Tintin: Faraos cigarrer

Nu börjar Tintin böckerna blir bra. De är spännande, roliga. Underhållande helt enkelt. Dupond och Dupont gör här en mer framträdande roll. De är alltid lika roliga.

Något jag har tänkt på är hur Hergé måste ha skapat dessa böcker. Ena sekunden händer en sak och i nästa något helt annat. Och hur kan han ha kommit på alla dessa idéer? Boken är som när man var på hajk och satt runt elden och berättade historier, då man bara fick säga ett ord och sedan skulle nästa person bygga vidare på det med endast ett annat ord. Så känns Tintin.  

När jag läste denna boken slogs jag verkligen av tanken: Vad fan handlar den här boken om? Jag fattar ju vad som händer och händelseförloppet men ibland kan jag bara var helt lost. Jag vet inte om detta är positivt eller negativt dock. Dessa omöjliga berättelser är ju Tintin.