det är så mycket jag vill läsa men det finns ingen tid. Det dör jag på. Någon gång kommer jag att läsa dem, men jag vill läsa dem nu! I detta ögonblick…

Okej, jag var bara tvungen att få ur mig det. Det måste ske ibland för att jag ska hålla mig mentalt frisk. Men, vad ska man göra? Det finns bara 24h på dygnet. Så det är bara att börja beta av en bok åt gången. Suck!

The Road

 

The Road är en film, baserad på en bok, skriven av Cormac(inte han får Harry Potter) McCarthy. Det är en apokalyptisk film(världen går under). Allting, både i och på Jorden, håller på att falla i bitar och sakta dö. Största delarna av befolkningen är redan död. Man är inte säker någonstans, vare sig från andra människor eller från att ett träd helt plötsligt kan falla ner över en själv.

I filmen följer vi en pappa och hans son på deras resa (resa som i; genom livet och på det sättet att de faktiskt reser) och deras ”kamp för överlevnad”. Det är verkligen inte en ”fredags-mys” film. Om man då inte längtar efter en dyster, stundvis hemsk och äcklig liten tankeställare på fredagskvällen. Då passar The Road ganska bra.

The Road är en helt okej film. Det är en annorlunda berättelse, det är inte en klassisk action/Hollywood produktion om hur människor försöker vinna över katastrofen(undergången). The Road handlar om hur "nomader" försöker att överleva. Det jag gillade med filmen är att den är annorlunda. Något annat jag också gillade, eller kanske inte bara kan släppa. Är att den får en verkligen att börja tänka, i alla fall mig. Vad skulle jag göra? Om jag var i deras situation. Dock kan det också vara ett stort störnings moment när man kollar på film.